|
skip to main |
skip to sidebar
Lunch med Jonna i Kista centrum...
ja... KISTA CENTRUM...
Det går ju inte att åka dit och luncha i en timme och sedan bara åka hem? Utan att gå in i en endaste liten ynka affär?
Näe precis!
Det började med Stadium.. där hittade jag ett par Nike-shorts... men jag shoppade igår och jag hade svårt, att för mig själv, motivera ett till par träningsshorts...hur fina jag än tyckte att de var!!
 |
| Sjukt snyggt med mudd! |
Så då gjorde jag upp en deal med mig själv;
"Okej, du får bara köpa något, som du inte köper alltför ofta och som du INTE redan har ett drös av hemma"
Motvilligt hängde jag tillbaka de snygga shortsen och lämnade Stadium med tunga steg (sjukt dramatiskt, jag vet). Jag kände mig nästan lite sur på mig själv när jag planlöst släntrade runt i jakt på "något som jag inte har" och jag började ifrågasätta det hela.
"Vad är det egentligen för löjlig regel?"
"Såna kan man ju inte sätta upp!, skit dumt ju"
" jag har ju egentligen redan hittat något som man vill ha???"
Tills jag hittade en blommig klänning och blommiga shorst!! WOW. Det har jag ju inte hemma! BINGO!
 |
| Blommiga shorts |
 |
| Foto: Klänning |
Slog till såklart! Haha... nöjd som attan... trots att jag ska erkänna att jag i mina tankar ännu inte har glömt de förbjudna Nike-shortsen!
 |
| Foto: Fulsnygga glajjor ? |
Nu kära vänner så är det rapido rapido iväg på träning som gäller! Länge och mycket! Jiiiiiihaaaaa!
En grape-frukt om dagen......är bra för magen!
Jag har blivit lite smått "besatt" av grapefrukt!
 |
| Foto: Dagens gobit! :-) |
Det är egentligen lite chockerande eftersom jag tidigare aldrig har tyckt att det har varit särskilt gott?
Men nu som sagt... nu vill jag ha det varje dag!
Först och främst började jag äta det för att jag har hört att det är väldigt bra för magen.
Jag har väl inte "gått in" så mycket på min mage här på bloggen direkt, men nu under våren fick jag stundtals ont i magen men viftade bort det som "pms-besvär".
Samtidigt kände jag mig väldigt trött under våren och sökte därför upp en läkare.
Det var som om jag kunde acceptera magont men det faktum att "vara trött" hade jag svårare med.
Det hängde liksom inte ihop med hur jag lever. Jag ser inte mig själv som någon som "är trött", om ni förstår hur jag menar.
Läkaren började hur som helst ställa frågor om magen i samband med att vi efter många blodprover hit och dit upptäckte ett sjunkande blod och järn-värde. Jag fick genomgå tuffa magutredningar och jag är fortfarande inte klar med utredningarna om detta. Samtidigt under denna period fick jag ont i benet och det mesta började "kännas piss"! Men jag höll huvudet över ytan och "pepprade på" med positiva tankar.
Men lite bekymrad, det var jag, och jag började fundera på hur det egentligen stod till.
Kanske var det inte normalt att känna en huggande känsla ibland efter att man hade ätit?
Kanske var det inte så bra att dricka kaffe kopp efter kaffe kopp?
Kanske var det inte heller särskilt hälsosamt att låta vissa "incidenter" ta så mycket energi, göra mig ledsen och stressa mig på det sätt som det gjorde under denna period?
Kanske var det helt enkelt dags att börja fundera över vad som kan påverka min hälsa och mitt välmående negativt? ...och inte bara hålla fast vid allt som jag upplevde att jag gjorde/och gör som är bra för hälsan?
Jag brukar tänka att man lär sig så länge man lever men att man ska välja sina källor noga.
Vara öppen för att omvärdera, ta till sig, lära sig nytt. Men inte ta till sig av allt och alla. Prioritera. Reflektera.
Så vad har jag lärt mig så här långt? Vad har jag ändrat?
Bland annat tänker jag mer på vad jag egentligen stoppar i mig. Äter "snälla" saker. Till exempel så känner jag att en grape-frukt om dagen gör mig gott och är gott! :-) Jag tar ofta ett värmande och lugnande te på kvällen och myser ner i soffan och tänker på vad som har varit bra/mindre bra med dagen och hur jag ska göra "resten av veckan bra".
OCH....Jag prioriterar. Jag har bland annat, mer än tidigare, högt börjat värdesätta de människor som förtjänar det. Jag har kommit fram till att det inte finns mycket som är så positivt och livsbejakande som att umgås med riktigt bra vänner, medans motsatsen, rent ut sagt, istället är nedbrytande. Bra vänner som ser en på riktigt i ögonen. Som visar uppskattning för den man är och som vill än väl i livet. Som är ärliga och uppriktiga. Som visar ett genuint intresse av ens tankar och känslor. Det finns inte många som man känner så med. Men jag har lyckligt nog ett par stycken och de kommer jag att hålla riktigt hårt i, stenhårt! :-)
Oj vad långt detta blev! Ser på klockan att jag måste rusa; jag ska faktiskt träffa "en av mina bästa", Jonna!.... och igår Sofia... och dagen innan dess Santi! WOW!!! Vilket LYXLIV JAG LEVER!!!! :-)
Hasta luego amigos! Idag är det btw INTE vila som gäller utan ett "långpass utan att vara ett långpass" En halvmara utan att vara en halvmara" Spännande va?! :-)
CIAO!!!
