Tröööött

På väg hem efter jobbnatt...trött som få.


Hoppas jag får en god dags sömn så att det finns krafter kvar till lite träning senare! Men det tror jag nog...- Posted using BlogPress from my iPhone

Nattuggla!

Idag har jag varit i skolan. Ny kurs idag och jag ska i ett par veckor framöver grotta in mig i organiserad brottslighet som jag ska hålla en föreläsning om sedan. Blir mycket i jul! När Sofia slutade jobbet mötte jag uppe henne och promenerade en halvmil med hundarna. Trots att jag bara känt Sofia sedan i början av 2008 känns det som om jag känt henne i hela mitt liv. Hon betyder så mycket för mig!:) tack för mysprom!:)


När jag kom hem käkade jag middag och försökte sova, men utan resultat. Jag hade för mycket i tankarna och fick ingen riktig ro.... Jobbar i natt, får ladda med extra kaffe istället..- Posted using BlogPress from my iPhone

Lunchdejt

Vem sa att lchf behöver vara krångligt?! Äter världens godaste räksallad och pratar om livet med Jonna!:)


- Posted using BlogPress from my iPhone

Lchf so far...

Två dagar med superstrikt Lchf har passerat.
 Två dagar är ju jättekort tid men det jag upplevt så här långt är att blodsockret har kännts ganska stabilt och jag har inte varit sugen på något sött.

Träningen igår gick dock inte alls bra. Jag körde pulssspinning och det kändes väldigt tungt. Det kan dock bero på andra faktorer än kosten, tex. trötthet efter helgens 45 kilometare. Det var inte heller min "favorit"-ledare som höll i passet eftersom han var bortrest. Jag hade fel kläder också. Jag brukar alltid spinna i shorts men av någon anledning så var det löpartights som följde med i gymväskan. Det var varmt och oskönt...blä! Så som sagt, om Lchf var boven i dramat eller inte är svårt att svara på.

Jag kan dock inte rå för att jag undrar om jag inte får i mig lite väl mycket kalorier med lchf.

Jag äter när jag känner hunger men "fet kost" gör att dagens kalori-mängd lätt skjuter i höjden. Det känns konstigt, annorlunda och oroväckande. Jag undrar om jag äter jag för mycket. Men jag måste ju såklart äta när jag är hungrig, så jag fortsätter på det här spåret, jag får se det som ett expriment.

Vi får se om jag får en chock när jag ställer mig på vågen på måndag, jag vill ju inte gå upp i vikt, inte bli en liten köttbulle på kuppen. MEN jag måste våga prova, inte dissa på en gång! Jag är nyfiken!

Slut som artist?!

Nummer 28 på pulsspinningen ikväll var inte riktigt med i matchen...


Tur att ingen vet vems nummer som tillhör vem;);)-Posted using BlogPress from my iPhone

Vi springer in det nya året tillsammans!

Jag och Minna pratade för ett par dagar sedan om att springa på självaste nyårsafton, Så varför inte köra en gemensam nyårs-runda? Ja varför inte? Såklart att vi ska göra det! :)
Så härliga underbara löpare därute, kom och gör oss sällskap, dela med dig av dina träningsmål och nyårslöften och spring in det nya året tillsammans med oss och andra sköna löpare!
Start: 10:00
När: Lördagen den 31:a december
Vart: Vi tänkte att vi möts vid Boule Bar, Rålis och sedan springer vi andra varvet på Stockholm Marathon-banan. Sträckan blir totalt ca. 25 km, men man hänger med så länge man vill!
Tempo: Prat-alla-ska-med-tempo (ca. 6 min-tempo)

Ett perfekt sätt att avsluta år 2011 och inleda 2012 på, eller hur!?
NI HÄNGER VÄL PÅ?! :)

Lchf, en månad!

