Ödmjuka marathonlöpare?

Jag har tänkt på det här med ödmjukhet.
Det började med att jag tänkte på människor som inte är ödmjuka. Ibland hör man "o-ödmjuka" säga att de minsann bara tror på sig själva. Att de är ödmjuka men att de är trötta på jantelagen. Trötta på att inte få höja sig själva utan att folk höjer på ögonbrynen. Trötta på att folk tycker att det är "fel att prata gott om sig själv" osv. osv.
För mig handlar ödmjukhet inte om att man inte vågar prata gott om sig själv.
För mig innebär ödmjukhet att man kan erkänna sina fel och brister LIKVÄL som man kan erkänna sina goda sidor och styrkor.
Ser man bara sina goda och starka sidor och får man kanske svårare att förstå andra människor eftersom "man aldrig gör något fel". Troligtvis får man dessutom en skev självuppfattning på köpet.
Att bara se sina dåliga sidor är dock inte heller bra, då det är självutplånande, deprimerande, nedtryckande osv.
Jag tänker nog att en ödmjuk person är balanserad! Ja, så ser jag det!
Vad ville jag komma till?
Jo, att jag brukar tänka att maratondistansen gör många löpare ödmjuka precis innan loppen skall springas.
Jag har inte hört många påstå att det är lätt att tävla på marathondistansen och många drar sig för att uttala sig eller ha för att ha höga förväntningar om tider eller placeringar innan tävlingsdagen.
Om man försöker springa ett maratonlopp på en bestämd tid så måste man vara ju medveten om att man kanske inte kommer att klara det. Så är det. Det är ett faktum. Självklart ska man gå in med en stark tilltro på sin kapacitet, mental träning ska absolut inte underskattas och det har jag skrivit om här.
Det som  man ändå ska ha i bakhuvudet är att vad som helst kan hända och ett maratonlopp är på så vis väldigt oförutsägbart. Det kan hända sådant som du inte kan kontrollera och jag brukar tänka att ett marathonlopp är över först då du passerat mållinjen. Denna oförutsägbara känsla delar man ofta med sina medlöpare inför loppen och många blir ganska ödmjuka just innan start.
Hur tänker ni kring detta?

Tjohej!

Yogan i morse var underbar! En tanke slog mig när passet började nå sitt slut, "tänk klockan är snart halv nio, jag ligger här på min yogamatta, avslappnad, varm och mjuk i hela kroppen, många andra hetsar och härjar på väg till sina arbeten just nu, vilken kontrast, jag gillar vart jag befinner mig just nu". Rena, rama lyxen ju! Efter yogan så har jag suttit på stora, luftiga espressohouse på vasagatan, och förberett en presentation i motiverande samtal. Life is good!


Frisk är jag också, tillräckligt frisk för en slirig kvällsrunda! :-)
- Posted using BlogPress from my iPhone

Den här veckan ska bli bra!

...den bästa veckan på länge.
 Jag ska vara frisk och jag har massa ledig tid!
Jag ska därför hinna träffa massa godingar och göra sådant som jag tycker om. Jag börjar därför både dagen och veckan med, att innan klockan slagit har slagit 6:00, lämna hemmet för 90 minuters bikramyoga! Yey!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Att klaga är som att sitta i en gungstol
- du har något att göra men du kommer ingenstans.
 Härligt citat va?!
Just det citatet tänkte jag på innan jag för femtio-elfte gången jämrade mig över att vara för förkyld för att springa...Det är bara det att jag verkligen saknar det nu..VERKLIGEN!
Jag tycker att höst och vinter är en härlig tid för träning! 
Trots att jag älskar att springa lopp så gillar jag även känslan av att gå "all in" och träna på utan uppladdning och nedvarvning inför olika tävlingar.
 Tji... fick dock jag, som var så i gasen med träningen förra veckan, när något elakt förkylningsvirus satte stopp för mina storstilade träningsplaner.
Jag kommer på mig själv med att tänka; "tänk om formen försvinner nu när jag gör uppehåll från träningen". Varför håller man på och tänker så? 

Jag vet ju att några dagars uppehåll från träningen absolut inte är någon katastrof. Tvärtom kan
faktiskt en extra vilodag vara precis det som kroppen behöver. Under vilan bygger ju kroppen  upp och återhämtar sig. Men nu tycker jag att jag har vilat tillräckligt-
Jag tror faktiskt att jag kommer att vara fit for fight i morgon....wieeee
Måndag, ny vecka.Nya tag.  

Hallå!

Hoppas att ni mår fint! Själv har jag träningsabstinens så att det räcker! Jag snörvlar jättemycket och har därför inte vågat mig ut på någon runda. Så trist och tråkigt! "Man saknar inte grisen förrän båset står tomt" och det stämmer verkligen! Jag längtar galet mycket efter att få springa i vinterlandskapet eller till att få bränna av ett spinningpass! Snart så...

Foto: Jag var klädd och på g till träning, precis som jag var på denna bild...

Guess who's back!