Idag så har jag, inte helt oväntat, sovit en hel del. ;-) Jag trodde att den här andra vakna natten skulle kännas lite lättare än den första. Så brukar det ju vara. Dock inte denna omgång. Jag tror att det beror på att sömnen blev så hackig igår. I natt så kämpade jag nämligen, verkligen, mot tröttheten/viljan att sova. Så kan man ju också träna det där "pannbenet" som alla pratar om, tänkte jag! ;-) Jag åt mellis. Drack kaffe. Te med honung. Jag försökte sysselsätta mig med en det ena och en det andra. "Inte sova, inte sova, inte sova".Tillslut så hade natten passerats och jag var återigen hemma och bäddade ner mig direkt i sängen. Även idag sov jag oroligt. Jag var uppe och åt lunch och rastade hundarna för att sedan somna om igen. Hackigt. Halvdant. Varmt och kvavt. Idag hade jag en planerad vilodag från träningen och den kunde, som ni förstår, inte komma lägligare! :-)Vid 15-tiden hade jag dessutom bestämt träff med en av mina absolut bästa tjejkompisar, Sofia och hennes två-åriga dotter. Vi skulle ta med oss fika till Tornparken (där det finns en ny lekpark) hade vi bestämt. Solen sken och det var så härligt ute. Jag fick höra att det både hade haglat och regnat medans jag sovit?! På väg till parken så gick vi förbi klädaffärer och vad passade då bättre än att även förgylla dagen med lite shopping? Rea och allt?! Svårt att motstå!
 |
| Foto: Snabb-shopping! |
Lill-skruttisen var väl, förståligt nog, sådär lagom road så det fick bli speed-shopping för mig och Sofia. Det gick bara fint, dock med lite mutning med att låta skruttis kolla på hundbilder i min iphone :-) Jag lyckades trots allt knipa till mig tre plagg som jag är himla nöjd med ;-)
 |
Foto: Jeansshorts är helt klart mitt favvoplagg. De var dessutom nästan gratis med tanke på att de kommer från barnavdelningen och var på rea! ;-) |
Bara bra med lite press tycker jag; det gav ju inget utrymme för onödigt velande liksom. Bara pang på! ;-)
Efter shoppingen så gick vi i alla fall till Tornparken och lekte och fikade. Pratade "vuxenprat" när tillfälle gavs men mest av allt så hade vi alla tre faktiskt jäkligt kul i parken. Vi hoppade bland annat i en asrolig studsmatta tillsammans med kidsen! ;-) En pappa kollade lite fundersamt på mig när jag studsandes utbrast till hans lilla son typ " Woohoo...vad kul detta är, eller hur!?" Hhhahah...Saker och ting blir inte roligare än vad man gör de till! ;-) Och med Sofia... så skrattar man alltid, hon har en sån härlig humor och vågar vara lite "crazy" ;-)... och det kändes idag, att jag skrattade alltså... ...Jag har nämligen en BRUTAL träningsvärk i magen från måndagens core-pass! GAAAH! ;-) Återigen, tack och lov att det är vilodag idag! :-)
Vaknat. Somnat. Vaknat. Somnat. Upp och äta. Somnat. Ut med hundarna. Somnat. Slängt in tvätt i tvättstugan. Somnat. Så har min dag sett ut. Att regnet smattrade mot fönsterbläcket och att åskan dånade utanför kändes skönt och mysigt på något vis. Att min ögonbindel som är "ett måste" efter jobbnatt var borta var mindre mysigt. Det var nämligen lite för ljust för min smak i lägenheten. Kanske var det därför som jag inte kunde sova mer än korta stunder i taget?  Vid 17-tiden kände jag dock att det fick vara nog med sovandet. Jag satte på kaffebryggarn och käkade en grapefrukt och började tagga till inför dagens löppass. Jag mötte Minna 45 minuter senare och vi fick till en fantastiskt härlig runda. Med inslag av bland annat löpskola, terräng och rådjursmöte! Mysigt och härligt som attan! Nu väntar ännu en jobbnatt!- Posted using BlogPress from my iPhone
Att jobba natt är ganska tufft.
Förutom att det är lite tungt att vara vaken när kroppen vill/är van att sova så är det även jobbigt för att jag blir så J***A sötsugen, eller snarare kanske hungrig? ;-)
Det känns med andra ord som om jag är hungrig/sugen heeeeela tiden under natten... oavsett om jag precis har ätit något precis eller inte. Samtidigt så vill jag inte äta så mycket på natten. Visst något mellanmål går väl bra men i övrigt så vill jag inte rucka på rutinerna mer än nödvändigt. Hm... plockgodis är det som jag (dag-)drömt om mest om i natt. Lakrits och något surt.