Jag har länge varit nyfiken på att ge Sveriges mest omtalade kost, lchf, en ärlig chans.
Jag äter vanligtvis "stenåldersinspirerad kost", dvs. jag undviker pasta, ris, potatis, bröd, socker osv. Jag har dock ätit frukt och "fuskat" då och då med det andra.
Jag provade förrut att tillsätta mer fett men då gick jag upp i vikt och blev skraj. Jag tror att det beror på att jag åt frukt också. Det är nog all in som gäller inledningsvis i allafall för att styra om kroppen till fettdrift.
Nu har jag bestämt mig, jag ska jag testa stenhård LCHF i en månad och sedan utvärdera. Det är perfekt att prova nu när jag inte har några tävlingar på g.
 Jag gör inte detta med huvudsyfte att enbart gå ner i vikt utan för att se om mitt sötsug minskar och hur det känns att träna med kosten osv. Jag ser det med andra ord som ett slags experiment. Jag vill själv ta reda på vad jag tycker att kosten och vad den har för effekter på mig. Jag tycker att det är svårt att ha någon åsikt så länge som jag bara har provat halvhjärtat
Vikten är ju så klart inte helt ointressant i sammanhanget. Om vi säger så här, jag är inte missnöjd men jag vill helst inte gå upp i vikt, och jag skulle inte klaga om jag gick ner nåt kilo.Startvikten igår den 12/12 var 56,1
Jag vet att jag kommer att stöta på kritik från håll och kanter när jag berättar om detta. Jag har en känsla av att jag som tjej får stå ut med mer sådant just för att ätstörningar och vikthets ofta är något som ofta kopplas ihop med just tjejer. Därför kan jag redan nu berätta om min syn på en bra kost. Jag  äter inte på ett visst sätt bara för att bli smal. Jag anser inte att en kost omedelbart är bra för att man rasar i vikt. Jag vill äta mat som min kropp mår bra utav helt enkelt och som ger mig en känsla av balans. Inte något som bryter ner den. Punkt.
Anledningen till att jag vill prova en hel månad innan jag utvärderar är för att jag hört att många upplever omställningsbesvär. Det ska tydligen gå över när kroppen anpassar sig och fettförbränningen ökar.
 Nu ska jag läsa på lite ;)

- Posted using BlogPress from my iPhone

Finfin runda

...med finfint sällskap! ... Mötte upp Thomas vid cafe' boulan efter18-snåret, fick en liten uppläxning för att jag inte hade en endaste liten reflex på mig. Ordningsmannen nummer 1, eller hur är det nu?;) Vi sprang drygt 12.5km och benen verkar ha tagit helgens löparäventyr med ro, inga krämpor alls...yey! Vi hade som vanligt jättetrevligt... och inget te blev det denna gång heller...;)


Tack för ikväll Thomas:) detta gör vi om snart!- Posted using BlogPress from my iPhone

Luciatåget 2011

På fredagen bar det, som ni säkert vet, av till Visingsö. Jag mötte upp Suss, Thomas, Alex och Miranda vid fem-snåret. Vi alla var så förväntansfulla! Thomas körde hela vägen och samtalsämnen framförallt om kost och träning avlöste varandra! Det var storm ute och färjan över till Visingsö var väl lite sisådär kan man säga. Jag mådde ganska illa och försökte mest bara stå ut. När vi kom fram på kvällskvisten var det nästan raka vägen i säng som gällde. Jag försökte ragga till mig Thomas som te-sällskap men dock utan resultat ;)

Dagen efter åt vi såklart Persgårdens musli innan vi tog oss till Jönköping central. Trots att klockan knappt passerat halv tio (..vi skulle mötas kl.10) så hängde redan många utklädda löpare på mötesplatsen. Flera var utklädda enligt dagens luciatema! Det droppade in fler och fler, fantastiskt många fler! 

Klockan 10:00 gick "startskottet"! De första 10 kilometrarna till första stoppet gick i rasande fart. Inte för att vi  sprang fort fartmässigt utan för att vi hade så underbart trevligt! Jag pratade med båda gamla och nya löparvänner och det gick nästan att ta på glädjen! Alla var glada och positiva!

 Nästa stopp blev vid 18 km vid cafe´kackel, där avnjöt vi en varsin macka och kaffe. Några löpare nöjde sig med denna distans medan vi andra fortsatte vidare. Nästa stopp blev vid 28. Där delade vi in oss i två grupper med olika tempo. Vissa hade hoppat in i följebilen som Suss härliga pappa körde!Vi hade gott om tid ner mot Gränna och framme vid färjan kunde vi samla ihop alla, vila lite och få i oss energi. Jag bytte tröja och sporttopp, det kändes riktigt gött!