Ja det känns faktiskt som om jag har varit lite "borta" den här veckan. Den här förkylningen tog nästan kol på mig. Jag mår mycket bättre idag och kunde t.om yoga försiktigt men jag känner mig rätt slut på energi. Världens tråkigaste blogg har jag haft i veckan också ;-) och jag har ett par läsarmejl att svara. Jag har inte glömt de, lovar. Ska komma i kapp i helgen med allt i helgen! Starta ett bolag håller jag också på med. Mycket på en gång! Skönt med fredag!! I morgon hoppas jag att jag vaknar upp med en otäppt nos!:-)


- Posted using BlogPress from my iPhone

Ett nytt kapitel närmar sig...

Halloj!
Lite friskare idag! Det går åt rätt håll! :)
Idag är det faktiskt en ganska annorlunda dag skulle man kunna säga.
Idag spenderar jag nämligen min allra sista dag på praktiken på socialtjänsten.
Min allra sista dag som socionom-praktikant.
Det är nu tre och ett halvt år sedan som jag halvt skräckslagen sa upp mig på mitt heltidjobb och
registrerade in mig på socionom-programmet efter sommaren 2009.
Jag minns fortfarande den där galna nervositeten inför den första skrivuppgiften.
Klumpen i magen i jakt på litteratur på stadens alla bibliotek.
Nog är man lite coolare nu efter tre och ett halvt år och visst har man lärt sig en hel del under dessa år.
Konstigt vore det annars. Jag tänker på alla hundratals timmar som har lagts ner på att plugga, lära sig, förstå, komma ihåg och koppla samman. Intensiva långa dagar nere på biblioteket på gatan med lap-topen i högsta hugg och intressanta diskussioner med klasskamrater.
Oh NO! Snart är det inga fler "kaffe to go" med Jonna på väg på pendeln på väg till skolan.
Det är lite svårt att ta in. Lite nostalgisk känner jag mig faktiskt samtidigt som jag är väldigt lycklig över att ha gjort detta.
Nu återstår bara ett grupparbete som ska redovisas efter Nyår och den 19 Januari är själva examensdagen. Jag har gillat att plugga, jag gillar tanken och känslan av att vara i ständig utveckling!
Samtidigt tänker jag att jag kommer att kunna utvecklas massor på min blivande arbetsplats och det känns ju spännande och roligt! Till skillnad från att vara student så kommer jag ju dessutom, när jag har fått det jobb jag vill ha, till och med att få lön!!? Wohooo...Då kan man unna sig lyx-grejer som till exempel spinningskor och sånt! ;-)

Foto Jag och Jonna efter C-uppsats- opponering i våras

Riktigt slut är det dock inte.. i morgon är det grand final med alla praktikhandledare och då ska det banne mig drickas kaffe med Jonna på pendeln.... preciiiiis som vanligt! =)

Hej!

Liiite bättre.
Fast bara lite!
Jag är hemma sjuk idag också. Det känns faktiskt ganska trist. Det är min sista dag på praktiken i morgon och det känns konstigt att missa dagar nu på slutet men att gå dit i det här skicket var inte alternativ... Nu ska jag försöka piggna till lite...har en uppsats som ska in på fredag. Eftersom jag inte har tränat så kan ni kanske delat med er om och vad ni har tränat idag? =)
Lägger upp en favvobild från i somras. När jag ser den här bilden känner jag bara lycka rakt igenom. Jag på krillan en solig sommardag!

aaaaaaatchoooo...

Detta är inte kul. Gaah!
Jag har sovit som en galning och när jag tillslut vaknade så nyser jag och snörvlar som en galning. Kul tillvaro!
Häromdagen gick jag förövrigt och skröt om att jag minsann aldrig blir sjuk denna årstid. Jag blir däremot alltid sjuk kring september (baserat på de senaste 4 åren) sa jag med tvärsäkert.
Jag glömde typ att "knacka i trä" eller något för tji fick jag! December-förkylning... hm...
Samtidigt så tänker jag att det är en snabbis- förkylning.
Det känns lite så av någon anledning? Försöker vara positiv..
Jag har dock inte gjort många knop idag förutom att jag har sökt ett intressant jobb.
Det känns lite kul att söka jobb. När man trycker på "skicka" knappen så känns det liksom lite ovisst och spännande. Typ "tänk om jag får detta, hur blir min vardag då?".
Varför blir jag föresten så galet godissugen när jag är sjuk?
Uttråkad? 
Trött(socker=pigg?)?
Offerkofta(det är synd om mig)?
Avsaknad av endorfiner, belöningssystemet skriker efter vad som helst?
Aja... godis vore förbaskat gott nu! :)

Det ENDA som är positivt med att vara sjuk är att man kan hänga med Tim och Love hela dygnet!

Kanske är det läge att återuppta mitt handsprits-användande?

O no...

Hängig och krasslig!
Måtte detta vara en snabbisförkylning! Jag svarar på kommentarer och läsarmail så fort som jag mår bättre, bara så ni vet... Nu är det vila och kakor för hela slanten.. Måste bli frisk!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Det här kallar jag Söndagsmys!