För er som känner mig väldigt väl vet att jag aldrig bara kan äta antingen lakrits eller något surt. Jag måste blanda. Ta en av varje samtidigt i munnen. De är inte så goda var för sig...men tillsammsans...bästa blandningen som finns! Mmmm! Ni märker jag vill fortfarande ha! Men en sockerchock nu på morgonen tror jag inte på.Nu ska jag nämligen snart hoppa på tunnelbanan och åka raka vägen hem för att sova.
Först brukar kroppen kännas lite stressad, efter jobbnatt, precis när jag lägger mig ner i sängen...men efter ett tag...när man börjar slappna av...så är det nästan himmelskt att känna att man äntligen får somna in efter att ha spjärnat emot kroppens signaler om trötthet en hel lång natt!
När jag vaknat till liv senare idag är planen att möta upp Minna för en 10 kilometare! Jag brukar säga/skriva att jag ser framemot det....men det gör jag inte nu... nu mår jag mest småilla och känner mig utpumpad på energi..men som sagt...Med lite sömn så blir allt bra!
Ha en fin dag!
... Med Santi!! Haha provar bland annat (fula? Snygga?) glajjor!!  ...Och spanar in en sjukt inspirerande dekoration på intersport på drottninggatan!  Snart vankas det lite vila, träning och senare jobbnatt - Posted using BlogPress from my iPhone
Ja, så skulle man kunna sammanfatta denna söndag.
Jag började dagen med ett morgonpass på crosstrainern på sats. Förut så tyckte jag att det var jättetrist att stå på crosstrainern och trampa, stirrandes ut i tomma intet. MEN... nu, sedan jag har fixat Spotify i Iphonen känns det heeelt annorlunda. Bra varierande musik... inte sönderspelade och tråkiga låtar som i min Ipod shuffle...!
Efteråt 45 minuters poppande och trampande unnade jag mig en längre stund i bastun.Varje gång som jag bastar slås jag av hur mycket som jag tycker om det. När man stiger in i bastun känns det som om man stänger dörren för resten av världen. Bara jag själv och mina tankar. Inget ljud, ingen telefon, inga krav, inga stressade människor. Bara här och nu.
Efter träningen mötte jag upp Jonna och vi avnjöt en riktigt god lunch på cafe´cino. Salladerna där är fantastiskt goda. Det var några veckor sedan som jag träffade Jonna och det var så himla kul att ses, vi har redan prel-bokat en ny dejt i veckan ;-) !
Eftermiddagen har bestått av övningskörning och shopping...Man "måste" ju ha någon sorts destination när man är ute och övningskör... annars känns det lite onödigt på något vis... idag så råkade det bli en sväng till Täby Centrum...hoppsan, hejsan så stod man där i en provhytt... Så kan det gå när man är ute och fräser! ;-)
Jag var helt plötsligt ute efter ett par jeans?! :-) ... men just jeansköp känns som ett dagsprojekt... och den tiden fanns inte riktigt där idag. Så det blev till slut en fika istället... Inte heller fel!
Sammanfattningsvis kan jag konstatera att en rätt bra vecka har passerats. Allt har inte varit roligt men i stort så har veckan varit bra. Bland annat på träningsfronten och att jag har haft tid att träffa en del kompisar.
Den kommande veckan "tror jag också på"! Nu väntar två tuffa jobb-nätter men framför allt en extra spännande och rolig träningsvecka!
I morse, efter att ha dragit i mig en kopp kaffe, så var det dags att möta upp Minna för ett längre pass. Det var faktiskt Minnas första långpass sedan hon sprang Stockholm marathon i början av Juni. Härligt att hon är "tillbaka" och på "g" igen!
Det var jättefint väder ute och bland det bästa jag vet, dagar som denna, är att springa längs vatten. Då glittrar det ju så fint utav solens strålar. Så vi sprang längs mycket vatten idag. Ingen konst direkt när man bor i Sthlm i och för sig. :-)
Vi snicksnackande om allt mellan himmel och jord och tog oss samtidigt fram; längs med bälstaån, pampas marina, kungsholms strand, city, strandvägen, djurgårn och tillbaka, för att slutligen landa i Karlberg, 22 km senare. Där ville jag avrunda passet med en soja-latte. Så vi kilade in på ett cafe´ innan vi hoppade på pendeln och åkte en station för att komma hem till Sumpan igen. En super-avslutning på ett super-mysigt pass.
Nu har jag fått i mig frukost också, aldrig smakar det väl så gott som efter en löpar-runda? :)
Väckarklockan har ringt och kaffet intas medans jag sakta men säkert börjar vakna till; ett morgon-lång-pass med Minnis väntar!  Det ser ut att vara riktigt fint väder ute och det glädjer mig, solskenslöpning är det absolut bästa! Juste, ett stort lycka till er som kör jubileumsmarathon idag!!! - Posted using BlogPress from my iPhone
45 minuter crosstraining.  Följt av, återigen, en date med härliga Santi! :-)  Bra fredagsnöje, utan tvekan!:-) låt det spöregna ute, det rör mig inte ryggen;-) - Posted using BlogPress from my iPhone
Trots att jag varit ledig hela veckan så har jag lite fredagsfeeling i kroppen, eller så är det egentligen bara en positiv känsla, som jag skulle ha haft även om det var typ tisdag;-) Jag ska njuta ordentligt av helgen! Jag hoppas på sol! Trevligt sällskap är redan spikat! ;-)
På tal om att jag är långledig så har jag faktiskt tagit på mig lite nattjobb i början av nästa vecka. Förra sommaren jobbade jag mycket natt och blev lite "mätt" på det.
