Stockholm svämmar över...

..och det är kaos!! Kaos överallt! 

Foto: Uppgång till pendeln i Sundbyberg...

Foto: hm...lätt att gå på trottoaren? Kan man simma i snön?

Jag tycker att det är fascinerande med vädrets krafter på något vis.
Självklart är det inte roligt om folk har tagit skada eller om utlands-resor ställts in på grund av inställda plan osv. MEN lite mysigt tycker jag att kaoset är. Kaos och oreda överallt. Jag gillart!:)
 Jag var på spinning med Sofia nu ikväll och i morgonbitti ska jag ta mig ut på en löparrunda.. det känns som om det kan bli en ganska spännande upplevelse! ;-) Snö-pöllse-löpning...

Sub40 Sub40 Sub40

Det här med 2013 och mål.
Jag vet än så länge att jag ska springa Prag halvmarathon, Stockholm marathon och Berlin marathon (tror att det fortfarande finns välgörenhetsplatser kvar för den som vill?).
Dessa tre lopp är jag anmäld till 2013.
Det är "läskigt" med tidsmål på längre lopp och inte minst svårt!
Jag vet inte riktigt ännu vad jag satsar/hoppas på när det gäller dessa längre distanser.
Trots att jag bara är anmäld till längre lopp, än så länge, så pirrar det ändå mest varje gång som jag tänker på just 10-kilometers lopp.
Det är nog bara för att jag är så nära.
SÅ nära.
Så nära den där magiska drömgränsen!
Alltså SUB40 på milen mina vänner.
2013 borde ju verkligen bli året då det blir verkligt.
43 ynka sekundrar.
Det borde väl gå att kapa?
Jag borde ju vara kapabel.
Om jag ser mig själv utifrån så tänker jag att jag nog är det.
Det vill säga; om någon annan skulle ha sprungit tjejmilen på 40:43 så skulle jag tänka att den tjejen var kapabel. Ibland kan det vara bra att se sig själv utifrån! ;-)
Jag har alltid sett sub40 som nästintill omöjligt och jag har fortfarande lite svårt att identifiera mig med 40:43... men jag har, i och med att det faktiskt var jag som sprang på den tiden, fått vittring på sub:40, det är ett som är säkert.
Det är dock alltid många faktorer som ska klaffa för att det ska bli verkligt.
Det är mycket som ska ska kännas rätt när man på en löpartävling och siktar på personbästa
Vissa saker går att påverka, andra inte.
Förra året sprang jag bara två milslopp på grund av en elak skada i underbenet.
Två milslopp är enligt mig för lite för att utforska sin fulla potential.
Man måste prova igen,igen och igen!
Men det är lugnt, jag kan prova flera gånger, (om jag inte blir skadad)!
Jag kommer att vara så tålmodig, så tålmodig.
Jag vet att det kommer en dag då förutsättningarna är perfekta.
En dag då kroppen svarar lika bra som på 2012:s tjejmil.
En dag då jag känner mig snabb och stark.
En dag då andningen är stabil fastän fötterna och benen rör sig snabbt.
En dag då kommentatorns röst kommer att ljuda över arenan under slutspurten och ropa ut namnen på löparna som springer strax under 40 minuter..."HÄR KOMMER Liiiiina ". ;-)
En dag då jag kommer att urskilja de stora siffrorna på klockan vid målet som  "39 nånting"   Herre jösses... detta visualiserande gör mig ju helt upp i varv! Varför är det snödrivor ute och minusgrader och inte särskilt lopp-vänligt? Jag får ju abstinens. Vill springa lopp här och nu! Hmppp... Tålamod var det ja... lite pulshöjande spinning ikväll kanske för att hålla syreupptagningsförmågan i schack! viljan att vinna betyder ingenting utan viljan till att vilja förbereda sig...remember...?

Sådärja!

Det blev som sagt ingen morgonrunda idag som det var tänkt då jag i stället valde att sova vidare i morse ...Men nu, nu har jag precis kommit hem efter en kvällsrunda, på 10 km, i snö och vind! Visst var det motigt stundtals och visst var det slirigt och svårt att få till något riktigt frånskjut i steget. Men ack så skönt ändå! Jag får så "glada" känslor efter träning! Älskade endorfiner! Soffhäng, choklad och glögg blir nu en finfin avrundning!:-)


- Posted using BlogPress from my iPhone

God morgon!

Okej. Idag gick det sådär.
Jag hade tänkt att morgonlöpa.
Jag brukar springa med klubben på tisdagar men ikväll känns det som att det kan bli lite stressigt. Så att springa på morgonen var det som jag beslutade mig för i gårkväll. Som sagt det gick "sådär" eller det gick snarare "inte alls". Alarmet klickade jag av, utan att fundera allt för mycket och sov en timme till. Att trött ge sig ut i 15 minus lockade inte ett dugg där och då. ;-)


Nu sitter jag med en sojalatte på tuben, den både värmer och piggar upp! En rätt bra start på dagen det med! :-) Ha en grym dag!
- Posted using BlogPress from my iPhone

Varför spinning ?