Sovmorgon. 1 mil i ett kylslaget, soligt och snövitt Stockholm. Varma scones framför "så mycket bättre". Hundar, Daniel, filtar, tända ljus, varma strumpor och sköna mjukiskläder.
Härliga söndags förmiddag! Tänk att man med så enkla medel kan få en så grymt mysig söndagsmorgon! Love!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Tjohej!

Det blev en långpanna. Min "minimi-idé" om distans idag var minst 15 km. När jag hade sprungit det så tänkte jag att nu kan jag ju lika gärna springa 18 km. När jag hade sprungit 18 så tänkte jag att jag lika gärna kunde springa 20 km "när jag ändå höll på". Sedan sprang jag lite vilse så rundan slutande till sist på 21.5 km. Skönt med långpanna, nu känner mig nöjd (men hungrig!) :-)


- Posted using BlogPress from my iPhone

Det är mycket "i want" just nu...

Nu känner jag mig så jäkla på G gott folk!
Jag har ju nämnt tidigare att jag inte har haft någon riktig struktur på träningen sedan Berlin marathon i slutet på september. Visst har jag tränat men jag har inte planerat eller haft samma målinriktade känsla som under vintern, våren och sommaren som var. Det har inte heller blivit lika många kilometrar per vecka och jag har gått mestadels "på känsla "när jag beslutat om, vad och när jag ska träna.

Foto. på väg ut på en varm sommar-löp-runda

Utan säsongsmål som hägrar och träningsprogram som pushar på så kan det lätt bli ostrukturerat.  Man skulle kunna säga att jag har haft en psykologisk träningsvila. Ganska behövligt och bra tänker jag, att jag har fått lite tid på mig att ladda om efter säsongen.
Det har dock känts som en seeeeg start och det har tagit tid för mig att bli organiserad, peppad och fokuserad igen. Nu börjar jag dock att känna den där starkare träningsglädjen igen och det är en riktigt härlig känsla!
Idag på lunch-spinningen trampade jag t.ex på hårdare än på länge. Jag andades intensivt och jag såg samtidigt hur det droppade ner små svettdroppar på cykelkarmen Jag kände hur allt bara connectade i kroppen, allt känndes  bara så "synkat"!
Jag tittade upp på min underbara vän Sofia då och då som satt på spinningcykeln brevid mig och vi utbytte blickar i samförstånd "Vad underbart att vi tog oss hit på det här passet"!
Vad skulle jag komma till... juste...rubriken att "Det är mycket "i want" just nu..."
 Ja, exakt så är det!
I takt med att träningssuget växer så växer även mitt köpsug när det gäller träningsrealterade prylar.
Först och främst så skulle jag villja ha ett par spinningskor, för att jag är så grymt nyfiken på om det känns bättre att spinna med sådana? Sedan har jag "råkat" googla runt och sett massa snygga träningskläder... och så skulle jag vilja köpa en riktigt bra hårinpackning att ha med mig i gymväskan de dagar då jag mini-spa:ar efter träningspassen på sats...

December-pengarna ska dock räcka till jul-klappar också... så jag få hålla mig i skinet och kanske önska mig i julklapp... :)
 

Löpning morgon som kväll...

Japp, idag sprang jag både på morgonen och på kvällen. 10 km i morse och 8 nu ikväll! Nu på kvällslöpningen hade jag en störtskön känsla i kroppen! Vägarna var lite mer lättsprugna, det var svalt men inte kallt och jag lyssnade på härlig musik. Förra vintern sprang ganska ofta två pass på samma dag. Jag gillar att göra så ibland! Ofta tycker jag att känslan på dagens andra pass känns väldigt bra?!


I morgon är jag för övrigt ledig och då tänkte jag sätta mig ner och söka lite intressanta jobb. Att jag är färdig socionom om ett par veckor känns fantastiskt! :-) - Posted using BlogPress from my iPhone

Skutt-löpning?!

God morgon alla fina!
I morse gick det bättre att komma upp på morgonlöpningen än vad det gjorde i tisdags:-)
Som sagt, Sthlm har svämmat över av snö!! Fullkomligt!
Det var därför en utmaning att springa! Plogningen var väl sisådär på sina ställen och det blev en hel del skutt över snövallar. Spänst-träning?! :-) Det motigaste var dock där det hade bildats små gångar, som små stigar... Där man bara kunde gå "en i bredd" vilket folk gjorde. För att komma förbi var det enda alternativet att hoppa upp i djupsnön och ta sig fram med snö upp till typ knäna. Mysigt! ;-) Det blev den långsammaste milen på evigheter men styrkemässigt kändes det tuffare än på länge!


Ger ni er ut i snön idag eller blir det någon grym inomhusaktivitet? - Posted using BlogPress from my iPhone

Stockholm svämmar över...

..och det är kaos!! Kaos överallt! 

Foto: Uppgång till pendeln i Sundbyberg...

Foto: hm...lätt att gå på trottoaren? Kan man simma i snön?