Det var rätt tungt och svårt att få ihop livet när man jobbade natt på heltid.
Eftersom jag slutar jobbet först klockan 8 på morgonen så kommer man ofta inte hem och i säng förrän vid 10-tiden...och då är det inte tal om att det ens går att få ihop 8 timmars sömn. Ofta vaknade jag vid 14-15-tiden och att då hinna träna, träffa vänner och äta innan nästa pass var svårt.
Nästa vecka är det dock bara två dagar som det handlar om, det klarar jag bra! Första natten brukar vara tuffast. Just när det gäller det där med att hålla sig klarvaken, menar jag. Men jag har aldrig somnat när jag jobbat natt, bara känt mig väldigt trött.
Hahah...måste därför dela med mig om två talande bilder som jag tog under ett nattjobb, sittandes i soffan, sjukt trött! ;-)
 |
| Haha..tröttmössa? |
Det finns något mysigt med att vara uppe när alla sover också. I alla fall om man har någon mysig bok med sig, mycket kaffe och gott mellanmål :-). Nog om det, nu ska jag se till att göra något vettigt och kul av denna fredags-dag. Funderar bland annat på vilken träningsform som det kan tänkas bli idag?! :)
Snart, om några veckor, drar jag tillbaka till Spanien. Jag blir där 3,5 vecka denna gång.
Nu, när jag har fastnat för alternativträning, som spinning, samt fått en känsla av att det påverkar min löpning positivt så funderar jag på vad jag ska köra för alternativt när jag är där nere förutom simmning. Jag rekar därför, just nu, efter ställen där jag kan hyra en cykel. Jag har precis hittat ett cykelcenter, inte särskilt långt ifrån där vi bor. Woooohoo! Jag har även hittat kartor och tips på fantastiska cykelvägar i bergen. Detta bådar gott....!
Snart ska jag ut och springa med en granne här i huset ...vi får väl se vad benen tycker om det efter gårdagens pers?! Ja ni läste rätt! Jag har aldrig sprungit 5 km så där fort!
Idag var det dags för SNABBDISTANS.
Andra veckan. Innan dess hade jag ju ett låååångt uppehåll av kvalitetspassen på grund av skada.
Nu är jag tillbaka! ÄNTLIGEN!
Jag snackade med mamsen som var springsugen och vi bestämde oss för att jag skulle köra min upp-och-nedvarvning tillsammans med henne. Där emellan skulle jag köra 5 km tempo.
Solen sken och vi begav oss iväg! Efter dryga 4 km stod jag redo. Jag var lite nervös och pirrig i kroppen, precis som vanligt när det vankas tempo. ....och liiiite småirriterad för att jag hade glömt att ladda min ipod som innehåller boostande musik, som kan vara bra när man ska pressa sig som idag.
"Mamma, åh, jag har inga batterier i ipoden" gnällde jag.
"Nä, men nu har du inte det, det går väl bra ändå" sa mamma.
Haha... helt rätt...varför gråta över spilld mjölk? Bättre att göra det bästa av situationen!
Istället för peppande musik så föreställde jag mig att jag hade en coach med mig, som var pigg, glad och full av energi. En coach som kom med peppade tillrop, hela tiden!
Kom igen Lina. Tänk på tekniken. Använd armarna. Du kan! Du ser pigg ut. Stark. Grym! Du kommer rocka på Berlin marathon! Så jäkla bra! Nu är det raksträcka här. kör på!!! Wooohooo!
 |
| Foto:Linnet,jag fick av Santi, inbyggd sportbh (så smart?) och mina favorit Rudy project-glajjor! |
5 km senare stod jag och pustade ut och vågade knappt kolla på klockan. Jag hade på känn att det hade gått bra, det hade ju i alla fall känts bra. Jag hade visserligen sneglat ner då och då men hade inte någon koll på snitt och så. 5 km på 20.33 visade klockan. ÅH, vad glad jag blev! Väldigt bra fart, för mig! Efter regn kommer solsken, nu ska jag fira med dagsfärska jordgubbar! Tackar mamma, mig själv och "låtsascoachen" :-)
Santi; Hon är inte bara vacker utan även alltid så sprudlande med energi, positiv, modig, smart, äventyrslysten och omtänksam. Ja, listan med positiva egenskaper hos den tjejen kan göras lång! Sorry grabbs, hon är inte singel ;-) Vi tog en lång-fika i morse från morgon till lunchtid!
Tack fina vän för den här förmiddagen! Ledsamt nog ska Santi flytta tillbaka till Australien. Hon gav mig en uppsjö av böcker som hon inte vill bära med sig och två löparlinnen. Kanske blir det Sydney Marathon för mig i framtiden! :)
nu väntar dock tandläkaren följt av snabbdistans!