I somras/våras när jag blev skadad skrev jag ett inlägg om spinning.
Jag hade uppfattat att många löpare var negativa till spinning med argument som att"cykling/spinning är negativt för löpningen" osv.
Jag ville genom mitt blogginlägg bidra till en mer positiv bild av spinning som konditions-aktivitet och jag fick mycket respons på det inlägget. Många/de flesta sa att inlägget gjorde de positiva och peppade då de var inne i en skadeperiod med alternativ-träning. MEN... en del ville berätta att jag hade fel för att de minsann märkt av negativa effekter på sin löpning pga cyklingen. " det är väl klart att det är bättre att springa om du vill bli bra på att springa" lät det.
Jag skulle kunna gå in i en lång diskussion om detta.
Argument Nummer 1 skulle vara att jag då var skadad och att det inte alls var bättre FÖR MIG "att istället springa om jag ville bli bra på att springa".
Jag kunde springa under skadeperioden men inte för mycket eller för hårt. Många dagar hade jag alltså två val. Det ena var att gå på spinning. Det andra var att inte träna alls. Då kändes upplysningen "det är bättre att springa" sådär halvkul.
 Teoretiskt sett är kanske löpningen bättre men man tränar ju faktiskt i praktiken!

Bara för att röra om lite extra så kan jag nu säga att jag fortsatte att spinna TROTS att skadan har förvunnit. Jag tänker att det minimerar risken för återfall. En av de stora fördelarna med spinning är nämligen att risken för skador är liten.Träningen utsätter ju inte kroppen för några plötsliga slag eller stötar. En annan anledning är att jag tycker att det är så roligt med spinning, jag tycker verkligen om det jättemycket numera!
För mig fungerar det även utmärkt då jag gillar att träna hårt med hög puls. På spinningen kan jag göra det.
Under ett spinningpass kan man bestämma själv hur jobbigt det ska vara. Det ställs samtidigt inga höga krav på koordinationsförmågan så man kan verkligen gå "all in" och ösa på ordentligt om man så önskar.
Det gjorde jag idag, under kvällens puls-spinning.
Puls-spinning är ett pass där alla deltagarna har ett pulsband på sig som man får låna. På en skärm längst fram i salen kan man se sin puls, både i slag per minut och i procent av max. Otroligt peppande!
Jag har dessutom en favorit-instruktör som kör bra intervall-upplägg. På så vis känns passet aldrig långtråkigt som det kanske hade gjort om man bara satt och trampade en hel timme i sträck.
Nu börjar det bli mer risk för halka ute så då föredrar jag att träna hårda pass inomhus. Det kan vara svårt att få till bra intervallträning ute om underlaget är sisådär.
Efter ett spinningpass brukar jag duscha och basta på sats efteråt, det är mysigt. Idag var det som sagt 15 minus ute så jag drog bara på mig överdragskläderna efteråt och hastade hemåt. Det kändes skönare att duscha och blöta håret hemma. Rödögd,  härjig, med blossande kinder och lite smått  halvsotig (då en mascara  inte längre satt där den en gång satt) och med mjukiskläder tog jag mig hem och lyckades såklart träffa på tre personer som jag känner! Yey! ;-) Hahah!
Nu funderar jag på morgondagen... vad det kan tänkas bli för pass då...
Hoppas ni haft en fin  start på veckan!

Alltså...

... det är svinkallt!!
15-
Trots att jag har klätt mig varmt så känns det som om min kropp är i chock. Ville faktiskt helst bara stanna hemma idag. Ligga under den elektriska värmefilten och läsa en bra bok?! Det vore grymt skönt! Men plikten kallar. Det är måndag och jag ska till min praktikplats.


Jag tycker att det än så länge känns lite mysigt med vintern. (Förutom kylan få) Efter jul och nyår kommer det dock troligtvis att vända och jag kommer vilja ha sommar direkt. :-) Fast januari blir nog rätt gött ändå. Först ska jag ta examen och sedan väntar MEXICO!!! Jag har velat åka dit så länge jag kan minnas och nu äntligen ska det bli av! -Posted using BlogPress from my iPhone

Hallå!
Denna lördag har jag både gått en hundpromenad med mina bästa, firat en födelsedag och sprungit en morgon runda. Det är en kylslagen dag i Stockholm. Nu är vintern verkligen här! Det känns mysigt på något vis!

Foto:  Min lilla älskade vän fick ha sin polo idag i kylan!