Jag tycker att det är fascinerande med vädrets krafter på något vis.
Självklart är det inte roligt om folk har tagit skada eller om utlands-resor ställts in på grund av inställda plan osv. MEN lite mysigt tycker jag att kaoset är. Kaos och oreda överallt. Jag gillart!:)
 Jag var på spinning med Sofia nu ikväll och i morgonbitti ska jag ta mig ut på en löparrunda.. det känns som om det kan bli en ganska spännande upplevelse! ;-) Snö-pöllse-löpning...

Sub40 Sub40 Sub40

Det här med 2013 och mål.
Jag vet än så länge att jag ska springa Prag halvmarathon, Stockholm marathon och Berlin marathon (tror att det fortfarande finns välgörenhetsplatser kvar för den som vill?).
Dessa tre lopp är jag anmäld till 2013.
Det är "läskigt" med tidsmål på längre lopp och inte minst svårt!
Jag vet inte riktigt ännu vad jag satsar/hoppas på när det gäller dessa längre distanser.
Trots att jag bara är anmäld till längre lopp, än så länge, så pirrar det ändå mest varje gång som jag tänker på just 10-kilometers lopp.
Det är nog bara för att jag är så nära.
SÅ nära.
Så nära den där magiska drömgränsen!
Alltså SUB40 på milen mina vänner.
2013 borde ju verkligen bli året då det blir verkligt.
43 ynka sekundrar.
Det borde väl gå att kapa?
Jag borde ju vara kapabel.
Om jag ser mig själv utifrån så tänker jag att jag nog är det.
Det vill säga; om någon annan skulle ha sprungit tjejmilen på 40:43 så skulle jag tänka att den tjejen var kapabel. Ibland kan det vara bra att se sig själv utifrån! ;-)
Jag har alltid sett sub40 som nästintill omöjligt och jag har fortfarande lite svårt att identifiera mig med 40:43... men jag har, i och med att det faktiskt var jag som sprang på den tiden, fått vittring på sub:40, det är ett som är säkert.
Det är dock alltid många faktorer som ska klaffa för att det ska bli verkligt.
Det är mycket som ska ska kännas rätt när man på en löpartävling och siktar på personbästa
Vissa saker går att påverka, andra inte.
Förra året sprang jag bara två milslopp på grund av en elak skada i underbenet.
Två milslopp är enligt mig för lite för att utforska sin fulla potential.
Man måste prova igen,igen och igen!
Men det är lugnt, jag kan prova flera gånger, (om jag inte blir skadad)!
Jag kommer att vara så tålmodig, så tålmodig.
Jag vet att det kommer en dag då förutsättningarna är perfekta.
En dag då kroppen svarar lika bra som på 2012:s tjejmil.
En dag då jag känner mig snabb och stark.
En dag då andningen är stabil fastän fötterna och benen rör sig snabbt.
En dag då kommentatorns röst kommer att ljuda över arenan under slutspurten och ropa ut namnen på löparna som springer strax under 40 minuter..."HÄR KOMMER Liiiiina ". ;-)
En dag då jag kommer att urskilja de stora siffrorna på klockan vid målet som  "39 nånting"   Herre jösses... detta visualiserande gör mig ju helt upp i varv! Varför är det snödrivor ute och minusgrader och inte särskilt lopp-vänligt? Jag får ju abstinens. Vill springa lopp här och nu! Hmppp... Tålamod var det ja... lite pulshöjande spinning ikväll kanske för att hålla syreupptagningsförmågan i schack! viljan att vinna betyder ingenting utan viljan till att vilja förbereda sig...remember...?

Sådärja!

Det blev som sagt ingen morgonrunda idag som det var tänkt då jag i stället valde att sova vidare i morse ...Men nu, nu har jag precis kommit hem efter en kvällsrunda, på 10 km, i snö och vind! Visst var det motigt stundtals och visst var det slirigt och svårt att få till något riktigt frånskjut i steget. Men ack så skönt ändå! Jag får så "glada" känslor efter träning! Älskade endorfiner! Soffhäng, choklad och glögg blir nu en finfin avrundning!:-)


- Posted using BlogPress from my iPhone

God morgon!

Okej. Idag gick det sådär.
Jag hade tänkt att morgonlöpa.
Jag brukar springa med klubben på tisdagar men ikväll känns det som att det kan bli lite stressigt. Så att springa på morgonen var det som jag beslutade mig för i gårkväll. Som sagt det gick "sådär" eller det gick snarare "inte alls". Alarmet klickade jag av, utan att fundera allt för mycket och sov en timme till. Att trött ge sig ut i 15 minus lockade inte ett dugg där och då. ;-)


Nu sitter jag med en sojalatte på tuben, den både värmer och piggar upp! En rätt bra start på dagen det med! :-) Ha en grym dag!
- Posted using BlogPress from my iPhone

Varför spinning ?

