Godmorgon!

God morgon finaste bloggläsare/ vänner! Ni ger mig styrka!




Min fot känns bättre idag än igår. Den är inte helt bra, absolut inte, men bättre! Jag hoppas att den ska fortsätta att rehabilitera sig så här, 1 dygn kvar! Kom igen!!! Kom igen!!!! Jag gör allt nu för foten kan jag meddela. Är ju som ett heltidsjobb detta! Tur att jag sedan länge sett till att vara ledig idag. Att sitta och dricka kaffe med en varm filt runt mig och foten i iskallt fotbad är en spännande sysselsättning;)

Godmorgon

Slut. Både igår och idag natt så har jag sovit oroligt, vaknat och bara haft en stor känsla av besvikelse i kroppen. Just nu känns det inte bra. Foten är i och för sig fortfarande svullen så det är svårt att känna hur illa det är. För det svullna gör att hela foten känns spänd och klumpig. Jag har dock tagit hand om skadan på bästa sätt, jag har inte kunnat göra något annorlunda. Men jag känner mig trött, slut och igår så åt jag helt fel kost desutom, har haft svårt att få i mig något, inte kännt något vidare sug. Jag har fortfarande inte bestämt mig om hur det blir på Lördag, dvs om jag kommer till start. Det slutgiltiga beslutet kommer att tas så sent som på lördag morgon. Om jag ställer upp så ska jag tejpa foten innan så att fotleden får stöd så att jag inte slår upp allt direkt. Gör det ont eller fortfarande är svullet så måste jag avstå, då är det inte värt att starta, vilket känns otroligt knäckande. För vissa människor så kanske det är svårt att förstå varför jag är så nere just nu, men för mig så är stockholm marathon viktigare än; alla högtider på året, den roligaste utekvällen, min egen födelsedag, you name it! Det finns inte mycket som bräcker Sthlm-marathon.I månader har jag sett framemot den här dagen. Under pass som kännts tunga så har jag tänkt på Stockholm Marathon och fått lite extra krut i benen.

Benhinnorna har alltid varit mitt stora hot. Visst jag har oroat mig för diverse förkylningar senaste veckorna men ändå inte kännt mig så extremt rädd för det efterssom jag sällen blir sjuk. Aldrig hade jag väl kunnat tro att en sådan här liten skitsak skulle kunna sätta stopp för mig. Men som sagt jag har ett litet ynka hopp kvar, hoppet är baserat på ett inlägg efter förra gången som jag stukade foten, mirakel kan ske, tydligen:...men jag kommer att hämta lappen lite i smyg idag. Jag vill absolut inte vara med på något pastaparty eller liknande. Jag vill bara hålla mig för mig själv nu... orkar inte med något annat just nu. Ska försöka ladda som om jag ska springa, för om jag springer så måste jag vara någorlunda pigg och allert, men det är svårt att ladda i detta tillstånd. Det är en balans, vågar inte få för mycket hopp i kroppen. Jag har sagt det förrut och säger det igen TACK SNÄLLA, FINA, UNDERBARA människor som kommenterat, hoppas ni förstår hur mycket det värmer just nu, TACK TACK TACK!!!!!!!

-Du måste fortsätta att förbereda dig som du hade tänkt...

...sa Daniel igår kväll med en mjuk röst när tårarna började rinna ner för mina kinder.
"Du kommer fixa det här, det kommer att gå över ska du se" försökte han. Klumpen i halsen kändes oändligt stor. Detta var en sådan käftsmäll, det här med stukningen. Man kan inte ha sånt här oflyt, det ska man bara inte! Det känns som om jag aldrig fått springa en "rättvis mara", alltid har det varit något som trasslat till sig. Jag har förberett mig inför Sthlm Marathon i månader, mitt älskade Stockholm Marathon. Detta känns otroligt tungt. Jag hoppas och ber att detta går över tills på Lördag men jag är samtidigt inställd på att om det inte gör det så kommer jag inte till start. Jag ångrar såklart att jag inte rehabtränat bättre efter att jag stukade foten för ca. sex veckor sedan, men det är inget att gräma mig i nu. Jag är så glad att jag är anmäld till Berlin Maran i September, ett litet ljus i tillvaron i allafall. Idag kommer rullgardinerna vara nere hela dagen och mobilen på ljudlös, jag känner liksom för att stänga av omvärlden för en stund. Tack för era fantastiska kommentarer, det värmer!

