10 km strax efter 06:00 i morse.
Det gick rätt smidigt förutom att man måste vänta på de där jäkla %&&%/(/)(=? satelliterna på gps klockan! ;-) Då vill man bara gå in igen. Lägga löparkarriären bakom sig och leta efter en ny hobby som typ stickning eller sudoku?! När klockan väl kommit igång och jag hade sprungit någon/några kilometer började jag dock att gilla min identitet som löpare igen. "Juste Lina, inte så tokigt detta va?"
Jag ser alltid till att bli galet nöjd efteråt när jag morgonsprungit.
Jag triggar fram den känslan hos mig själv.
Som nyfrälst löpare kommer de känslorna hela tiden.
När man är "inbiten" kommer de där "faan-vad-jag-är-bra-som-har- morgonsprungit-känslorna" också men ibland måste jag trigga på de lite mer än vad jag behövde förr.
Ni vet, precis som i kärleksförhållanden, så kan det bli slentrian. Man kanske tar de mysiga stunderna för givet eller ibland inte ens märker de?
Då måste man trigga, påminna, boosta, peppa och uppskatta.
Det gjorde jag i morse och då kom den där "fan-vad-bra-jag-är-feelingen"!
Jag tänkte på det som vissa yoga instruktörer ibland säger efter passet med en lugn röst; "jag tackar mig själv för att jag har givet mig själv den här stunden och för att jag har gjort det här för min hälsa och mitt välbefinnande, NAMASTE". Nu ska jag snart packa ihop och ta mig in till Idrotthögskolan. Ciao!
 |
| Foto: Upptäckte när jag skulle boka en ett möte igår att jag behöver en ny almanacka... Julklapp? |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar