Stockholm Marathon är fullt...

Vilken tur för mig att jag redan är anmäld!
Vad tidigt det blev fullt i år, riktigt poppis det är, att springa Maran! Jag förstår ju varför. Men frågar ni mig däremot efter 3 mil den 5 juni så förstår jag troligtvis inte varför. De två gångerna jag har sprungit marathon så har frågan "VARFÖR?" "VARFÖR?" "VARFÖR" upprepats som ett eko inne i huvudet på mig, och inget svar i världen har känts det minsta förnuftigt. Efter 42 195 meter så har jag dock alltid funnit svaret. Att springa in på Stockholm stadion efter att ha jobbat såväl fysiskt som psykiskt så långt som drygt 4,2 mil är minst sagt en mäktig känsla. Man inser att man är kapabel till så mycket mer än man tror. Förväntningarna och allting runt självaste maran; innan, efter och under är dessutom väldigt speciellt och riktigt kul, en riktig folkfest! Det är bland annat dessa anledningar som gör att jag aldrig skulle anmäla mig för sent till just Maran, jag skulle absolut inte riskera att missa denna höjdpunkt! Med andra ord; Stockholm Marathon 2010, here i come! :)