I somras/våras när jag blev skadad skrev jag ett inlägg om spinning.
Jag hade uppfattat att många löpare var negativa till spinning med argument som att"cykling/spinning är negativt för löpningen" osv.
Jag ville genom mitt blogginlägg bidra till en mer positiv bild av spinning som konditions-aktivitet och jag fick mycket respons på det inlägget. Många/de flesta sa att inlägget gjorde de positiva och peppade då de var inne i en skadeperiod med alternativ-träning. MEN... en del ville berätta att jag hade fel för att de minsann märkt av negativa effekter på sin löpning pga cyklingen. " det är väl klart att det är bättre att springa om du vill bli bra på att springa" lät det.
Jag skulle kunna gå in i en lång diskussion om detta.
Argument Nummer 1 skulle vara att jag då var skadad och att det inte alls var bättre FÖR MIG "att istället springa om jag ville bli bra på att springa".
Jag kunde springa under skadeperioden men inte för mycket eller för hårt. Många dagar hade jag alltså två val. Det ena var att gå på spinning. Det andra var att inte träna alls. Då kändes upplysningen "det är bättre att springa" sådär halvkul.
 Teoretiskt sett är kanske löpningen bättre men man tränar ju faktiskt i praktiken!

Bara för att röra om lite extra så kan jag nu säga att jag fortsatte att spinna TROTS att skadan har förvunnit. Jag tänker att det minimerar risken för återfall. En av de stora fördelarna med spinning är nämligen att risken för skador är liten.Träningen utsätter ju inte kroppen för några plötsliga slag eller stötar. En annan anledning är att jag tycker att det är så roligt med spinning, jag tycker verkligen om det jättemycket numera!
För mig fungerar det även utmärkt då jag gillar att träna hårt med hög puls. På spinningen kan jag göra det.
Under ett spinningpass kan man bestämma själv hur jobbigt det ska vara. Det ställs samtidigt inga höga krav på koordinationsförmågan så man kan verkligen gå "all in" och ösa på ordentligt om man så önskar.
Det gjorde jag idag, under kvällens puls-spinning.
Puls-spinning är ett pass där alla deltagarna har ett pulsband på sig som man får låna. På en skärm längst fram i salen kan man se sin puls, både i slag per minut och i procent av max. Otroligt peppande!
Jag har dessutom en favorit-instruktör som kör bra intervall-upplägg. På så vis känns passet aldrig långtråkigt som det kanske hade gjort om man bara satt och trampade en hel timme i sträck.
Nu börjar det bli mer risk för halka ute så då föredrar jag att träna hårda pass inomhus. Det kan vara svårt att få till bra intervallträning ute om underlaget är sisådär.
Efter ett spinningpass brukar jag duscha och basta på sats efteråt, det är mysigt. Idag var det som sagt 15 minus ute så jag drog bara på mig överdragskläderna efteråt och hastade hemåt. Det kändes skönare att duscha och blöta håret hemma. Rödögd,  härjig, med blossande kinder och lite smått  halvsotig (då en mascara  inte längre satt där den en gång satt) och med mjukiskläder tog jag mig hem och lyckades såklart träffa på tre personer som jag känner! Yey! ;-) Hahah!
Nu funderar jag på morgondagen... vad det kan tänkas bli för pass då...
Hoppas ni haft en fin  start på veckan!

Alltså...

... det är svinkallt!!
15-
Trots att jag har klätt mig varmt så känns det som om min kropp är i chock. Ville faktiskt helst bara stanna hemma idag. Ligga under den elektriska värmefilten och läsa en bra bok?! Det vore grymt skönt! Men plikten kallar. Det är måndag och jag ska till min praktikplats.


Jag tycker att det än så länge känns lite mysigt med vintern. (Förutom kylan få) Efter jul och nyår kommer det dock troligtvis att vända och jag kommer vilja ha sommar direkt. :-) Fast januari blir nog rätt gött ändå. Först ska jag ta examen och sedan väntar MEXICO!!! Jag har velat åka dit så länge jag kan minnas och nu äntligen ska det bli av! -Posted using BlogPress from my iPhone

Hallå!
Denna lördag har jag både gått en hundpromenad med mina bästa, firat en födelsedag och sprungit en morgon runda. Det är en kylslagen dag i Stockholm. Nu är vintern verkligen här! Det känns mysigt på något vis!

Foto:  Min lilla älskade vän fick ha sin polo idag i kylan!

En anledning till att jag gillar att morgonträna är för att det gör att jag inte kan "skjuta upp" träningen lika lätt som om jag tränar senare på dagen. När jag springer på morgonen så gör jag det nämligen allra helst innan frukost. Det i sig gör att jag får "lite eld i baken" då jag inte vill vara vaken allt för länge innan jag ger mig ut, för då hinner jag ju bli hungrig. Är jag hungrig och ska ta mig ut så känns det inte speciellt bra.  Så "upp och iväg" strax innan klockan 9 i morse. Jag fick med mig pojkvännen på halva distansen också.
Det hade kommit lite mer snö under natten och det var småhalt på sina ställen, så det blev en ganska lugn och sansad mils-runda.