Vad kan egentligen vara bättre än att starta "lill-lördan" med frukost inne i stan med en god vän som Santi? :-)  - Posted using BlogPress from my iPhone
Jag och yogan firade" 1 år den 13:e Juni. Det var alltså över ett år sedan som jag förälskade mig i yogan.
Bikramyoga skiljer sig från vanlig yoga, eftersom den utövas i värme. Tränar jag så vill jag svettas, jag vill att det ska kännas, annars känns det lite meningslöst.
Sedan ett år tillbaka har med andra ord yogan varit ett viktigt inslag i dels min träning men även i mitt liv. Yogan har dels gjort mig vigare/rörligare och starkare rent fysiskt. Den har dock också under stressiga perioder hjälpt mig att stanna upp, andas och övat upp mitt tålamod och förmågan att fokusera. Till skillnad från de flesta andra aktiviteter så kräver flera övningar i bikram-yogan fullt fokus som gör det omöjligt att tänka på annat. Det är härligt på något vis, att vara så i nuet.
Hur som helst, jag läste om min min upplevelse, av första riktiga härliga bikramyogapasset från förra året. Blir glad när jag tänker tillbaka på den där dagen, vilken tur att jag tog mig dit! :)
"Yes,
i did it!!!
Jag kom
upp när väckarklockan ringde 05:30 i morse på min lediga dag!!
Väskan var packad
och det enda som jag behövde göra innan jag gick hemifrån var att rasta Tim och
Love.
Man ska inte äta något innan man yogar, så ingen frukost, bara vatten.
På
vägen dit så var jag faktiskt lite pirrig i kroppen, hur skulle detta gå
egentligen?
Jag är säkert skitstel överallt! Men så tänkte jag att det faktiskt
är viktigt och nyttigt att våga vara nybörjare. Jag har inget behov av att
bevisa något, jag är öppen för att lära mig, det är det som är det väsentliga!
Klockan 07:00 satt jag i allafall med toffsen på huvudet och bara fötter på
yogamattan i ett 40-gradigt varmt rum. Jag hade 90 minuters bikramyoga framför
mig.
Jag har faktiskt provat bikramyoga en gång tidigare på ett annat ställe men
det går inte att jämföra med detta pass. Den här instruktören var mycket bättre
och framförallt trevligare! Bemötandet är viktigt för att man ska vilja komma
tillbaka.
Passet var varmt, tufft och alldeles, alldeles underbart! Efter passet
bjöds det på ekologiska teer, frukt och nötter. Jag var hög på livet och full av
lycka, kände mig nästan som nykär, och signade utan tvekan upp mig på en veckas
intro... som jag känner just nu så kommer jag dock med stor sannolikhet inte
nöja mig med enbart en vecka... jag sitter ju fasiken redan och funderar på
nästa gång!;)"
NAMASTE!
...är underbart!
Trots att jag är ledig så ringde faktiskt alarmet 06:20 i morse. Jag gillar att springa på morgnarna. Det är så mysigt. Tyst. Lugnt. Harmoniskt. Det spelar ingen roll att jag nu är ledig och kan sova ut. Jag har ingen större lust att sova "för länge" ändå. Jag ska få ut så mycket som jag bara kan av dessa lediga veckor. Klockan 9 så väntade jag även på superbesök av Sofia. Jag var så(!!) glad över att träffa henne idag. Hon är egentligen bortrest i över en vecka men "mellan-landade" här i sthlm över dagen igen.Wiiiiihoo! Då gällde det ju såklart att ta chansen att träffas! :) Min underbara vän, jag är lyckligt lottad!
Resten av dagen har jag spenderat i dels en hårsalong där jag kapade drygt 10 cm av håret och dels liggandes på gladaste "hippiebadlakanet" i stan! :-)
 |
| Foto: Hippie-badlakanet |
 |
| Foto: Nyklippt, men lite ostyrigt hår efter solningen. Nyfärgade bryn också, så mycket man hinner när man är ledig! :-) |
Nu ska jag rusa iväg på spinning och core, vilken dag!
Uttrycket ; "Du är din egen coach" hör man ibland. Typ "Du är din egen stjärna"! är ett uttryck som jag tycker borde börja användas. Jag ska berätta vad jag menar.
"...Men det är väl ingenting för dig..." Får jag ibland höra av personer som precis har börjat att träna när de berättar om sin träning. Det vill säga de jämför sin träning med min.
Först berättar de om hur de har tränat, till exempel hur långt de har sprungit för att sedan avsluta meningen med just"men det är väl ingenting för dig".
De försöker att vifta bort det som de först från början var lyriska och stolta över att berätta på grund av att jag "tränar mer". Jag vill inte det, jag tycker inte att det känns roligt. Varken för mig eller för dem.
Jag tycker inte att man ska jämföra sig sådär.
Alla har dessutom inte samma mål och man måste få känna sig stolt över sig själv oavsett andra. Alla kanske inte vill träna så mycket som jag gör men man är inte "sämre" för det. På samma sätt som att jag inte är "sämre" än de som tränar mer än mig. Så länge jag själv är nöjd med hur jag har det och vad jag själv gör. Det är det viktiga. Att låta sig inspireras av någons annans träning utan att nedslås av att man själv "inte tränar lika mycket, eller är lika snabb " tycker jag, med andra ord, i så fall är bättre!
