Idag fick jag frågan; "Är du ledsen för att du inte sprang maran på 4 timmar som du hoppats på?" Mitt svar blev givetvis "NEJ ABSOLUT INTE" Helt ärligt. Jag skulle aldrig tillåta mig själv att bli missnöjd. Så som jag tränat, så som jag kämpat... i snöstorm, snöslask och minusgrader. Tidiga morgnar och sena kvällar. I hetta och solsken. Uppför backar och trappor. Ensam och med sällskap. I regn och i rusk. Långa pass och korta pass. I medvind och motvind. I ljus och i mörker.
Min träning är med andra ord väl investerad oavsett vilken tid jag som jag sätter Maran på. Vilket otroligt hemskt svek mot sig själv om man känner sig misslyckad efter att ha sprungit 4,2 mil! Alla som genomför ett maraton är vinnare i mina ögon, det är ju faktiskt en extremt krävande distans. Sen är det såklart kul att ha önskade mål-tider och sträva efter att bli snabbare. Det tycker jag med, det är jättemotiverande. Men man måste ha respekt för sig själv och sin kropp, och "stå" på sin egen sida, hur det än går.
Kanske sätter jag 4 timmar på min nästa mara eller kanske inte. Kanske springer jag snabbare än 4 timmar kanske springer jag långsammare. Det får framtiden visa!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Kloka ord av en klok flicka. Du ÄR en vinnare Lina, om inte förr så visade du det sista tio.
/Thomas
=) Tack Thomas, jag vet nog allt att det bor en vinnarskalle inne ditt huvud också ;) Kram!
Bra skrivet Lina! Du kommer att klara fyratimmarsgränsen förutsatt att det inte är så infernaliskt varmt. Jag tror att en fyratimmarslöpare kan springa 10 - 15 minuter fortare om det är mulet och duggregn.
Skicka en kommentar