I öronen hade jag idag inte ljudboken med Kay Polack, istället sprang jag och diggade till bland annat "Hallelujah", "out of reach" från bridget jones dagbok, "The one i love" med R.E.M och rolling stones "Paint it black". Om någon frågar mig om min musiksmak så kan jag omöjligt svara. Kanske får man då frågan "är du inte musikintresserad?" Jo, men jag vill inte välja,måste man det?' blir i så fall mitt svar! :)
Allt beror på allt från min aktuella sinnesstämning till hur veckan har varit, vilket väder det är ute och vad det jag sysslar med. Därför passar Spotifi mig utmärkt! Det är ju bara att välja och vraka för samma peng i månaden, fantastico! Nu ska jag iväg på teater, ha en fin kväll!

Myspys

Min fina kompis Sofia och jag hade en sådan där myskväll igår igen!

En sådan där sleep-over-myskväll som vi brukar ha ganska ofta!
Vi började kvällen igår med spinning och sedan slängde vi ihop en middag, drack te och satt under min mysiga elektroniska värmefilt resten av kvällen.
 Det mysiga med att sova över är att man verkligen kan prata och umgås tills att man är så trött att man håller på att tippa av soffan.
Ingen tid behöver passas och ingen buss  som måste hinnas med. Det är grymt mysigt!

I morse så började jag på praktiken först efter lunch men på morgonen så hade jag bokat in en löpdejt med Minna. LÅNGPASS! När Sofia stod och gjorde sig i ordning med smink och hårspray i högsta hugg så drog jag samtidigt på mig löpartightsen, lite motvilligt då, ja! Snön yrde utanför fönstret. Jag kan verkligen inte påstå att jag var sådär jättesugen där och då. Det är dock det som är så bra när man har bestämt med någon, det är mycket som ska till för att man ska ställa in!
Jag och Sofia lämnade hemmet samtidigt och jag mötte upp Minna nere på gatan. Hon föreslog att vi skulle springa in mot T-centralen. Det passade mig utmärkt! Det var längesedan som jag sprang en stadsrunda och det är kul med omväxling! Det snöade och var riktigt halt på sina ställen så vi tog det hela lugnt och stabilt. Som vanligt kändes rundan riktigt trivsam, trots att det tog emot innan.
20 km senare var vi åter hemma. Värmefilten får kompensera det badkar som jag inte äger! GRYMT skönt att ligga under den efter en långpanna! Nu är det Fredag och jag välkomnar helgen till fullo, en sovmorgon med långfrukost lockar nog allra mest! Kanske blir det en löpdejt med kay polack (i öronen) också! Hoppas att ni får en fantastisk helg!

Nu är det verkligen dags!

Mitt namn finns nu med i ett par startlistor inför nästa år. (spännande!) Rätt chockerande egentligen att man måste vara så på hugget nu för tiden om man ska springa lopp! Man måste ju inför de större loppen bestämma sig nästan ett helt år i förväg!
Så ett par lopp finns nu alltså bokade i kalendern. So far har jag bestämt mig.
Men nu måste jag bestämma mig lite mer precist.
Ni kanske känner till citatet "viljan att vinna betyder ingenting utan viljan att vilja förbereda sig". Det ligger mycket i det!
Jag måste bestämma mig för vad jag vill rent konkret. Den senaste tiden har träningen gått på halvfart och en av anledningarna är att jag inte har haft något direkt mål med min träning.
Jag måste därför bena ut VAD mitt mål är.
Det ska vara ett tydligt mål och något som jag verkligen vill.
Sedan blir nästa steg att klura ut HUR det ska genomföras, det vill säga HUR jag ska göra för att nå mitt mål. Det måste dessutom kännas realiserbart och jag måste ha rätt förutsättningar.

Jag tänker att målet är det som sedan hjälper mig när det är som jobbigast. Det kan få mig att tagga till lite extra under intervallpassen. Typ "Jag vet varför jag gör detta".
Jag brukar även tycka att det blir ännu roligare att träna ju närmare målet som jag kommer.
Hela sommaren cirkulerade Berlin marathon i mitt huvud.
När jag sprang i bergen på semesterstället i Spanien så kände jag mig riktigt målfokuserad och det var en RIKTIGT härlig känsla . Jag kände mig ruskigt beslutsam underde  tuffa intervallerna och jag tuggade då på i motlut i sommarhettan, med blicken fäst någonstans långt borta. Denna beslutsamhet kändes i kroppen, i steget i kroppshållningen i allt. Efter passet var jag alltid så glad och nöjd. Jag laddade kroppen med bra och god mat för att få ut maximalt av träningen.