Det var lite lugnare på vättern idag och vi kunde ta oss över relativt smärtfritt. Väl över på ön frös de flesta men vi kom iväg ganska fort och det kändes, till skillnad från förra året, väldigt bra och lätt att springa. Några började sjunga julsånger och stämningen var minst sagt på topp!

Efter dryga 44 km var vi framme vid hotellet.

Vissa passade på att basta medans andra vilade lite in för kvällen. Jag bodde med Lisa, det var jättetrevligt! Sedan vankades det ju julbord och partaj! Brist på energi fanns det inte bland dessa galna och härliga löpare. Det var riktigt mycket röj och många skratt den kvällen! 

Dagen efter avnjöt vi frukost buffe´och äventyret började nå sitt slut. Jag tror att alla kände sig glada,nöjda och lyckliga efter helgens äventyr. Detta är livet, jag älskar upplevelselöpning! Jag älskar att springa med andra som känner samma passion för löpningen som jag! Jag drömmer redan om nya framtida äventyr!

Snart ska jag iväg och träffa Thomas, vi får se om vi är tillräckligt återhämtade för att hoppa i löparpjukksen! ;) TACK ALLA FANTASTISKA LÖPARE; NI GJORDE MIN HELG!

Vilken helg!

Jag säger då det, vilket luciatåg! Det var fantastiskt kul!!!


I morgon ska jag försöka återberätta hela äventyret, för här är det ingen rast,ingen ro! Har en hemtenta som ska in i mirgonbitti.


Angående tänderna så gör det för jävla ont och har känts ganska tufft till och från. Det gör ont när jag pratar eftersom jag fått ganska tuffa skavsår på insidan och det spänner en hel del i tänderna... Men vill man vara fin får man lida pin som det så fint heter

Framme!

Drygt 44 km! Lite julbord och partaj på det här så!:)


- Posted using BlogPress from my iPhone

På färjan...

-Posted using BlogPress from my iPhone

Drygt 27 km

...Och fortfarande glatt humör!


- Posted using BlogPress from my iPhone

På g, luciatåget 2011

Nu är det snart dags!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Tandställningen insatt!

Nu finns det ingen återvändo, nu sitter den där den sitter!:)


Kommet nog ta ett tag att vänja sig:) Nu ska jag börja packa inför luciatåget och äta innan det börjar värka i tänderna! -Posted using BlogPress from my iPhone

Okej, let´s deal ít!

Jag hade tandställning tidigt i tonåren. Tandläkaren slarvade dock och jag fick jag ingen skena att stötta upp tänderna med efter att tandställningen åkt ut. Numera har jag fått höra att det är standard att få det.
Succesivt har jag märkt hur mina tänder flyttats tillbaka en hel del. Jag valde att gå till tandläkaren för att låta de ta en titt på detta.
Enligt de kommer tänderna fortsätta att utvecklas i den riktning, som de har gjort , dvs de kommer nästan med all säkerhet att fortsätta att flytta sig.
Behandlingen kommer därför att gå fortare och bli brutalt mycket billigare om jag tar tag i saken nu.
Ta tag i saken= räls!
Det känns inte kul, inte alls, 27 år och räls?!!
Jag kommer troligtvis bara att ha den i ca. 6 månader men tandläkaren sa att jag får vara beredd på upp mot 9 månader, i värsta fall.
Efter samrådan med tandläkaren och en hel del ångest så tog jag till slut beslutet att boka in en tid i mitten på Januari. Jag sa att jag gärna kunde komma in om det är så om de får något återbud innan januari.

....OCH NU HAR DE FÅTT ETT ÅTERBUD IDAG, IDAG!!! WHAT!??

Jag sitter ändå hemma och pluggar, och har max 2 minuter till tandläkaren så... jaa... det är väl likabra att ta tag i det. Kul att jag ska iväg och vara social på ett löparevent hela helgen, hade väl helst av allt ha velart vänja mig med "mitt nya utseende i min ensamhet. Fast säga nej bara därför, och vänta 6 veckor...? Näe, desto fortare jag får den desto fortare blir jag av med den!