Kära läsare...

... Just nu känns allt väldigt bittert.. Hann springa 800 meter på vårruset och vrickade sedan foten, samma fot som sist. Har tillbringat kvällen i sjuktältet... och känner mig fruktansvärt ledsen...


- Posted using BlogPress from my iPhone

Presskit från Decubal...

... Riktigt passande nu några dagar innan maran när jag ska rå om både knopp och kropp lite extra!:)


Tar ni hand om er kropp lite extra dagarna innan storlopp? -Posted using BlogPress from my iPhone

Vårruset ikväll

Ganska sent planerat bestämde sig jag och mammsen oss för att springa vårruset ikväll. Det är precis vad jag behöver just nu. Jag har kommit in in något konstigt tillstånd som jag förstått i och för sig är rätt vanligt innan ett storlopp; att man inte är så träningssugen. Visst är det knäppt egentligen, eller kanske inte? Jag tror att det beror på att hjärnan förbereder så mycket mentalt nu inför loppet att det inte finns energi kvar till träning. Jag vill egentligen bara att dagarna ska gå nu, jag vill sätta igång och fira Stockholm-maran. Träna, det kan jag ju göra hela sommaren sedan! Därför så behöver jag vårruset ikväll, mina medlöpare på våruset ska få mig att genomföra ett viktigt formtoppande pass inför maran. Utan de så kommer jag inte själv, i detta tillstånd, få upp någon vidare fart känns det som. Jag ska se till att varva upp inför och ner ordentligt efter loppet. Sedan vankas picknick a´la lchf i gröngräset, om vädret blir bättre! Detta ska bli så kul! Myskväll med finaste mamma! :)Jag och mamma nysprungna efter tjejmilen 2010

Rastar...

...ben och hundar på en långpromenad i skogen vid Bögsgård... Underbar kväll!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Marathonveckan

Idag är det som sagt måndag, inte vilken måndag som helst, utan första dagen på marathonveckan. I helgen blev jag alldeles nervös när jag tänkte på att det bara var en vecka kvar till Stockholm marathon. Jag sprang 17 km terräng i lördags och har efter det vilat. Nu gäller det att göra det bästa jag kan utav denna vecka. Sova lite extra och inte planera in så mycket saker/möten. Maj har varit en hysteriskt intensiv månad för mig på flera plan så nu måste jag hitta lugnet, stressa ner och börja se framemot loppet. Det kommer att bli kul, det finns inget att oroa sig för. Man vet ju aldrig hur ett marathonlopp kommer att bli innan men en sak vet jag, och det är att JAG kommer att göra det bästa av situation oavsett, jag litar på mig själv till 100% och jag ser framemot löparfesten! :)

Snabba vändningar...

Här ändrar det sig snabbt!


Hur förhåller man sig till detta? Visst 13 grader låter ju svalt och skönt men regn!? Det känns fel på något vis, sol och stockholm maraton hör ihop! ... och så tänker jag på mina suppotrar, stå o hejja i regn känns "sådär" men som sagt väderleksrapporterna kommer nog ändra sig ett par gånger till... -Posted using BlogPress from my iPhone