Foto: Min intervallsträcka

WOW...den känslan kan jag sakna! Berlin marathon var huvudmålet men Tjejmilen(tid: 40:43) är loppet som jag under 2012 känner mig absolut mest nöjd med. Jag kapade där och då 3 minuter på mitt milspers.
Att se att all min beslutsamhet och all min träning hade givit resultat var för mig en oerhörd tillfredsställelse! Blir nostalgisk av att skriva detta. Känslan under tjejmilen sitter kvar än!
Mitt första mål just nu är att sätta ett datum för när själva mål-planeringen ska ske. Jag måste ta mig tid till detta och inte hasta fram något. Jag ska sätta mig ner med ett block och en penna och ha en dialog med mig själv. Det blir en bra början! Sedan jäklar, kör jag järnet mot det målet! ;-)
Har ni satt upp några mål inför nästa år? Hur tänker ni?

Stockholm just nu.

Det är kallt, blåsigt,slaskigt, mörkt och från himlen kommer det ner det som brukar kallas för snöblandat. (ush) Jag gillar sommar och värme mer, det är ett faktum. Det är dock också ett faktum att det kommer att komma fler sådana här kyliga och slaskiga dagar. Vintern har ju faktiskt knappt börjat. Så vad ska man göra? Jo, jag ska försöka att se det positiva! Jag ska börja med att tända fler ljus hemma, julpynta lite och dricka varm glögg eller te om kvällarna. Det känns mysigt!!! Titta på denna bild nedan, som jag knäppte under en löparrunda häromdagen. Blev faktiskt lite tagen över hur vacker denna gata är. Husen längs gatan är röda med vita husknutar, bara en sådan sak! Där skulle man bo en dag!:-) Magi!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Var optimister under loppet!

God morgon!
Jag tror att jag fortsätter på måndagens "morgontema"!
Själva tänkandet är som sagt en förmåga som kan utvecklas och användas på olika sätt.
Vad jag menar är att vi kan använda tänkandet så att det hjälper eller rent av stjälper oss.
När vi stöter på ett problem så kan vi faktiskt ibland välja om vi ska vara positiva eller negativa till det inträffade.
Vem är det är som styr dina tankar och bestämmer vart din uppmärksamhet riktas då?! DU,DU,DU! =)
Detta med att jobba med sin mentala inställning, har ni läsare som springer tuffa lopp kanske, liksom jag, stor användning av under tävling. Jäklar vad jag "styrketränar" den delen inför ett lopp!
 Under ett marathon gäller det att vara både psykiskt och fysiskt förberedd! Under milslopp och kortare lopp med för den delen!
Det handlar inte om att ignorera en motgång eller att man inte får tänka att något är tufft eller jobbigt för "då är man pessimistisk"!
Nejråh, det kan faktiskt handla om att först bekräfta att något som är jobbigt men att sedan välja hur man vidare ska se på detta.
Om man får en svacka under ett lopp kan man t.ex. tänka
”Okej, det är sjukt jäkla jobbigt just nu MEN vad grym jag är som fortfarande håller tempot!”
Det är ju SÅ mycket mer uppmuntrande än att tänka
” Det är sjukt jäkla jobbigt just nu, vad dålig jag är som känner så, jag borde ha tränat mer, faaan!
Eller vad säger ni?
Ni får gärna dela med er av era tips genom en kommentar här på bloggen, hur gör ni för att vara positiva under ett lopp?

Vädret är fortfarande hysteriskt...

... därute!
Att gå på spinning känner jag därför var ett bra beslut! Det var skönt att trampa där inne i värmen! Jag hade det dock rätt så kämpigt idag. Jag kände mig nämligen väldigt ansträngd. När pulsen låg på 80-85% så kändes det snarare som om jag var uppe i maxpuls. Men jag tycker att passet blev bra ändå! Efter spinningen har det varit myspys-time! Det är mysigt att vara inne när det regnar!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Det känns som om...

... Jag sitter i en biltvätt just nu, när jag försöker titta ut genom fönstret på bussen. Regnet har fullkomligt öst ner hela dagen lång.


Att ge sig ut och springa känns inte så värst lockande så jag byter ut löpningen mot ett spinningpass. Ibland uppskattar man minsann sitt gymkort extra mycket. Måtte jag bara få en plats nu på spinningpasset!
- Posted using BlogPress from my iPhone

Måndagslyx!

Hallå!
Idag har jag vilat från träningen.
Jag var istället på en ansiktsbehandling på min favorit hudvårdsklinik acnespecialisten!
Jag var ju på spa i helgen, som ni vet, men då gjorde jag ingen behandling. Jag bara badade, bastade och relaxade. Inte illa det heller! :)
Acnespecialisten har enligt mig dock de bästa behandlingarna, så det är där jag föredrar att "behandlas"!
Första gången som jag besökte de för en ansiktbehandling var jag bara ca. 13 år gammal, länge sedan!!!
När jag vid något tillfälle har gått på en ansiktsbehandlig någon annanstans (och gjort en porrengöring) så har det aldrig känts lika grundligt och proffsigt som på Acnespecialisten.
Jag har då alltid känt mig besviken på resultatet.
Här, däremot, går de verkligen igenom huden ordentligt, det känns verkligen fräscht!

