fredag 10 september 2010

Uppspeedad

Det är en sak som jag märkt som jag måste få reflektera lite över. Det har varit en intensiv träningsvecka hittils; yogapass, puls-spinning, två löparpass (inkl. intervaller) och två corepass...och veckan är inte slut än, det är ju bara fredag!!

Det knepiga är att i morse när jag vaknade så kände jag ett enormt sug efter träning! Småjogga bort till IP och rusha? cykelpass? Tankarna for igenom huvudet! Jag loggade även in på Sats hemsida och kikade efter lämpliga morgonpass i spinningsalen! Det kröp i kroppen! Det var som om kroppen skrek "Träna,träna träna"! Skulle jag ha kört ett pass så är jag nästan säker på att kroppen skulle ha varit full med energi!

Vet ni varför... jooo för att jag känner igen dessa symtom! Varje gång som jag kännt så så har jag kört på och tänkt "shitt vad kul att det känns så här bra, vilken energi jag har!".. men sen ganska nära inpå detta så har jag fallit pladask och blivit förkyld eller fått ont i benhinnorna! Från att ha varit uppe på toppen så ändras tillståndet dramatiskt istället till botten!!! Känner ni igen er i detta?
Det är ju så lurigt, för känner man sig så här pigg och stark så vill man ju, men det straffar sig typ om man inte "drar i handbromsen?"
Jag satt och funderade jättemycket på detta. Jag kände efter i kroppen och kom fram till att min kropp är nog inte är balanserad just nu, alltså idag! Den är stressad, det är ju absolut inte normalt för mig att känna sug efter intervaller tidigt på morgonen! Jag gjorde en jämförelse med om man är stressad över andra saker som tex. jobb, folk som "går in i väggen". Först kanske det känns bra att köra i 180, men pang bom så slår det över, från 180 ner till 0.. totalt slutkörd!
Så är det så vi fungerar och reagerar över stress i alla former helt enkelt? Att vi känner oss oövervinliga först?

Jag har i allafall blivit misstänksam mot dessa känslor så det blev varken spinning eller löpning! En vilodag helt enkelt! Jag drog mig kvar i soffan framför nyhetsmorgon på tv och sen så har jag hängt med fina vän, världens bästa Sofia, som tyvärr bara bor i Sthlm tillfälligt! Jag har ju som sagt alltid kört på när jag fått dessa känslor men kanske är det så att det lönar sig mer att "spara på krafterna". Hoppas det!
Kommentera gärna detta, jag är oerhört nyfiken på vad ni har att säga!

2 kommentarer:

Ousa sa...

Mycket intressant inlägg. Jag har nyligen fått mig en stor funderare. Min läkare sa: "Du är nu på elitnivå i dina värden" MEN "du vilar väl elit också"... Svaret blev såklart nej. *omprioritering*

Lina sa...

Ja, det är viktigt att reflektera över sånt här! Det är tråkigt att man ofta lär sig av sina misstag ;)