Marathonvecka

Nu så är det snart dags för marathonveckan. Här kommer 10 av mina tips:
1, Försök att sova lite extra den här veckan, gå och lägg dig lite tidigare än vanligt.
2, Ha det mesta klart innan kvällen innan loppet, som vilka kläder du ska ha på dig. Att du redan har laddat ner all musik om du kör med mp3. Att du gjort upp med dina suppotrar. Handla det du behöver tidigt i veckan som sportdryck, gel eller vad du nu behöver. Gör allt för att undvika onödig stress sista kvällen.
3, Ha ditt träningsupplägg någolunda klart för dig inför veckan, mitt sista tuffa pass blir på Tisdag då jag kör ett kort snabbdistanspass.
4, Varje år har jag kolhydrattömt kroppen i början av veckan. Detta kommer jag inte behöva göra i år eftersom jag har äter ganska lite kolhydrater, så för mig så räcker det att tillsätta lite extra kolisar torsdag och fredag.
5, Drick resorb, vätskeersättning, dagen innan, det tycker jag känns tryggt.
6,Har du inte ett par löparstrumpor? införskaffa genast.
7, Visualisera loppet. Titta på banan på kartan. Sätt upp delmål. Detta ger en känsla av ökad kontroll.
8, Gå upp i god tid på tävlingsdagen så att du hinner äta frukost i lugn och ro.
9. Ta dig till startplatsen i god tid, tänk på att det ofta är långa köer till bajjamajjorna.
10. Drick inte för mycket innan start så att du blir kissnödig på en gång. Försök att vara relativt färdigdrucken hemma. Ingen drickhets. Det finns vätska längs banan.
SIST MEN INTE MINST, HA KUL DÄRUTE!

Kan vi ha så här tur?

Det Posted using BlogPress from my iPhone

Jag, hypokondrisk?

... Inte alls.;) Bara lite förutseende så här en vecka kvar till Sthlm Marathon. Fast jag ska erkänna, Jag flyger typ 300 meter om någon hostar i min närhet. Jag får lätt panik i trånga utrymmen som på bussar och på tunnelbanor. Jag tvättar händerna dubbelt så ofta som vanligt. Jag frågar alla pollenallergiker som kommer i min väg " om de verkligen är säkra på att det är pollen." låtsas vara uppriktigt intresserad av hur de känner skillnaden. " Jaha...okej" ( puh) ;) Jag använder desinfektionsmedel vilket inte hör till vanligheten. (Snygga händer får man definitivt inte av denna typ av behandling) ( men det är inte händerna som tar mig fram den 28:e heller) Jag äter gurkmeja och även dessa Sportvitaminer. De är nya på Apoteketet och jag fick en burk hemskickad att prova, yey, när passar det bättre än nu?! "Vitaminer come to me!" killen råkade säga att det " kändes konstigt i halsen" i går morse.. "Vad sa du?!!! Ut(!!!)... hör av dig när du är symptomfri"
Hypokondrisk? Okej kanske lite...;)

- Posted using BlogPress from my iPhone

Formstatus

Vilken kväll säger jag bara! Jag tar det från början. Jag måste börja med att berätta att jag har ätit extremt lite kolhydrater på den senaste tiden och jag har mått väldigt bra utav det. Eftersom jag en längre period har haft ont i magen till och från flera dagar i veckan så kände jag att jag har varit tvungen att justera kosten under en period för att se om det skulle hjälpa. Så jag har inte ätit någon pasta,bröd, ris och liknande alls under ca. en månads tid, jag har varit stenhård . Jag har också dragit ner på mejeriprodukter, dock fortfarande ätit keso och cremefraiche. Idag inför milspåret så blev jag dock nojjig. "lopp utan kolisar, vågar man chansa?" Jag vågade inte det så det blev en pestopasta till lunch och en smoothie till mellis. Och mycket riktigt, jag hade en konstig känsla i magen på väg till milspåret...Det hela började dock väldans bra, det slutade i och för sig bra också, men det var lite plågsamt. Min tid blev enligt Milspårets hemsida 44:56. Det är inte personbästa men ändå ett väldigt bra formbesked för mig inför maran. Förra året sprang jag milspåret vid samma tidpunkt (och lika långt kvar till maran) på 47 minuter. I år hade de dessutom gjort om banan (pga ombygnad) och den var nu 1000 gånger tuffare. Mycket backigt! Varför var det plågsamt då? Jo femkilometersmarkeringen passerades under 22 minuter och det kändes stabilt men sedan vid 6 km så började hållet och krampen i magen komma smygande och det blev bara värre och värre. Jag slet som aldrig förr på slutet ska ni veta. Hela kvällen har jag nu mått pissmåligt, illamående, utspänd mage och ont, ont. Nu vet jag ju inte om det är pastan eller yogurten som spökar. Så knepigt detta! Osmart var det såklart att äta detta idag, med facit i hand kan man tycka. Nu känner jag mig även väldigt förvirrad kostmässigt inför marathon...vad ska jag äta då??

Hur som helst, jag tappade lite tid men lyckades ändå inte tappa allt för mycket under omständigheterna. Trots att detta var riktigt surt, för jag hade definitvt mer fart i benen, så var jag riktigt nöjd när jag äntligen kom i mål. Jag är så glad över att jag fick ett kvitto på att jag faktiskt trots allt är i bättre form i år inför Stockholm marathon än vad jag var förra. Det är där mitt fokus är just nu och det kvittot är guld värt. Svart på vitt, jag känner mig starkare nu i år helt enkelt. Så nu som vanligt, dagens kilometer tider:

km1:04:18, km2:04:24, km3:04:32, km4:04:25, km5:04:19, km6:04:31, km7:04:28, km8:04:42, km9:04:29, km10:04:27, Resultat: 44:56

Tack för idag, nu väntar sängen och boken Born to run! :):)

Boostad

Jag är nu boostad efter gårdagens föreläsning med Olof Röhlander. Att han blev utnämnd till årets föreläsare 2009 förvånar mig inte, på ett humoristiskt sätt fångar han sin publik och framför samtidigt sitt budskap som handlade mycket om våra mentala hinder. Jag var boostad när jag gick därifrån i går kväll och är det fortfarande! Vad passar bättre som uppladdning inför loppet ikväll?! Nada!:)


- Posted using BlogPress from my iPhone

Formtoppa!

"Slappna inte av än"...Tänkte jag strängt för mig själv på morgonens promenad tillsammans med hundarna efter att ha funderat på ytterliggare en vilodag. Jag är inte sjuk, jag har konstaterat att det måste vara pollenkänningar. Nu så har jag istället kommit in i ett konstigt "inför-maran-läge". Jag vill ju gå ner lite i träningsmängd, typ ta bort de onödiga passen men det är en balans, jag får ju absolut inte ta bort för mycket träning så att jag blir seg. Nästa vecka kan jag slappa mer, inte ännu. Så nu drar jag iväg på en halvtimmes lunch spinning och en halvtimmes core. Ingen löpning blir det, på milspåret i morgon så gäller det, HJÄLP!

Premiärloppet 2011

Idag så har jag hämtat ut årets första nummerlapp, inför mitt premiärlopp för i år som går av stapeln på onsdagskväll. Jag har inga förhoppningar gällande tid utan jag tycker helt enkelt bara att det ska bli lite intressant att se vad resultatet landar på. Det ska bli skönt att få veta hur jag ligger till även om uteblivna intervaller inte känns som den optimala uppladdningen inför ett milslopp. Men jag ser framemot onsdagen, jag ser framemot löparfesten tillsammans med likasinnade!


Är det någon av er läsare som skall springa milspåret på onsdag tro? -Posted using BlogPress from my iPhone

"Hej på dig 96% i puls!" ;)

Idag så checkade jag in på Sats vid 12-tiden efter en god natts sömn. Jag jobbade natt mellan fredag och Lördag. Jag sov hackigt och konstigt under dagen och var även tvungen att ställa in både hässelbyträningen och städning av innergården med föreningen. Varken det ena eller det andra känns som något som man bör ägna sig åt efter en vaken natt.
Gårkvällen däremot spenderades hemma hos Jonna, bänkade framför Eurovision. Grymt spännande! Jag var dock jobbigt trött när jag kom hem någon gång efter 1-tiden, det tog inte många sekundrar innan jag slocknade :) I morse däremot så vaknade jag och kände mig utvilad och pigg som en lärka ;) Efter en mysig frukost bestående av coltingpannkakor, kaffe och tv4-morgon så kände jag mig taggad för träning och bokade snabbt upp mig på ett spinningpulspass på SATS. Direkt när jag hoppade upp på sadeln så hade jag bestämt mig för att jag verkligen skulle försöka göra det bästa som jag kunde utav detta pass. Jag hade laddat upp med två vattenflaskor på vardera sida och började sakta men säkert arbeta upp pulsen. Kroppen svarade bra och det var bara att kämpa. Jag var större delen av passet uppe i 80-85 procent men var även uppe och hälsade på 96 % och kunde hålla mig rätt länge över 90%. Jag har aldrig kört ett spinningpass tidigare där jag kunnat hålla dessa skyhöga (över 90%) pulsnivåer så länge som jag gjorde idag. Visst det var tufft, jag blundade då och då och såg västerbron flacka förbi framför ögonen ett par gånger och jag upprepade tyst för mig själv "det här är bra ersättning av uteblivna löpintervaller, det SKA vara så här tungt" Efter passet så kände jag mig så jäkla nöjd, jag lyckades verkligen få till ett riktigt toppenpass! Nu ska jag plugga för att senare ge mig iväg på en trevlig middag tillsammans med gamla vänner.

Drygt 2 veckor kvar...

Jag har tränat på sats ikväll och jag började känna mig så nervös över maran!


Jag har ingen direkt plan över hur jag nu ska träna de resterande 2 veckorna inför Sthlm marathon. Jag har kört ganska lugnt i veckan men det har inte varit planerat. I morgon har jag tänkt springa en längre distans, men blir det sista långpasset? Ikväll körde jag 1 timmes tuff styrketräning på gymmet... Ska jag köra några fler sånna pass? Som ni märker, jag är lite splittrad. Jag måste fundera ut en någorlunda plan. Ännu en sak på morgondagens to-do-lista. Det kommer att bli en intensiv fredag för att sedan inte sova en blund då jag återigen jobbar natt... Jo en sak till har jag ju inplanerat , jag ska ju springa milspåret på onsdag. Det känns nervöst då jag inte tävlat sedan i början av oktober och resultatet kommer svart på vitt visa för mig hur mkt utebliven kvalitéträning påverkat min prestation, jädrans benhinnor nu ska de få en liten kvällsbehandling, kommer lukta jenkatuggumi hela natten här;)
... men det är det värt! Ni andra sthlm- marathon-löpare vad har ni för plan? Är ni nervösa?

Sommarkväll

Det finns många fördelar med att vara student. En av de är möjligheten att kunna disponera sin tid lite som man vill. Att kunna ligga och "läsa läxan" i parken en kväll som denna tex (och även samtidigt återhämta sig från benhinnebehandling à la Rubin) känns inte helt fel... Slappt, varmt och skönt...


- Posted using BlogPress from my iPhone

Hurtiga stockholmare

Herregud så många det är som cyklar till jobbet här i Stockholm. Cyklister överallt, nästan köbildning! Så kul, av både hälso och miljö- skäl!:)


- Posted using BlogPress from my iPhone

Exprimenterat i köket

Jag gillar att prova nya recept och tycker att det känns spännande att äta och laga mat som inte innefattar det där vanliga utan att tänka lite mer outside the box som man brukar säga;) att prova lchf och stenålders- recept känns extra lockande. Därför så provade jag att baka/ laga oopsies.







Jag äter nästan aldrig bröd numera, varken till frukost eller annars. När jag tänker efter så kan jag inte ens komma ihåg när jag senast åt det!? Därför så blev jag nyfiken på så kallade oopsies, bröd baserade på philadelphaost och ägg. Jag var riktigt förväntansfull när de låg där i ugnen och såg ut som bröd. Kanske var det de höga förväntningarna som bidrog till lite av en besvikelse när jag tagit första tuggan. Smakade omelett, fluffig omelett. Det var inte äckligt, utan hade en ganska neutral smak. Visst ett bra mellanmål a' la lchf men ingen smaksucce om det är det som
Man eftersöker ;)

