Vilken fin dag!

Jag ställer oftast klockan på vardagarna även om jag bara ska plugga på hemmafronten. Jag känner mig inte effektiv om jag sover bort förmiddagen. Så jag gillar att gå upp, äta en god frukost framför nyhetsmorgon och starta dagen "i tid". I morse så ställde jag dock inte klockan, det är skönt ibland. Jag sov i och för sig inte så mycket längre än vanligt för det men jag gillar känslan, att dra mig lite extra i sängen och inte stressa iväg. Jag kom i väg på min tilltänkta löprunda först efter två-snåret men vad gjorde det en dag som denna? Solen sken och det glittrade vackert i snön. Jag sprang ner mot Råstasjön där råsta runt, ett fem-timmars träningslopp, var på slut-tampen. Jag pratade lite med en man som just passerade marathon-distansen! De såg ut att ha det jobbigt eftersom underlaget var sisådär. Jag kände mig väldigt nöjd över att få njuta av min runda alldeles för mig själv i dag. Även om jag tycker att det är jättetrevligt att social-löpa så gillar jag ibland verkligen de här ensamma passen. I dag så lyssnade jag på en spännande dokumentär om kidnappningen av Erik westerberg. Jag lyssnar ofta på dokumentärer under distanspassen och Thomas hade tipsat mig om just denna. Kilometrarna flög förbi och jag hade fullt fokus på det hemska som familjen westerberg utsatts för. Det knöt sig verkligen i magen och jag led med både Erik och hans anhöriga, vilken skräck! Det hela slutade ju gott för Erik men att höra om historien på det här sättet var minst sagt berörande! 16 km senare var jag åter hemma och kaffesugen! :)