2 mil i morse innan frukost.
När klockan ringde 08:15 så var motivationen inte på topp.
Jag kände mig trött, seg och sängen var förbaskat skön!;-)
Samtidigt så var beslutet taget.
Om ett långpass hade planerats in vid den här tidpunkten så berodde det ju på att jag dagen innan tänkt att det passade bäst så. Det fanns alltså inte utrymme för ett förhandlingsläge 08:15 på morgonen ;-)
Utan att tänka vidare på hur skönt det var att ligga och dra sig så klev jag upp. Jag såg mig själv, trött, komma vinglandes förbi spegeln. Jag la garminklockan på balkongen, för att invänta satelliter, medan jag tog på mig löparkläderna.
3 kilometer tog det.
3 kilometer innan jag så smått började känna mig positiv till det hela.
Det började med tankar om hur vackert det var så här tidigt på morgonen.
Sedan en känsla av hur härligt det var att hälsa och utbyta uppmuntrande blickar med de morgonpigga löparna som jag mötte däruppe på berget. En känsla av gemenskap. Typ; "oss löpare emellan". Lördagsmorgon och allt!
Höjdpunkten var nog dock när jag rundade fyren längst ut på udden, och fick balansera längs klippväggen med hela atlanten nedanför och framför mig. Fantastiskt!
Då tänkte jag nästan lite irriterat;
"Hur kunde jag ens tveka i morse, hur kunde jag ens känna mig omotiverad till detta?"
En annan del i mig svarade retfullt "Det var väl det här jag visste".
Efter 2 mil satt jag nyduschad på balkongen. Åt grekisk yogurt med färsk frukt och nötter i. Drack grönt te med myntablad. Jag konstaterade att jag tog rätt beslut om att inte förhandla i morse. Helt rätt!
Detta hade jag inte velat missa! Nu har jag dessutom hela dagen fri till andra aktiviteter!
lördag 11 augusti 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Härlig start på dagen du drog till med!
Utan tvekan! =)
Skicka en kommentar