"OopsiesReceptet ger 6–8 stycken beroende på hur stora man gör dem.
3 ägg100 g philadelphiaosten nypa salt½ msk fiberhusk (kan uteslutas)½ tsk bakpulver (kan uteslutas)
Dela äggen så du får gulor i en bunke och vitorna i en annan. Vispa vitorna till ett hårt skum tillsammans med saltet. Du ska kunna vända bunken upp och ner utan att det lossnar. Vispa sedan gulorna och osten till en jämn smet och tillsätt fiberhusk och bakpulver om du vill, detta gör oopsien mer brödliknande. Vänd sedan ner vitorna i äggulesmeten försiktigt för att bevara luften i vitorna. Klicka ut 6 stora eller 8 mindre oopsies på bakplåtspapper och grädda i mitten av ugnen i 150 grader i cirka 25 minuter tills de har fått fin färg.
De kan ätas som smörgås eller användas som korv- eller hamburgerbröd. Variera dem gärna med att strö över lite olika sorters frö innan gräddning, t.ex. vallmo-, sesam- eller solrosfrön.
Du kan även göra en enda stor oopsie som du sedan använder som rulltårtsbotten. Lägg bara på ett rejält lager med grädde och valfri bärsort." Receptkälla:kostdoktorn

Hängde på låset...

I morse så hängde jag på låset när de öppnade på simhallen. Allt för att hinna träna innan det bär av till skolan. 45 minuter vattenlöpning med wetbelt blev det toppat med en skön stund i bastun efteråt. En riktigt härlig fredagsmorgon!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Ferry-food

Jag har just sett denna intervju med Björn Ferry. OS-guldmedaljören som la om sin kost från att ha ätit mycket kolhydrater till en kost som är baserad på protein, fett och mycket grönsaker, den så kallade LCHF-dieten. Väldigt intressant tycker jag då jag själv äter ganska kolhydratfattigt. Bröd , ris och pasta äter jag verkligen väldigt sällan och jag saknar det inte heller, det finns ju så mycket annat som är gott :)

Idag så startade jag dagen med en mindre härlig tvåmilare i Ursvik. Det var så tungt idag! Jag var jättetrött i kroppen. Tempot var långsamt och att parera hela tiden för alla stenar och rötter i Ursvik-extreme spåret kändes bara oerhört krävande. Jag försökte att "punkt-skruva-upp" tempot då och då men kroppen ville inte alls. Det positiva var att jag planerat att bara springa ett "kortare" långpass idag...och 2 mil kändes kort konstigt nog, pga att jag har kört uppåt 3 mil två veckor i rad nu. Psykologiskt sett så var det därför jättebra, men jag var slut som artist... kanske var det måndagens cykling som fortfarande satt kvar i kroppen, eller gårdagens shapepass, eller frukosten...? Strunt samma egentligen vad anledningen var, det spelar ju ingen roll. Man har ju sina dåliga dagar då det gäller träningen, det är inte unikt på något sätt. Jag tror till och med att det finns en god mening med det, man uppskattar tex de bra passen extra mycket! Efter detta så var det raka vägen hem som gällde då jag väntade storbesök:), nämligen min fina kompis Sofia. Timmarna flög som vanligt iväg, som alltid när vi ses. Jag är så oerhört glad och tacksam över att ha henne som vän, en riktig superkompis helt enkelt!:) :) :) Nu ska jag sjunka ner i soffan med en kopp te och Born to run...lyx!

At sats...

Vi har precis kört 1 timmes hård styrka så att musklerna skakade;)


... Nu väntar bastun, fy vad skönt en ruggig dag som denna!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Det kom ett paket...

... på posten och gissa om jag blev glad och full av förväntan när jag öppnade det och såg att det var den svenska nya upplagan av boken "born to run"!!! Christopher McDougalls internationella bästsäljare. Det råder inga tvivel om att jag definitivt kommer att slänga mig över den så fort som jag får en ledig stund över, förhoppningsvis redan ikväll, jippi! Jag kommer även att recensera boken senare här på bloggen.


Nu så ska jag få i mig lite energi inför kvällens styrketräning, fast lusten försvann lite nu...smattrande regn mot fönsterbläcket, tända ljus, skön soffa med mjukisfilt, två chihuahuor och born to run i handen kändes som en ypperlig kombination, väldigt lockande! Men det alternativet finns ju kvar även efter träningspasset och lägger man till " mör genomtränad kropp" så blir det ju faktiskt en ännu bättre kombination!:) -Posted using BlogPress from my iPhone

65 km cykling...