Om man dessutom precis har börjat att träna så är det väl inte särskilt schysst mot sig själv att jämföra sig med mig som ändå har hållit på ett par år? Eller om jag skulle jämföra mig med någon som har mer träningserfarenhet än mig?
Kan inte jag bara få känna mig stolt och nöjd över det jag gör och du stolt över det du gör så har vi helt plötsligt mycket trevligare liksom! :-)
Har du precis kommit igång med träningen så fokusera på att du har satt i gång en viktig livsförändring. Tack vare dig själv! Av egen kraft!
Glöm inte bort det, klappa dig själv på axeln och jämför dig med dig själv. Jag brukar tänka att det är "när jag jämför mig med mig själv" som jag har lättare att se mina resultat och framgångar. Glöm inte att du är stjärnan i ditt liv!
Efter mys på landet i västerås!  Hundarna har busat som galningar och ligger nu däckade på soffan! Själv drar jag på bikram! En perfekt avslutning på första helgen av semestern!- Posted using BlogPress from my iPhone
Sitter på tuben på väg tillbaka till stan efter att ha hängt med "hornstull -Järna-gänget" vissa skulle springa så långt som 5 mil. För mig passade en halvmara kanon idag!
Rundan innehöll inslag av det mesta och det bästa! Bra väder. Trevligt sällskap. Många skratt. Äventyr och spänning (läs:livsfara då vi sprang vilse och fick klättra på ett skitbrant berg). Tur att man är en sån hårding ;-) ;-)
Nu springer jag snart in på ett sats-center, duschar och drar sedan direkt till landet.
Tack ni som förgyllde min dag idag! Grymt trevligt sällskap! Hoppas att vi ses snart igen!
-Posted using BlogPress from my iPhone
Oj jäklar, måste nog gå och sussa nu! Inte blir det någon sovmorgon i morrn heller;-)  - Posted using BlogPress from my iPhone
Jag kan knappt tro att jag är ledig nu! Ledig ganska länge till och med!?
Det känns liksom lite för bra för att vara sant. Jag har aldrig varit ledig så här länge som vuxen! Lyx!:)
Jag blir hemma i Sverige under Juli men större delen av Augusti kommer att spenderas "i mitt andra hem", dvs mitt älskade Spanien. Där finns det fantastiska träningsmöjligheter; berg, hav, långa stränder och vågor. Hippiestuk och surfarstämning, jag älskar det! Trivs som fisken! :-) Biljetten bokades i kväll och jag ser framemot det JÄTTE-mycket
Men som sagt, först har vi juli. Som känns både fri och skön!
Jag har dock en hel del "saker" som jag vill fixa och pyssla med. Det som jag tycker är viktigast att fokusera på är dock att njuta varje dag, att se till att det är kul att vara jag helt enkelt! ;-) Förstår ni hur jag menar?! Jag ska till exempel, förutom att plugga till körkortet, smida framtidsplaner, träna mycket såklart , läsa "utvecklande" och intressanta böcker och umgås med mina "braiga" vänner. Vänner, bra relationer har ju helt klart effekt på hur vi mår och hur tillfreds vi är med våra liv. Jag passar därför på att dela med mig av ett citat.
Jag samlar faktiskt på bra citat. Förut tänkte jag att jag skulle göra någon sorts citat-tavla... haha... men jag kom aldrig längre än så...men tanken, den var god! ;-)
Nu måste jag ta och packa inför "landet" som skall det ska åkas till i morrn.
Först tänkte jag dock springa och mingla med löpargänget som ska springa typ 5 mil, från Hornstull till Järna i morgon.. jag hänger dock bara med 2 mil.. okej max 3... vi får se, det beror på vilka möjligheter till bussar och sånt som finns längs vägen! Sen är det hur som helst "rush, rush" för att hinna iväg till landet i tid! :-) Det känns som en ypperlig start på ledigheten i allafall, ett socialt långpass med massa löpare, låter ju hur trevligt som helst följt av 100% chill på landet! Preciiiiis, eeeeeexakt så som det ska vara! ;-) Ciao!
På grund av att jag cyklade hem idag så var jag även hemma tidigare än vad jag brukar vara när jag åker bussen. En härligare resa hem var det också. Susade fram.Så roligt! Jag känner bara mer och mer hur mycket jag vill ha en riktigt bra cykel!!! Tänk om man skulle kunna cykla riktigt långt någon gång?! Vore så spännande. Jag hörde om någon som cyklade till Spanien förut, hur häftigt vore inte det till exempel?
Cykelmusklerna slutade inte att "jobba" för dagen bara för att de transporterat mig hem. Nix pix! Packade väskan nästan direkt och drog till gymmet. För ovanlighetens skull var jag där 20 minuter innan själva passet började. Hoppade därför upp på crosstrainern och körde hårt på den i 12 minuter innan det var dags att stiga in i salen.
