Kallt och tidigt!

05:00 ringde väckarklockan i morse och inte långt därefter stod jag och Daniel ute på gatan och huttrade i 13(!!!) minus. Klockan hade som tur var den goda smaken att hitta satelliterna relativt fort. Vi sprang hela 9 km. Det kanske låter konstigt men jag blir alltid galet imponerad av mig själv efter morgonpassen. Ofta upprepar jag många gånger för mig själv under dagen "tänk att jag verkligen kom upp och iväg" ...MEN jag är ännu mer impad av Daniel som börjat löpa kontinuerligt först på senaste tiden. Jag tänker att det borde ta längre tid att bli som en inbiten löpare som går upp 05:00 och springer i 13 minus!?! Inte var "det"något som jag gjorde som nybliven löpare i allafall! Jag tycker att det är sjukt mycket lättare att komma upp när jag har sällskap och jag drömmer om tidiga morgnar med shorts och fågelkvitter.


- Posted using BlogPress from my iPhone