En anledning till att jag gillar att morgonträna är för att det gör att jag inte kan "skjuta upp" träningen lika lätt som om jag tränar senare på dagen. När jag springer på morgonen så gör jag det nämligen allra helst innan frukost. Det i sig gör att jag får "lite eld i baken" då jag inte vill vara vaken allt för länge innan jag ger mig ut, för då hinner jag ju bli hungrig. Är jag hungrig och ska ta mig ut så känns det inte speciellt bra.  Så "upp och iväg" strax innan klockan 9 i morse. Jag fick med mig pojkvännen på halva distansen också.
Det hade kommit lite mer snö under natten och det var småhalt på sina ställen, så det blev en ganska lugn och sansad mils-runda.

I öronen hade jag idag inte ljudboken med Kay Polack, istället sprang jag och diggade till bland annat "Hallelujah", "out of reach" från bridget jones dagbok, "The one i love" med R.E.M och rolling stones "Paint it black". Om någon frågar mig om min musiksmak så kan jag omöjligt svara. Kanske får man då frågan "är du inte musikintresserad?" Jo, men jag vill inte välja,måste man det?' blir i så fall mitt svar! :)
Allt beror på allt från min aktuella sinnesstämning till hur veckan har varit, vilket väder det är ute och vad det jag sysslar med. Därför passar Spotifi mig utmärkt! Det är ju bara att välja och vraka för samma peng i månaden, fantastico! Nu ska jag iväg på teater, ha en fin kväll!

Myspys

Min fina kompis Sofia och jag hade en sådan där myskväll igår igen!

En sådan där sleep-over-myskväll som vi brukar ha ganska ofta!
Vi började kvällen igår med spinning och sedan slängde vi ihop en middag, drack te och satt under min mysiga elektroniska värmefilt resten av kvällen.
 Det mysiga med att sova över är att man verkligen kan prata och umgås tills att man är så trött att man håller på att tippa av soffan.
Ingen tid behöver passas och ingen buss  som måste hinnas med. Det är grymt mysigt!

I morse så började jag på praktiken först efter lunch men på morgonen så hade jag bokat in en löpdejt med Minna. LÅNGPASS! När Sofia stod och gjorde sig i ordning med smink och hårspray i högsta hugg så drog jag samtidigt på mig löpartightsen, lite motvilligt då, ja! Snön yrde utanför fönstret. Jag kan verkligen inte påstå att jag var sådär jättesugen där och då. Det är dock det som är så bra när man har bestämt med någon, det är mycket som ska till för att man ska ställa in!
Jag och Sofia lämnade hemmet samtidigt och jag mötte upp Minna nere på gatan. Hon föreslog att vi skulle springa in mot T-centralen. Det passade mig utmärkt! Det var längesedan som jag sprang en stadsrunda och det är kul med omväxling! Det snöade och var riktigt halt på sina ställen så vi tog det hela lugnt och stabilt. Som vanligt kändes rundan riktigt trivsam, trots att det tog emot innan.
20 km senare var vi åter hemma. Värmefilten får kompensera det badkar som jag inte äger! GRYMT skönt att ligga under den efter en långpanna! Nu är det Fredag och jag välkomnar helgen till fullo, en sovmorgon med långfrukost lockar nog allra mest! Kanske blir det en löpdejt med kay polack (i öronen) också! Hoppas att ni får en fantastisk helg!

Nu är det verkligen dags!

Mitt namn finns nu med i ett par startlistor inför nästa år. (spännande!) Rätt chockerande egentligen att man måste vara så på hugget nu för tiden om man ska springa lopp! Man måste ju inför de större loppen bestämma sig nästan ett helt år i förväg!
Så ett par lopp finns nu alltså bokade i kalendern. So far har jag bestämt mig.
Men nu måste jag bestämma mig lite mer precist.
Ni kanske känner till citatet "viljan att vinna betyder ingenting utan viljan att vilja förbereda sig". Det ligger mycket i det!
Jag måste bestämma mig för vad jag vill rent konkret. Den senaste tiden har träningen gått på halvfart och en av anledningarna är att jag inte har haft något direkt mål med min träning.
Jag måste därför bena ut VAD mitt mål är.
Det ska vara ett tydligt mål och något som jag verkligen vill.
Sedan blir nästa steg att klura ut HUR det ska genomföras, det vill säga HUR jag ska göra för att nå mitt mål. Det måste dessutom kännas realiserbart och jag måste ha rätt förutsättningar.

Jag tänker att målet är det som sedan hjälper mig när det är som jobbigast. Det kan få mig att tagga till lite extra under intervallpassen. Typ "Jag vet varför jag gör detta".
Jag brukar även tycka att det blir ännu roligare att träna ju närmare målet som jag kommer.
Hela sommaren cirkulerade Berlin marathon i mitt huvud.
När jag sprang i bergen på semesterstället i Spanien så kände jag mig riktigt målfokuserad och det var en RIKTIGT härlig känsla . Jag kände mig ruskigt beslutsam underde  tuffa intervallerna och jag tuggade då på i motlut i sommarhettan, med blicken fäst någonstans långt borta. Denna beslutsamhet kändes i kroppen, i steget i kroppshållningen i allt. Efter passet var jag alltid så glad och nöjd. Jag laddade kroppen med bra och god mat för att få ut maximalt av träningen.

