Supermotiverad

Jag känner mig verkligen motiverad i träningen/löpningen just nu! Det känns verkligen bra och det har känts så länge nu! När hade jag en riktig tränings-svacka senast? När var jag skadad senast? Visst känns det motbjudande i bland att snöra på sig löparskorna och bege sig ut i det grå-ruskiga. Visst känner jag mig lagom sugen för ett morgonpass när väckarklockan ringer och jag är dödstrött och bara vill stänga av och somna om. Men! Det känns nästan aldrig så där jobbigt som man tror, när man väl kommer ut och oftast så ser jag ju framemot att få springa, ett härligt avbrott i vardagen och känslan efter ett riktigt bra pass slår mycket!
Mitt problem/risk just nu är snarare att bli övermotiverad än undermotiverad. Kroppen måste ju få vila ibland, men ibland så är jag inte alls sugen på en vilodag. I dag är en sån dag... sitter och pluggar och är grymt sugen på ett avbrott, rensa tankarna med lite löpning. Men med tanke på mitt hårda pass igår så är det förnuftigast att vila. Vilken tur att jag är hund ägare och har mina små promenadkompisar att gå ut med, det är också härligt! :)

Vi möttes utanför Garbo...

Efter att ha slängt i mig lite musli med soya-mjölk och rastat hundarna så stod jag utanför Garbo 08.15 i morse och väntade på Michel. 1,5 mil löpning i Ursvik väntade. Det låg en tjock dimma över hela Ursvik och vi var i stort sätt ensamma ute. Terränglöpning är verkligen jättehärligt. Det är så härligt att vara ute i naturen! Samt att stigarna känns mjuka och skonsamma för benen. Speciellt härligt är det så där tidigt på morgonen när man kan se hur solen går upp mellan träden och det är alldeles tyst. Vilken känsla!

Snabbdistans

Idag har jag sprungit 5 km snabb-distans i Ursvik med Mamma och storebror! Det var jättekul, 24:40 stannade klockan på. Nöjd med den tiden, det är ju så tuff terräng i Ursvik! Mycket backar, det gillas, det gör en stark!

Nya "kompisar"

Jag har varit och shoppat nya skor idag :) I början ska jag bara använda de på gymmet på bandet dock. Mina gamla skor känns ju fortfarande bra, men det känns också bra att ha nya fräscha skor med bra stöd på bandet då jag personligen upplever att löp steget förändras lite och "stötarna" blir hårdare. Jag tycker ju inte alls bandlöpning egentligen men ibland ger den här årstiden mig inget val. Det känns inte så kul att springa själv runt sjöarna eller i Ursvik på kvällarna när det är så mörkt och folktomt ute, jag känner mig bara ängslig och njutningen av löpningen försvinner. Jag försöker få in de flesta passen tidigt så jag kan springa ute, men ibland har jag bara möjlighet att träna sent på kvällen så då går jag till gymmet, för jag vill ju inte missa mina pass heller.

Jag provade allafall också ett par tävlingsskor men de var lite för stora tyvärr, men de har funnits kvar i mitt huvud (och hjärta) hela kvällen, jag MÅSTE köpa ett par!! Vad lätta de var, vägde ju ingenting!!!

Ett annat plus med mina nya skor är att jag troligtvis blir en mer omtyckt medlem på sats, jag vet inte riktigt vad personalen tycker om mina "terräng-löpta" skor :p

ps. Givetvis åkte ett par löparstrumpor ner i påsen, jag är ett STORT fan av löparstrumpor, ett måste i massor i en löpares garderob ;)

Stockholm Marathon är fullt...

Vilken tur för mig att jag redan är anmäld!
Vad tidigt det blev fullt i år, riktigt poppis det är, att springa Maran! Jag förstår ju varför. Men frågar ni mig däremot efter 3 mil den 5 juni så förstår jag troligtvis inte varför. De två gångerna jag har sprungit marathon så har frågan "VARFÖR?" "VARFÖR?" "VARFÖR" upprepats som ett eko inne i huvudet på mig, och inget svar i världen har känts det minsta förnuftigt. Efter 42 195 meter så har jag dock alltid funnit svaret. Att springa in på Stockholm stadion efter att ha jobbat såväl fysiskt som psykiskt så långt som drygt 4,2 mil är minst sagt en mäktig känsla. Man inser att man är kapabel till så mycket mer än man tror. Förväntningarna och allting runt självaste maran; innan, efter och under är dessutom väldigt speciellt och riktigt kul, en riktig folkfest! Det är bland annat dessa anledningar som gör att jag aldrig skulle anmäla mig för sent till just Maran, jag skulle absolut inte riskera att missa denna höjdpunkt! Med andra ord; Stockholm Marathon 2010, here i come! :)

Härlig Lördag

Idag 07:30 så ringde väckarklockan, på en lördag! Jag hoppade i löparkläderna och väckte Daniel. Vi hade bestämt oss för att äta frukost och ha det bra inne på centralbadet. Daniel tog bilen in till stan med alla grejer och jag tyckte att: vad skulle passa bättre än lite morgonlöpning på sisådär 9 km in till stan?
Efter en regnig tur så mötte jag Daniel efter 45 minuter i entre´n. Jag tog en snabbdusch och tog på mig mina mysigaste kläder och gick till frukosten, supergott och nyttigt. Efter det så badade vi jacuzzi, saltvattenpool och bastu. Vad bra man kan ha det, eller hur?

Hälsomässa

Igår var jag på hälsomässan med mamma. Det var jättekul. Shoppade lite smått o gott ; strumpor, lösnummer från tidningar, tartexpålägg, knäckerbröd, duschkräm samt 2 förpackningar Musli av märket "Orka". Namnet låter så komiskt men den var jättegod! Mest glad är jag för strumporna, det är väldigt viktigt med bra strumpor när man springer. Det blir en helt annan känsla med rätt strumpor!

I övrigt så känner jag att veckan varit sisådär när det gäller träning. Jag har haft en känsla hela veckan av att "inte riktigt få till det". En "Svacka-light" skulle man kunna säga. Inte så mycket "träningsglädje" som vanligt, har mest kännt mig trött och frusen. Jag har jättemycket i skolan. Mycket att läsa och grupprbeten.
Idag hade jag tänkt få in att springa, drygt en mil. Men jag var på inflyttningsfest igår och även om jag inte alls drack mycket så kändes löpningen inte alls bra idag. Fick någon typ av kramp i foten, typ hålfoten(?) så det blev bara 5 km. Jag brukar aldrig få kramp men jag tror det kanske beror på någon form av vätskebrist.
Hur som hellst den kommande veckan så ska jag satsa lite extra för att få tillbaka träningsglädjen. Jag ska äta riktigt, riktigt bra mat och ta hand om mig själv!