Vilken dag! 65 km cykling totalt och min cykel är ingen racer precis, men desto mer träning;) nu så känner jag mig trött, ett resultat utav mycket frisk luft och sega backar! Puh!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Cykeläventyr

32 kilometer cykling tillsammans med Minna till skolan för att lämna in en uppsats... Laddar nu batterierna(läs koffeinnivåerna) ... och diskuterar om det blir cykel på pendeln hem eller inte...


Haglade ute nyss men nu så skiner solen igen, skumt väder!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Minna på besök...

Minna kom över idag för lite pluggande. Efter att vi pluggat färdigt så kom vi in på löpning och träning, ett vanligt förekommande samtalsämne som vi brukar ha:) eftersom vi båda har varit lite småskadade så har det inte blivit några lopp i år ännu... men nu så blev vi så sugna, pluss att jag vill ha testat på formen på ett lopp inför Sthlm-marathon, och jag tror att benhinnorna kommer att gå över snart, så vi anmälde oss till milspåret!


Här anmäler sig Minna, hon ser väldigt fokuserad ut tycker jag;) 17 dagar kvar... -Posted using BlogPress from my iPhone

Den omdiskuterade kampsporten MMA...

Jag hade kommit över två stycken vipbiljetter till MMA-galan igår på Hovet. Först var jag lite osäker på om jag skulle gå, jag har aldrig varit på något liknande tidigare och jag har heller aldrig varit särskilt intresserad utav kampsport. Jag tycker helt enkelt att det våldsamma känns väldigt obehagligt. När min kille fick nyss om detta så fanns det dock inte längre någon återvändo eftersom han gärna ville gå. Så vi bestämde oss för att bege oss dit, ge det en chans och jag tänkte att hur som helst så skulle jag ju definitivt bli en erfarenhet rikare i alla fall. MMA (mixed martial arts) sägs vara den tuffaste sorten utav alla kampsporter. MMA är en blandning utav olika kampsporter där slag, sparkar och kamp på mattan är tillåten. Det är tillåtet att sparka, slå och knäa mot huvudet och mot kroppen och det är tillåtet att fortsätta slå och sparka på den som ligger ner och att även att ta strypgrepp. MMA har kommit upp i rampljuset flera gånger i svensk media, både Sportspegeln och Uppdrag Granskning har kritiserat sporten. Efter den första matchen så kände jag(!!) mig omtumlad. Jag kände mig nämligen så förskräckt över just slagen mot huvudet, man behöver ju inte vara hjärnforskare för att förstå att det måste finnas risk för hjärnskador inom denna sport. Men enligt en amerikansk undersökning så är det trots allt färre knockouter i MMA än det är i till exempel proffsboxning. Enligt läkarrapporter från åtta svenska MMA-galor så har heller ingen blivit allvarligt skadad. Hjärnskakningar och handskador är dock vanliga. Motståndaren är inte är utslagen förrän han signalerar med bankningar i golvet att han ger upp. Detta var något som jag tycker kändes extra jobbigt. Jag drar paraleller till löpningen och annan sport och jag kan identifiera mig med pressen. Jag vet att det inte är lätt att inse att man borde "ge upp" om man inte känner sig bra. Precis som i löpning så har dessa hårt tränande människor sett framemot denna match länge, de har förberett sig, haft förhoppningar, känner press från publik osv, hur långt ska det gå innan man "ger upp". Därför så blev jag otroligt lättad när domaren gick in och bröt vid ett par tillfällen då det blev väldigt våldsamt. Jag hade själv en riktig spänningshuvudvärk på väg hem och oavsett vad jag tycker om sporten så verkar dessa människor, alltså utövarna, som tävlade igår kväll leva för sin sport. De var extremt vältränade och efter varje match så kramade de sin motståndare och de såg glada ut. De såg ut och trivas med det de sysslade med helt enkelt. Jag själv känner mig fortfarande väldigt säker i min roll som löpare och funderar på ett lungt skogspass ikväll...ont i benhinnan.... vad är det!!!?? ;)