Foto: Min intervallsträcka

WOW...den känslan kan jag sakna! Berlin marathon var huvudmålet men Tjejmilen(tid: 40:43) är loppet som jag under 2012 känner mig absolut mest nöjd med. Jag kapade där och då 3 minuter på mitt milspers.
Att se att all min beslutsamhet och all min träning hade givit resultat var för mig en oerhörd tillfredsställelse! Blir nostalgisk av att skriva detta. Känslan under tjejmilen sitter kvar än!
Mitt första mål just nu är att sätta ett datum för när själva mål-planeringen ska ske. Jag måste ta mig tid till detta och inte hasta fram något. Jag ska sätta mig ner med ett block och en penna och ha en dialog med mig själv. Det blir en bra början! Sedan jäklar, kör jag järnet mot det målet! ;-)
Har ni satt upp några mål inför nästa år? Hur tänker ni?

Stockholm just nu.

Det är kallt, blåsigt,slaskigt, mörkt och från himlen kommer det ner det som brukar kallas för snöblandat. (ush) Jag gillar sommar och värme mer, det är ett faktum. Det är dock också ett faktum att det kommer att komma fler sådana här kyliga och slaskiga dagar. Vintern har ju faktiskt knappt börjat. Så vad ska man göra? Jo, jag ska försöka att se det positiva! Jag ska börja med att tända fler ljus hemma, julpynta lite och dricka varm glögg eller te om kvällarna. Det känns mysigt!!! Titta på denna bild nedan, som jag knäppte under en löparrunda häromdagen. Blev faktiskt lite tagen över hur vacker denna gata är. Husen längs gatan är röda med vita husknutar, bara en sådan sak! Där skulle man bo en dag!:-) Magi!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Var optimister under loppet!

God morgon!
Jag tror att jag fortsätter på måndagens "morgontema"!
Själva tänkandet är som sagt en förmåga som kan utvecklas och användas på olika sätt.
Vad jag menar är att vi kan använda tänkandet så att det hjälper eller rent av stjälper oss.
När vi stöter på ett problem så kan vi faktiskt ibland välja om vi ska vara positiva eller negativa till det inträffade.
Vem är det är som styr dina tankar och bestämmer vart din uppmärksamhet riktas då?! DU,DU,DU! =)
Detta med att jobba med sin mentala inställning, har ni läsare som springer tuffa lopp kanske, liksom jag, stor användning av under tävling. Jäklar vad jag "styrketränar" den delen inför ett lopp!
 Under ett marathon gäller det att vara både psykiskt och fysiskt förberedd! Under milslopp och kortare lopp med för den delen!
Det handlar inte om att ignorera en motgång eller att man inte får tänka att något är tufft eller jobbigt för "då är man pessimistisk"!
Nejråh, det kan faktiskt handla om att först bekräfta att något som är jobbigt men att sedan välja hur man vidare ska se på detta.
Om man får en svacka under ett lopp kan man t.ex. tänka
”Okej, det är sjukt jäkla jobbigt just nu MEN vad grym jag är som fortfarande håller tempot!”
Det är ju SÅ mycket mer uppmuntrande än att tänka
” Det är sjukt jäkla jobbigt just nu, vad dålig jag är som känner så, jag borde ha tränat mer, faaan!
Eller vad säger ni?
Ni får gärna dela med er av era tips genom en kommentar här på bloggen, hur gör ni för att vara positiva under ett lopp?

Vädret är fortfarande hysteriskt...

... därute!
Att gå på spinning känner jag därför var ett bra beslut! Det var skönt att trampa där inne i värmen! Jag hade det dock rätt så kämpigt idag. Jag kände mig nämligen väldigt ansträngd. När pulsen låg på 80-85% så kändes det snarare som om jag var uppe i maxpuls. Men jag tycker att passet blev bra ändå! Efter spinningen har det varit myspys-time! Det är mysigt att vara inne när det regnar!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Det känns som om...

... Jag sitter i en biltvätt just nu, när jag försöker titta ut genom fönstret på bussen. Regnet har fullkomligt öst ner hela dagen lång.


Att ge sig ut och springa känns inte så värst lockande så jag byter ut löpningen mot ett spinningpass. Ibland uppskattar man minsann sitt gymkort extra mycket. Måtte jag bara få en plats nu på spinningpasset!
- Posted using BlogPress from my iPhone

Måndagslyx!

Hallå!
Idag har jag vilat från träningen.
Jag var istället på en ansiktsbehandling på min favorit hudvårdsklinik acnespecialisten!
Jag var ju på spa i helgen, som ni vet, men då gjorde jag ingen behandling. Jag bara badade, bastade och relaxade. Inte illa det heller! :)
Acnespecialisten har enligt mig dock de bästa behandlingarna, så det är där jag föredrar att "behandlas"!
Första gången som jag besökte de för en ansiktbehandling var jag bara ca. 13 år gammal, länge sedan!!!
När jag vid något tillfälle har gått på en ansiktsbehandlig någon annanstans (och gjort en porrengöring) så har det aldrig känts lika grundligt och proffsigt som på Acnespecialisten.
Jag har då alltid känt mig besviken på resultatet.
Här, däremot, går de verkligen igenom huden ordentligt, det känns verkligen fräscht!

