I somras/våras när jag blev skadad skrev jag ett inlägg om spinning.
Jag hade uppfattat att många löpare var negativa till spinning med argument som att"cykling/spinning är negativt för löpningen" osv.
Jag ville genom mitt blogginlägg bidra till en mer positiv bild av spinning som konditions-aktivitet och jag fick mycket respons på det inlägget. Många/de flesta sa att inlägget gjorde de positiva och peppade då de var inne i en skadeperiod med alternativ-träning. MEN... en del ville berätta att jag hade fel för att de minsann märkt av negativa effekter på sin löpning pga cyklingen. " det är väl klart att det är bättre att springa om du vill bli bra på att springa" lät det.
Jag skulle kunna gå in i en lång diskussion om detta.
Argument Nummer 1 skulle vara att jag då var skadad och att det inte alls var bättre FÖR MIG "att istället springa om jag ville bli bra på att springa".
Jag kunde springa under skadeperioden men inte för mycket eller för hårt. Många dagar hade jag alltså två val. Det ena var att gå på spinning. Det andra var att inte träna alls. Då kändes upplysningen "det är bättre att springa" sådär halvkul.
Teoretiskt sett är kanske löpningen bättre men man tränar ju faktiskt i praktiken!
Bara för att röra om lite extra så kan jag nu säga att jag fortsatte att spinna TROTS att skadan har förvunnit. Jag tänker att det minimerar risken för återfall. En av de stora fördelarna med spinning är nämligen att risken för skador är liten.Träningen utsätter ju inte kroppen för några plötsliga slag eller stötar. En annan anledning är att jag tycker att det är så roligt med spinning, jag tycker verkligen om det jättemycket numera!
För mig fungerar det även utmärkt då jag gillar att träna hårt med hög puls. På spinningen kan jag göra det.
Under ett spinningpass kan man bestämma själv hur jobbigt det ska vara. Det ställs samtidigt inga höga krav på koordinationsförmågan så man kan verkligen gå "all in" och ösa på ordentligt om man så önskar.
Det gjorde jag idag, under kvällens puls-spinning.
Puls-spinning är ett pass där alla deltagarna har ett pulsband på sig som man får låna. På en skärm längst fram i salen kan man se sin puls, både i slag per minut och i procent av max. Otroligt peppande!
Jag har dessutom en favorit-instruktör som kör bra intervall-upplägg. På så vis känns passet aldrig långtråkigt som det kanske hade gjort om man bara satt och trampade en hel timme i sträck.
Nu börjar det bli mer risk för halka ute så då föredrar jag att träna hårda pass inomhus. Det kan vara svårt att få till bra intervallträning ute om underlaget är sisådär.
Efter ett spinningpass brukar jag duscha och basta på sats efteråt, det är mysigt. Idag var det som sagt 15 minus ute så jag drog bara på mig överdragskläderna efteråt och hastade hemåt. Det kändes skönare att duscha och blöta håret hemma. Rödögd, härjig, med blossande kinder och lite smått halvsotig (då en mascara inte längre satt där den en gång satt) och med mjukiskläder tog jag mig hem och lyckades såklart träffa på tre personer som jag känner! Yey! ;-) Hahah!
Nu funderar jag på morgondagen... vad det kan tänkas bli för pass då...
Hoppas ni haft en fin start på veckan!
måndag 3 december 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Men herregud vilket tjat om att det är dåligt med spinning från olika håll!
Jag var en av dem som verkligen upplevde ditt inlägg som peppande. Och jag har exakt samma uppfattning som du fortfarande. Efter skadan fortsätter jag spinna ca 1 gång i veckan.
När jag väl började tävla igen var jag starkare och kapade min tid på halvmaran rejält. Inte kan spinningen varit negativ då med tanke på hur få mil jag hade i benen?
Spinning är bra och gör ju att vi kan mata fler pass än vad i alla fall jag hade kunnat om jag enbart sprungit. I går körde jag intervallpass spinning med mycket hög puls det hade jag inte "vågat" i detta väder.
Heja oss!
Jag tycker du och din blogg är toppen!
Skicka en kommentar