På spinningen kände jag mig lite tröttare än vanligt faktiskt. Jag gissar att det är gårdagens fartpass som "sitter kvar i kroppen". Dagens mellanmål var inte heller mycket "att hurra över". Det kändes dock bra efteråt förutom att jag var vrålhungrig!;-) En nötmix på vägen hem blev räddningen!
I morgon är det förövrigt äntligen fredag och semestern är med andra ord på ingång. Jag tänkte inviga helgen och semestern med att gå ut och äta indiskt, min favoritmat. På lördag morgon tänkte jag hänga på "hornstull-järna-eventet/långpasset" i 3 mil, kan nog bli riktigt trevligt!
Efter det så åker vi till landet, chill, chill!;-) Semestern kan inte börja bättre!
I morgon så är det min sista arbetsdag, sen har jag semester!
Det känns ju helt underbart. Fria dagar, finns det något bättre?
Pumpade förövrigt min cykel i går och tog den till jobbet imorse.
Jag bor ganska nära jobbet,typ 3-4 km, men det var så härligt att susa fram där på cykelvägen! En vacker dag ska jag införskaffa mig en riktig racercykel, och se lika cool och snabb ut som vissa andra ;-)
fast jag ska erkänna att min treväxlade rosa crecent frambringar varma känslor hos mig! Många härliga minnen tillsammans! :-)
Mamma tvingade med mig sin hjälm i morse när jag var där och lämnade hundarna.
Jag hetsade henne med att fråga
"ja men hur ska jag transportera den? Jag har ju väskan i cykelkorgen" hehe
"på huvudet" utbrast hon, precis som väntat. ;-) Haha, mamma!
Jag tycker såklart att man ska ha hjälm, jag har dock bara inte "tagit tag" i att köpa en;-)
bad excuse, jag vet, men så är det!
Ser hur som framemot att cykla hemmåt senare.
Vad är en kvalmig buss jämfört med en cykel?
- Posted using BlogPress from my iPhone
För typ 3 veckor sedan så försvann i stort sett det onda i mitt ben. Knappt så att jag vågade tro på det.
Jag har haft kvar en liten "känning" men successivt så har jag känt att det, de senaste veckorna, har gått åt precis rätt håll! Med betoning på precis! :-)
I morse till exempel så kändes det inget alls och inte i söndags heller då jag sprang ett långpass. ÄNTLIGEN var det kanske tid att inse att det nu tillslut var över för denna gång!
Jag är rätt nöjd med veckorna som har varit ändå, trots att jag inte har sprungit särskilt mycket. Jag har gått på spinning en del och har tyckt att det har varit och är kul. Löparpassen har varit i mys-tempo. Allt för att inte hetsa och stressa kroppen, inte "gapa efter mycket".
Någon gång efter en skada så måste man dock ta steget tillbaka till fart-träningen igen... idag när klockan närmade sig 16:30, vilket innebar att arbetsdagen var över, så fick jag ide´n att faktiskt prova redan idag. 4 km uppvärmning, 4 km fart och 4 km nedvarvning. Jag kände mig redo.
Det började nästan pirra i kroppen när jag tänkte på det. Skulle det ens, i överhuvudtaget, finnas någon fart kvar i kroppen efter 2 månaders utebliven fartträning? Det var dock inte bara skeptiska tankar om fart som infann sig utan även en känsla av förväntan. ÄNTLIGEN. Ja, faktiskt, lite pirr i magen. :-)
 |
| Foto: Smått förväntansfull i hissen på väg ner från kontoret |
Jag hämtade hundarna hos mamma och Anders och bytte sedan om till löparkläder och letade reda på iphoden, här skulle det för tusan springas! :-)
 |
| Foto: Ombytt o klar, snart iväg! |
Det var strålande väder ute och jag stortrivdes med tillvaron redan under uppvärmningen.
När det väl var dags för fart så sprang jag bort mot Råstasjön. Jag bestämde mig för att springa 2 varv runt den. Jag stannade till. Nollställde klockan. Taggade till. "Ställde upp mig" dvs. stilla, redo, med den ena foten framför den andra. Så där som man brukar stå redo, ni vet, inför ett viktigt lopp. Detta var allvar.
Pang! I väg! Åh så roligt! Fokuserade. Framåt. Teknik. Bam Bam bam! 4 km var snart avklarade och glädjande nog kändes det riktigt bra i kroppen.
Ett snitt på 4:13 konstaterade jag efteråt. Det är jag helt klart nöjd med och galet härligt var det! Inte särskilt flåsigt alls. Woooohoo! Under nedvarvningen kände jag mig mycket lättad. Lättad över att det "efter regn faktiskt kommer solsken". "Hejdå skada, hoppas att vi inte ses igen!" :-)
Jag brukar ju tala ganska gott om de morgnar när jag får till morgonträning.
Jag gillar det. Speciellt så här års;-)
Idag så blev det dock inte alls som jag hade tänkt mig!
Jag skulle möta Minna 05:30 och jag hade ställt klockan och gick och la mig i hyffsad tid igår.
Jag kan därför inte riktigt förklara detta men ca. 05:58 vaknar jag och ser panikslaget att jag har FÖRSOVIT mig.