Under behandlingen ångas huden upp.  Därefter genomförs en portömning (vilket är mindre skönt)

Det är just detta moment som gör att huden blir rengjord på djupet.
För att ytterliggare fräscha upp huden tillfördes även mycket fukt. Det passar för just min hudtyp då jag har en ganska torr och känslig hy.

Trevlig personal har de förövrigt också! Som berättar vad som sker under behandlingen och som ger bra tips och råd!

Många förknippar en skönhetsbehandling med "en lyxig stund" och ja, visst känns det lyxigt, men jag ser alltid mest fram emot resultatet! Att jag får bättre hud när jag kontinuerligt gör behandlingar och använder bra produkter är det som lockar allra mest! 

Min hud utsätts för ganska mycket. Jag springer ju ute i vind och rusk och det blir mycket tvättande. Så detta känns verkligen "rättvist" för huden! 

Nu efter behandlingen är jag rödflammig och småprickig, som vanligt efteråt.  Förra gången la det sig dock ganska fort. Ungefär efter en natts sömn så hade huden lugnat ner sig igen.
Så det bästa och skönaste är om man kan åka (raka vägen) hem efter behandlingen.
Att sminka över rodnaden skulle aldrig falla mig in. Efter en behandling känner jag att min hud behöver "få vila". Jag bokade genast in en ny behandling om ett par veckor. Fram till dess så får, precis som bilden nedan säger, få produkterna Careplus sköta resten! Jag ska fukta mycket, göra peeling då och då samt lägga en ansiktsmask 1-2 gånger i veckan.

Hm... kanske ska man boka in en tid hos frissan samma dag som nästa behandling?
Tänk vilken Lina-ego-dag det skulle bli! 

En löptur med Kay satte igång tanke-processer ...

Jag hörde en gång att optimisten i genomsnitt lever sju år längre än pessimisten. 7 år gott folk, det är länge!!?
Det är ett spännande påstående, inte sant?
Vem är pessimist och vem är optimist då?
Är det något man kan välja? Precis som att man kanske kan välja vilket yrke man vill ha, vad man ska äta till middag, vilken väg man ska ta på vägen hem eller hur man ska inreda sin bostad?
Japp, det tror jag, vi kan öva och styra våra tankar!
Jag tänker först och främst att mycket ligger i hur man tolkar orden.
Att vara optimistisk tycker jag inte är lika med att inte kunna se risker eller nackdelar till exempel.
En optimist kan beräkna risker och eventuella konsekvenser över att om"det går åt helvete". Skillnaden är att om man stöter på en motgång och har en optimistisk inställning så ger man inte upp lika fort. I stället tänker man att det nog bara var ett tillfälligt bakslag och funderar på hur "man kan gå vidare".
Jag tänker att pessimister ofta tenderar att fokusera på den aspekt i tillvaron som är sämst, de ger upp lätt, och tänker ofta att "det är kört" . Pessimisten  har en konstant benägenhet att tro på att det värsta/sämsta kommer att hända.
Vad jag menar är att det finns en hel del att reda ut innan man går in i en diskussion gällande detta. Man måste först fundera på hur man själv tolkar in ordet och sedan hur den andra gör det. Detta gäller i och för sig nästan allt. Jag tror nämligen att många missförstånd i allmänhet grundar sig på att vi tolkar in saker på olika sätt och att olika ord väcker skilda känslor hos oss. Så först kan man ju tänka och försöka utforska "pratar vi om samma sak?"
Vad ville jag med allt detta då?
Jo jag tog en löptur i gårkväll med Kay Polacks ljudbok i öronen. 
Han talade om att vi kan välja att vara lyckliga enbart genom tankekraft. WOW! Visst är det bra!? :)
Han uppmande till att sluta vara offer och istället bli en mer ansvarstagande och skapande i sitt eget liv.
Han talade om att VÄLJA glädje!
Man är inte offer för sina känslor. Det som vi kan göra för att bli kaptener över känslolivet är att först bli medveten om våra känslor/reaktioner och att därefter börja göra medvetna val.
Varje dag står du ju faktiskt inför en väldans massa val.
Ska du gå in i det med glädje eller genom att vara sur?
När du tex kommer hem efter jobbet, vilket tonläge har du då när du öppnar dörren? (om du bor tillsammans med någon). Ropar du glatt "Hej" med energi eller sparkar du irriterat undan en dojja och suckar samtidigt som du säger "hallå" med en småsur röst?
Du kan välja.
Vad som händer därefter tänker jag kan vara lite av en domino-effekt!
Kay sa att man inför små händelser/motgångar i vardagen kan ställa sig frågan; "kan jag välja lycka nu?" Det är en rätt bra strategi tycker jag. Dvs. att ställa sig frågan innan man låter det negativa "barka loss" totalt! Lite som: "stopp, vilken väg ska jag ta nu"?

En liten enkel minneslapp att ha i plånkan? Visst har jag konstnärliga talanger? ;-)

Jag är nu förväntansfull inför min och Kays nästa löptur tillsammans. Tack för att din bok fick mig att tänka på detta! Jag ska göra val som är positiva för mig idag, gå in i saker med glädje, utan tvekan!

Nervarvad!

Hallå!!
Är nu hemma efter spa-helgen igen och jag känner mig nu så nervavad.
Bara det att få komma iväg från sin vanliga miljö gör mycket. Jag har haft väldigt mycket för mig den senaste veckan. Även fastän det är roliga saker så har jag känt mig lite smått splittrad just för att det har varit så mycket olika saker varje dag. I veckan har jag praktiserat på socialtjänsten en dag, varit med och hållit en utbildning i motiverande samtal i tre dagar, haft ett givande möte angående ett framtidsprojekt samt varit i skolan en dag. På kvällarna har jag  ridit, spinnat, sprungit osv.
Jag gillar att hålla mig aktiv men jag kände att det var behövligt med en energigivande punktinsats. Att åka iväg i helgen var en sådan!
Nu känner jag mig pigg och utvilad! =) Nu ska jag landa lite till innan jag senare i kväll ska slänga ett öga i kalendern och få ett hum över den kommande veckan, så att jag vet hur jag kan lägga upp min träning. Träningen i veckan som varit... ja den har inte varit den bästa. Äsh! Saker och ting måste ibland anpassas. Så är det! Hoppas ni haft en bra helg!
- Posted using BlogPress from my iPhone

Spa:ar

Underbart. Härligt. Avslappnande. Energiboostande.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Regn o rusk!

Idag är det grått i Sthlm.


Jag lämnar dock staden då vi är ett litet gäng som åker iväg på spa! Så mysigt!! Efter spat sover vi på en närliggande herrgård! Rekreation!
- Posted using BlogPress from my iPhone

Ofta får jag frågor som...

...vad driver dig?
...hur orkar du?
...hur hittar du motivationen till att träna?

Det finns inget enkelt svar på frågorna.
Det finns många svar!
Svaren varierar dessutom beroende på dag, period på året, humör, hur livet är just för tillfället osv.
Har jag haft en stressig dag kan träning motivera för att jag vet att det släpper spänningar i min kropp. Om jag känner mig spänd efter jobb/skola och tränar så känner jag mig ofta "nollställd" efteråt och kan njuta av kvällen bättre och på ett mer avspänt sätt.
En annan motivation kan vara att träna med en kompis. Som i måndags när jag tränade med Sofia, det blir ett bra sätt att umgås på.
Min träning kan utåt sett se enformig ut då jag främst springer, men så är det inte!
Löparrundorna ser helt olika ut från dag till dag.
Vissa dagar springer jag tidiga morgnar andra dagar blir det sena kvällar. Ibland springer jag långpass, någon annan dag blir det snabbdistans. Vissa dagar springer jag i skog och andra i stadsmiljö. Ibland springer jag tillsammans med någon kompis och ibland blir det helt själv. Vissa dagar lyssnar jag på peppande musik andra dagar slukas jag upp av en spännande dokumentär.
Jag tycker inte att det låter speciellt enformigt! Vad tycker ni?
Detta är en variation som jag behöver! Visst är det skönt att man slipper välja?
Jag tror på variation för min del!
 Såklart att motivationen till att träna kan variera. Vissa dagar är jag mer motiverad än andra dagar.
 Idag tex. känner jag mig lite seg, det regnar även ute och det blåser något hiskeligt.
Hur gör jag nu då? Vilka tankar far genom mitt huvud som kommer att leda till att jag ganska snart står där ute på gatan med garmin-klockan i högsta hugg?
Jo, jag ser framför mig hur jag efter rundan sitter här nersjunken i soffan. Jag är nyduschad och har en handduk snurrat runt håret. Jag har en skön känsla i kroppen efter löpar-turen. Jag äter varma våfflor och trycker igång en Johan Falck film. Någon av hundarna ger ifrån sig en nöjd hundsuck(älskar det ljudet) och ljusen på soffbordet kommer att vara tända. Jag vet att allt detta kommer att kännas extra gött efter en mil i benen! Jag vet det! Jag tror också (man kan ju aldrig veta) att rundan kommer att bli skön efter ca. 2 km, när jag är lite uppvärmd.
...
Okej, nu blev jag sugen, att skriva detta framkallade faktiskt ett sug...nu byter jag om! =)

Just nu.,,

...Passerar stadion, målgång Sthlm marathon och har gamla härliga roxettehits i öronen! Nostagichock de lux!;-)


Hoppas ni får en underbar dag!- Posted using BlogPress from my iPhone

Hej!