Under behandlingen ångas huden upp.  Därefter genomförs en portömning (vilket är mindre skönt)

Det är just detta moment som gör att huden blir rengjord på djupet.
För att ytterliggare fräscha upp huden tillfördes även mycket fukt. Det passar för just min hudtyp då jag har en ganska torr och känslig hy.

Trevlig personal har de förövrigt också! Som berättar vad som sker under behandlingen och som ger bra tips och råd!

Många förknippar en skönhetsbehandling med "en lyxig stund" och ja, visst känns det lyxigt, men jag ser alltid mest fram emot resultatet! Att jag får bättre hud när jag kontinuerligt gör behandlingar och använder bra produkter är det som lockar allra mest! 

Min hud utsätts för ganska mycket. Jag springer ju ute i vind och rusk och det blir mycket tvättande. Så detta känns verkligen "rättvist" för huden! 

Nu efter behandlingen är jag rödflammig och småprickig, som vanligt efteråt.  Förra gången la det sig dock ganska fort. Ungefär efter en natts sömn så hade huden lugnat ner sig igen.
Så det bästa och skönaste är om man kan åka (raka vägen) hem efter behandlingen.
Att sminka över rodnaden skulle aldrig falla mig in. Efter en behandling känner jag att min hud behöver "få vila". Jag bokade genast in en ny behandling om ett par veckor. Fram till dess så får, precis som bilden nedan säger, få produkterna Careplus sköta resten! Jag ska fukta mycket, göra peeling då och då samt lägga en ansiktsmask 1-2 gånger i veckan.

Hm... kanske ska man boka in en tid hos frissan samma dag som nästa behandling?
Tänk vilken Lina-ego-dag det skulle bli! 

En löptur med Kay satte igång tanke-processer ...

Jag hörde en gång att optimisten i genomsnitt lever sju år längre än pessimisten. 7 år gott folk, det är länge!!?
Det är ett spännande påstående, inte sant?
Vem är pessimist och vem är optimist då?
Är det något man kan välja? Precis som att man kanske kan välja vilket yrke man vill ha, vad man ska äta till middag, vilken väg man ska ta på vägen hem eller hur man ska inreda sin bostad?
Japp, det tror jag, vi kan öva och styra våra tankar!
Jag tänker först och främst att mycket ligger i hur man tolkar orden.
Att vara optimistisk tycker jag inte är lika med att inte kunna se risker eller nackdelar till exempel.
En optimist kan beräkna risker och eventuella konsekvenser över att om"det går åt helvete". Skillnaden är att om man stöter på en motgång och har en optimistisk inställning så ger man inte upp lika fort. I stället tänker man att det nog bara var ett tillfälligt bakslag och funderar på hur "man kan gå vidare".
Jag tänker att pessimister ofta tenderar att fokusera på den aspekt i tillvaron som är sämst, de ger upp lätt, och tänker ofta att "det är kört" . Pessimisten  har en konstant benägenhet att tro på att det värsta/sämsta kommer att hända.
Vad jag menar är att det finns en hel del att reda ut innan man går in i en diskussion gällande detta. Man måste först fundera på hur man själv tolkar in ordet och sedan hur den andra gör det. Detta gäller i och för sig nästan allt. Jag tror nämligen att många missförstånd i allmänhet grundar sig på att vi tolkar in saker på olika sätt och att olika ord väcker skilda känslor hos oss. Så först kan man ju tänka och försöka utforska "pratar vi om samma sak?"
Vad ville jag med allt detta då?
Jo jag tog en löptur i gårkväll med Kay Polacks ljudbok i öronen. 
Han talade om att vi kan välja att vara lyckliga enbart genom tankekraft. WOW! Visst är det bra!? :)
Han uppmande till att sluta vara offer och istället bli en mer ansvarstagande och skapande i sitt eget liv.
Han talade om att VÄLJA glädje!
Man är inte offer för sina känslor. Det som vi kan göra för att bli kaptener över känslolivet är att först bli medveten om våra känslor/reaktioner och att därefter börja göra medvetna val.
Varje dag står du ju faktiskt inför en väldans massa val.
Ska du gå in i det med glädje eller genom att vara sur?
När du tex kommer hem efter jobbet, vilket tonläge har du då när du öppnar dörren? (om du bor tillsammans med någon). Ropar du glatt "Hej" med energi eller sparkar du irriterat undan en dojja och suckar samtidigt som du säger "hallå" med en småsur röst?
Du kan välja.
Vad som händer därefter tänker jag kan vara lite av en domino-effekt!
Kay sa att man inför små händelser/motgångar i vardagen kan ställa sig frågan; "kan jag välja lycka nu?" Det är en rätt bra strategi tycker jag. Dvs. att ställa sig frågan innan man låter det negativa "barka loss" totalt! Lite som: "stopp, vilken väg ska jag ta nu"?

En liten enkel minneslapp att ha i plånkan? Visst har jag konstnärliga talanger? ;-)

Jag är nu förväntansfull inför min och Kays nästa löptur tillsammans. Tack för att din bok fick mig att tänka på detta! Jag ska göra val som är positiva för mig idag, gå in i saker med glädje, utan tvekan!