Inte min mun, men om några timmar så...

Okej... helt ärligt, lite panik känner jag, men jag KÖR!....

Ser samtidigt framemot Luciatåget nu !

Lika bra att vara social med rälset på en gång...:)

Morgonpass!

Jag minns hur jag tyckte att morgonpass var sega.
Hur jag frågade mig själv "VARFÖR?" när väckarklockan ringde.
Hur jag inte ville något annat än att ligga kvar i sängen.

Den tiden är förbi!
Nu är morgonpass det bästa! Jag har kört morgonpass nu hela hösten nu och har aldrig känt att jag inte har velat när väckarklockan ringt.
 Det finns dock en viktig detalj. Jag måste ha lagt fram löparkläderna dagen innan. Det måste gå smidigt till. Bara på med kläder och skor och sen iväg.


En annan detalj, är god frukost med kaffe efter passet. Det bästa är när jag till och med förberett kaffebryggaren. Så att jag bara behöver trycka på ON-knappen innan jag hoppar in i duschen! Det känns lite lyxigt ;)
- Posted using BlogPress from my iPhone

Trendigt med full kalender.

Jag satt nyss och bläddrade lite i senaste blossomtidningen och snubblade över denna vanligt förekommande artikel. Jag förstår syftet. Den handlar om att hinna med sin träning.... Men!


Jag får lite ont i magen av sånna här artiklar. 2 min, 3 min osv. Det känns som att stress är något eftersträvningsbart. Att det är inne/trendigt att göra allt så snabbt som möjligt? prestera. Ha svårt för köer. Irritation när man stöter på hinder och när saker inte går så snabbt som man först hade tänkt sig. Kom igen!? Jag förstår att man är stressad ibland, absolut. Men det som jag inte riktigt gillar är att det känns som"att ha bråttom" är ett tecken på framgång och hög status. Att uppleva är inte desamma som att hinna med så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt. Att stressa sig igenom livet är farligt. Att känna att man måste prestera, visa att man duger för andra hela tiden... Vara jagad av tiden. Beteendet kan tränga in i de mest intimma sammanhang. Jag läste om en man som gått in i väggen. Han berättade att han kunde borsta tänderna,kissa och duscha samtidigt...Risken är att stressen som många eftersträvar, slutar med en hälsokatastrof.

Härligaste sällskapet

Har nyss sprungit en 12-kilometare! Jag sprang 8 själv och fick sedan sällskap, 4kilometer, av hundarna, snabba rackare, 5:45-tempo, nemas problemas! Det var så roligt att springa med de, de var så glada! Det smittade av sig på mig, som haft bättre dagar om man säger så! Nu blir till chill chill resten av kvällen:)


- Posted using BlogPress from my iPhone

Det här med mål...

I löparkretsar diskuteras ofta mål.  Det vill säga tidsmål eller distanser på tävlingar.
För mig har mål sporrat mig, jag har siktat uppåt och strävat efter att bli snabbare och uthålligare.
Men.... det är svårt med mål har jag kommit på.
Det är svårt att veta när målet kommer att bli uppfyllt.
Samtidigt som man inte vill sätta upp för "mesiga" mål så tycker jag samtidigt att det är svårt att veta vad som egentligen är realistiskt.
 Jag kan ju vara hur motiverad som helst och göra allt för att nå ett tidsmål. Jag kan träna på ett sätt så att jag kan antas kunna nå mitt mål, men(!) fortfarande inte veta med säkerhet. Speciellt inte om man vågar/vill ha ett tufft tidsmål.
Det är ju första gången som jag gör detta. Jag kan ju inte veta med säkerhet om det tar 6 månader , 8 månader, 1 år, eller kanske ännu längre tid, att nå dit.
Jag kan snegla på andras upplägg men min kropp är ju inte exakt som andras, kanske går det fortare för mig att utvecklas kanske går det långsammare.
Hur lång tid det tar vet jag ju först efteråt.
Men jag vill fortfarande ha mål, för att det känns roligt.
....Men når jag det inte på första tävlingen så är jag inte redo då.
Jag kan inte stressa fram något. Min kropp är ingen leksak som man bara kan köpa en ny om den kraschar. Så jag respekterar den som den är.
Jag tänker inte bli knäckt eller besviken, då får jag prova igen! och kanske igen och igen...:)
Själva löparglädjen är ju dessutom så mycket mer än bara tidsmål. Att jag funnit denna träningsform, som ger mig så mycket tillbaka, det gör mig ju till en vinnare 100 gånger om!


