Vilat idag...

...Efter gårdagens intervaller!

Efter stranden igår var det alltså dags för ett par intervaller, rättare sagt att par 1000-ingar.

Jag kände mig ganska till freds med det.

Inte alls ”hjälp, nu är det dags, hur ska det gå?!” som jag kan känna ibland inför intervaller. Jaa, alltså inte så att jag oroar mig skitmycket innan då heller. Utan mer som ett litet pirr i magen som påminner mig om vad som komma skall.

Igår hade jag inget sånt pirr utan istället en mer beslutsam känsla typ; ”Nu betar jag bara av de, en efter en, hur svårt kan det va?”

Sagt och gjort. 

Fick även med mig mamma som körde lite "återhämtningsjogg" idag och passade på att agera vätske-kontroll till mig emellan intervallerna. 

”Hur lyxigt kan man ha det?” Förstaklassig service, just saying!

Mamma och Anders är förövrigt de perfekta träningskompisarna. De tränar inför sthlm halvmara så det är alltid nåt pass som ska avverkas av en den ena och en den andra här nere ! ;-) 

 Inspirerande!  Snart åker de dock hem medan jag stannar kvar och i morgon kommer Daniel hit för att spendera sista tiden här tillsammans med mig.

Hur som helst, tillbaka till gårdagen.=)

 Jag hade inte bara en första-klassig värskeservice  på rundan utan jag sprang även i en förstaklassig natur på berget. Jag tycker det är gryyymt inspirerande att springa där! Jag känner mig lite mer "vild" och fri där än i standsmiljön hemma och jag gillar den känslan. 

För intervallerna var det samma raksträcka som skulle springas som förra veckans 2000-ingar. Att springa halva intervalldistansen(1000m) jämfört med förra veckan(2000m) kändes psykologiskt bra!

"Va...är det redan klart?!!"

När man närmar sig denna markering så vet man förövrigt att man har sprungit 1000 meter. 

Ni ser väl själva, hur optimalt allting är här?! =)