Jag hade både missade samtal från Minna och ett par meddelanden (men hade dessvärre telefonen på ljudlös...). HERRGUD!!!
Jag ringde Minna i all hast samtidigt som jag drog på mig shortsen med den andra handen!
"Herregud Minna,förlååååååt, jag har försovit mig, vart är du?!"
"Jag förstod det jag springer" svarade Minna med en lugn röst.
"Är du långt från mig, jag är ute om 1 minut" frågade jag samtidigt som jag krånglade på mig sport-bh:n.
"Lina, jag kommer om några minuter, jag är inte så långt bort" svarade hon med en lättsam röst. Ganska snart därefter stod jag ute på gatan och såg bästa Minna komma springandes. Jag sa förlåt massvis av gånger och kände mig såklart som världens skit som låtit henne stå och vänta och undra så där tidigt på morgonen. Det kändes inte alls bra!! :(
Minna är alltid förstående och hon försökte släta över det hela med "att jag var så grym, som stod här i löparkläder trots allt" Det är vänner det! :-)
Jag lovade henne dock dyrt och heligt att jag nästa gång ska ställa två väckarklockor, inget snack .
Följande kilometrar var lika trevliga som alltid! Minna fick ihop 10km och jag 6km. Tack,tack,tack Minna!!! Just nu har jag avnjutit en god lunch på Cafét bredvid jobbet ! :-)

- Posted using BlogPress from my iPhone
Idag sken äntligen solen på riktigt ute och det kändes sommrigare än på länge!
Nu kanske vi äntligen får det väder som vi förtjänar!;-)
Jag hade dock bokat in mig på ett spinningpass vid 18-tiden som jag helst inte ville missa även fast att det var kanonväder ute! Och aldrig ångrar man väl ett träningspass?!;-)
Skönt var det och svettig blev man!:-)
Efter träning blev det middag,långprom med hundarna och nu sooova! Det lutar åt ett tidigt morgonpass tillsammans med Minnis i morrn, måste ladda batterierna!
Men som sagt, jag är redan i säng, so far so good! Så här chillar vi!:-)

Natti!- Posted using BlogPress from my iPhone
Idag när arbetsdagens slut närmade sig så satt jag och funderade på om jag kanske skulle:
1.Gå på ett inbokat spinningpass
2.Simma ute
3. Helt enkelt ta en vilodag och typ åka och shoppa en sväng.
Alternativ 1 och 2 kändes båda två lockande om det inte var så att jag kände mig så förbannat trött...
och då slog det mig, haha... jag sprang ju drygt en mil i morse innan jobbet med start ca. 05:20 .. så vaddå vilodag?:-)
Haha..med all rätt var jag ju, med andra ord, trött! Jag slopade träningsplanerna och åkte till Bromma blocks och strosade i affärer i stället.
När jag såg mig själv i spegeln såg jag hur trötta mina ögon såg ut. Jag gick och la mig 23:30 igår vilket är lite för sent för att sedan vara uppe springandes 05:20 på morgonen. Jag har svårt att komma i säng så här års, när det är så ljust ute. Man blir liksom lite lurad och tror inte att klockan är så mycket som den faktiskt är på kvällskvisten!
 |
| Foto: Energi kvar till att prova kläder finns det alltid ;-) |
Nu ska jag ut på en längre hundprom! Sedan ska jag störta i säng för att vakna pigg och utvilad, utan morgonträning, i morgon! NicE!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Jag mötte upp Alex vid centralen i morse för dagens FUNRUN, som den här gången inte var inne stan utan ute på Lidingö. Jag och Alex tog oss tillsammans till Ropsten där vi mötte upp resten av gänget!
Min klubbkompis Sofus hade sett ut en jättefin runda för dagen i vackra omgivningar!
Vi sprang mot Grönsta och sedan sista milen på Lidingöloppet. För mig som inte har sprungit Lidingöloppet så kändes det extra roligt. Jag tycker alltid om att springa på nya ställen... jaaaa... eller i allafall när det är på ställen som är så härliga som där vi sprang idag! :-) Vilken terräng kära vänner! ...och den omtalade abbore-backen, haha...nu förstår jag :-)
Jag slogs återigen av "att det är så här som löpning ska vara". Stadslöpning i all ära men inget går upp mot att springa i riktigt vacker natur likt denna. Det var så fint, mysigt och stämningen i gruppen var på topp!
När vi sprungit klart i Grönsta så kom vi på ide´n att springa och ner och ta ett dopp i sjön innan det var dags för grillning på Ciccis och Sofus landställe.
Det var jättevarmt ute och att slänga sig i sjön var därför hur skönt som helst! Svalkande!
Efter badet joggade vi nöjda upp till stugan där Cicci stod redo med grillen! Hon och Sofus hade förberett en riktig god lunch!
Så som sagt, dagen har varit underbar!
Tack ALLA för ett härligt sällskap!
Extra mycket tack till Sofus och Cicci såklart som bjöd oss andra till deras sommarstuga där vi avnjöt en lyxig lunch!!! Tack fina ni! :) :):)
Nu är jag trött...bra trött! :) Natti,natti!
| |