Idag när jag sprang till mötesplatsen med klubben, för lite tisdags-spring, så var jag full av tankar och känslor.

Jag kände mig så där skönt positiv.  

Dagen har varit som ett långt och händelserikt äventyr och jag känner att jag är inne i en riktigt bra fas! 

Tankarna handlade om hur jag vill fortsätta att leva.

För att veta det så är jag lyhörd på vad som gör och i vilka situationer som jag känner mig inspirerad. Det är ju den bästa vägpilen!

 Jag tänker att man inte behöver stanna vid "att bli inspirerad." Utan istället låta det driva en framåt och på så vis tillåta sig själv att utvecklas till den som man verkligen är och på det sätt som man själv vill. Jag tycker att det är viktigt att tillåta, det som intresserar och inspirerar mig, att även få engagera mig. Jag vill inte kasta bort min tid på sånt som jag inte känner en inre hängivelse eller passion inför. Så idag tackar jag för den inspirerade vägpilen!
Nu är det som vanligt susseluss som gäller! I morgon ska jag till praktiken, jag har varit iväg på annat i två dagar... :-)

Att ta ut glädjen i förskott

Tjenixen! Gott folk! 
Jag har haft en grymt härlig dag som nu avslutades med ett spinningpass med Bästa Sofia. Jag är så glad över att hon har köpt satskort så att vi äntligen kan träna tillsammans!!
Nu har jag kommit hem och sitter i sängen med datan i knät och med hundarna bredvid mig.
Jag tänkte nyss på en diskussion som jag och Sofia hade och jag är nyfiken på hur ni ser på saken.
Vi pratade om att man ibland, lite oftare, kanske borde "ta ut glädjen i förskott"?
Här har ni ett förklarande exempel ;
 Föreställ er att ni har varit på en arbetsintervju och tycker att det har gått sjuuuukt bra. Då måste man ju få glädjas över det och inte tänka "nej, nej vi får se först om jag får jobbet.. " Man borde ju, oavsett hur det går, tillåta sig att vara glad över att det gått så bra" Gå hem och fira vettja! :)
Vågar man vara glad innan saker och ting är "helt hundra" så erbjuder man ju sig själv dubbelt så mycket glädje och lycka och hur bra är inte det?
Jämfört med om man låser sig själv och bara tillåter sig själv att vara glad över saker först när de verkligen slår in. Risken är så klart att man riskerar att bli väldigt besviken. Det är väl därför man garderar sig.
 Men om man tar ut glädjen i förskott så är man ju kanske ändå glad över något nytt/ annat "som man har tagit ut i förskott" när man väl är besviken över något som inte har gått ens väg... Win win!? Eller? Hm...
Hur tänker ni?

Söta Love är jätteduktig på att ta ut glädjen i förskott! "prassel, prassel i köket"= "ska jag få godis nu?

Nu så tänkte jag snart bädda ner mig! Jag har en rolig dag framför mig även i morgon och vill då vara pigg och alert. Så natti, natti ! :)

Springandes i expressen häromdagen...

Halloj!

Som ni kanske märkte var jag ingen direkt muntergök till bloggare igår!
På gårdagens morgon- långpass med Minna så bestämde sig Minna för att också köra Berlin-maran nästa år! Tillsammans skulle vi ladda och peppa varann!
Minna som var lite osäker innan på om hon skulle anmäla sig blev mer och mer sugen under vår runda och tillslut bestämde hon sig, att liksom jag, klicka in kl. 18:00 på Berlin marathons hemsida, då de 2500 platserna skulle släppas!
Det hela slutade med att Minna fick en plats, men inte jag!
Alltihop kändes bittert, för både henne och för mig...
...Och jag frossade i godis på bion igår kväll i hopp om att det skulle lätta lite på besvikelsen, väldigt logiskt, eller hur?... ;-)( Hahah... skyller på det, skulle säkert ha frossat ändå)
Men vem vet, det kanske inte är helt kört ännu! Inget give-up här inte ;-)
Idag har jag förövrigt haft en MI-inspirationsdag här hemma!
Jag har suttit och fördjupat mig i över 4 timmar och glömt bort både lunch och skippat det tilltänkta spinningpasset!
Hoppsan!
Så kan det gå när man blir uppslukad av något!
Mitt mål är att bli expert på ämnet! :-)
- Posted using BlogPress from my iPhone

Så sur!

Jag fightades om en plats till Berlin marathon 2013 ikväll! De släppte 2500 platser och jag hängde på låset exakt 18:00. Men sidan kollapsade hela tiden! Trots att jag gång på gång kom in och kunde skriva in alla mina kontaktuppgifter så gick registreringen aldrig igenom!! Jag är så sur just nu!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Välkommen helg!

Jag har haft en stimulerande vecka och är just nu ganska sugen på vila. Indisk mat med trevligt sällskap inledde helgen! Jag kommer för övrigt nog att ta det ganska lugnt i helgen. Jag har en del att fixa med/läsa inför nästa vecka. Utöver det så blir det nog mestadels vila, träning och god mat OCH så massa tända ljus förstås, det är ju höst!:-) hoppas att ni mår fint! - Posted using BlogPress from my iPhone

Let´s go!

Morsning! 

05:27(!!)

Dags att hoppa i löparpjukksen! =)

- Posted using BlogPress from my iPhone

Stop it!

Hellu! Hoppas ni mår bra! Själv så är jag rätt trött faktiskt. Hade en sjuk hund som gnydde i natt och som höll mig vaken stundtals. Nu mår han skönt nog bättre men för egen del börjar det kännas att sömnen varit bristfällig...
Jag tänkte dela med mig av en intressant diskussion som jag hade med en tjejkompis nyligen. Vi pratade om det där med att jämföra sig med andra.
Att jämföra sig med andra ligger nog lite i människans natur. Jag menar, jag tror att vi alla någon gång jämför/har jämfört oss med andra i större eller mindre utsträckning och i olika situationer.
Det som jag vill poängtera är dock att jag aldrig har gillat att använda "jämförelse" som drivkraft.
Det gäller inte bara inom mitt idrottande utan i de flesta sammanhang.
Ja kan ta skolan som exempel.  På grupparbeten kan det tex hända att någon i gruppen har fått nys om hur det går för någon annan grupp. Personen kanske då böjer sig fram och viskar "Jag pratade med den andra gruppen, jäklar vad de hade bra ideér och de verkar vara så jäkla bra" blablabla.
I sådana liknande situationer kryper det i skinnet på mig. Att grubbla över vad andra gör (och automatiskt tänka att de gör det bättre?) tycker jag enbart stjäl energi och kraft som jag hellre lägger på att åstadkomma det som jag själv strävar efter. För mig så fungerar det som en riktigt dålig drivkraft.
Jag tänker att om man förminskar sig själv i förhållande till andra så blir det bara som hinder på vägen. Jag, för egen del, blir bara stressad och okreativ om jag sneglar på andra och omedelbart tänker att det säkert går bättre för de!?Jag tycker däremot att det är viktigt att jämföra mig med mig själv.
I tävlingssammanhang kan det såklart vara svårt att inte jämföra sig med andra. Kanske t.om oundvikligt? Det är tävling och mycket fokus på prestation. Det är ju vad alla runt omkring en efter loppet pratar om "Vad de fick för tid". Jag tror därför att det är svårt att inte jämföra sig alls, med någon, på just tävling.
MEN....det betyder inte att det är bäst eller lämpligt att använda andra som måttstock för sin egna utveckling. Hur tänker ni?

Tisdagstempo!

Go kväll kära läsare!
Jag har ikväll sprungit en runda med klubben. Idag var det tempo som gällde och med draghjälp från duktiga klubbkompisar så gick det vägen, 5 km med ett snitt på 4:15/km.
Jag har som mål att kontinuerligt köra kvalite´tspass. För mig så är just fartpass och intervaller lite av mina favvopass men ändå så behöver de planeras in. Visst, långpass är också mysiga och har man sällskap så tycker jag att det är ett väldigt bra sätt att umgås." Man slår då flera flugor i en smäll" Motion, träffar kompis/ar och får i sig massa frisk luft osv.!
Men det här med fart... det känns så...hur ska jag säga....kittlande? Jag gillar att chocka kroppen och det känns som att det friges massa positiva ämnen... och så är det humörhöjande! Jag gillar när man kämpar och pressar och jag gillar när man efteråt står lutad mot typ en lyckstolpe och pustar ut med ett leende på läpparna...Det är något särskilt!
Vem sa föresten att löpning var enformigt?! Det finns ju massa olika varianter och passupplägg!?=)
Tack klubbisar för ett endorfingivande pass!
Nu ska jag sätta mig mig vid min arbetshörna här hemma och fixa ett par administrativa "måsten"...

En glad överraskning!

På eftermiddagen, när jag var på väg hem för att hämta väskan till spinningen så ringde Sofia. "Tjena, ska du på spinningpasset eller?!" Oooom jag blev glad!? Såklart art jag skulle! Sofia är en av mina absolut bästa kompisar och att få ett oväntat sällskap av henne på måndagens spinning såg jag som ren lyx! Det är så roligt att hon också har köpt sats-kort. Äntligen!! Efteråt väntade den obligatoriska stunden för snick-snack i bastun. Så härligt!! Det är så mysigt att basta efter träning. Man blir så varm och avslappnad! Det känns bra för kroppen! En ny hoodie från klubben myste jag sedan i resten av kvällen..


Att träna just på måndagar är något särskilt... Jag gillar att starta veckan med träning! - Posted using BlogPress from my iPhone