Att känna att träningen flyter på, att jag får vara skadefri...ja det är också viktiga mål för mig. Jag tänker inte ta det för givet. Jag njuter av detta, jag älskar att utföra själva aktiviteten.
I morse till exempel, tassade jag tyst upp och tog en 12 kilometare  innan frukost medan det fortfarande var mörkt ute. Det var underbart. Jag njöt av den milda vinden i ansiktet och gatlykternas sken. Jag kände även glädje över att det stela/lite onda som jag känt i vaden nästan har försvunnit.
Det här med löpning är min grej! ...och jag är tacksam över att jag funnit den! Tappa inte bort den glädjen i tidsmålshärvan! ;)
- Posted using BlogPress from my iPhone

Chokladglass

Jag gjorde ett substitut till glass nyss. Jag hade tänkt att ta en bild men jag glömde totalt bort det och kom inte på det igen förrän allt var uppätet;) hehe... Nu låter jag ju lagom glupsk...;)


2 portioner: 1,5 banan, 1/2 msk honung, 1/2msk vatten, kakao minst 1msk! Det var gott faktiskt, ett perfekt nyttigt alternativ till den godissugna! Det kommer definitivt att bli en favorit i repris, och då ska jag minsann komma ihåg att ta en bild;)


- Posted using BlogPress from my iPhone

Stockholm marathon fullt..!

Nu är Stockholm marathon fullt!


Jag tvekade faktiskt på om jag skulle springa Sthlm-maran nästa år, jag funderade på om jag satsa mer på andra lopp...jag kom dock till slut fram till att jag säkert skulle ångra mig brutalt om jag inte anmälde mig. Det blir mitt femte Sthlm-marathon.. Jag börjar bli till och med att bli rutinerad;) att stå vid sidan om... Titta på...Nja... Vilken tur att jag anmälde mig ändå!:) - Posted using BlogPress from my iPhone

Jag sprang 1 mil i morse och har sedan varit i skolan. Det var en skön mil med skön musik i öronen. Inget illamående utan allt var frid och fröjd! ;)
Sedan åkte jag till skolan, kursens tema ledarskap är riktigt intressant! Har tenta nästa vecka igen... nog funderat över det nu dock, nu är det kväll och freetime. I morgon bitti är det nya tag som gäller ;).
Föressten första December idag...?  Är riktigt nöjd med novembers träning, den totala tiden blev 38h  och 40 minuter, som en hel arbetsvecka nästan, hur härligt som helst! 
Näe, kanske att man ska ta och runda av den här dagen med lite glögg-mys ;)


- Posted using BlogPress from my iPhone

Vinden som vände!

Att jag skulle springa två pass idag hade jag redan planerat. En långis med Minna på morgonen och ett distanspass med Thomas på kvällen.
 När morgonens runda oväntat slutade med typ raka vägen hem och en 20kilometer-distans som istället blev en 8-kilometare, ja då kan man säga att modet sjönk något.
Jag mådde skitilla och låg och huttrade under täcket ett bra tag efter duchen.

Jag tänkte att jag nog måste höra av mig till Thomas och avstyra kvällens pass.
 Jag tog två resorb, petade i mig frukost, drack vatten och då kände jag att jag faktiskt började känna mig ganska piggelin igen där framåt lunch. På lunchen drog jag till Solna för att luncha med min bästa Sofia. Jag hade ingen vidare aptit så jag köpte bara en färskpressad apelsin- och granat-äpple-juice från ett fräscht juice-ställe. En riktig energiboost...och god!!!!
Nu när jag kände att jag började komma på fötter igen så kändes det rätt onödigt att haka upp sig på morgonens misslyckade pass, så senare mötte jag upp Thomas i allafall. Det blev en riktigt trevlig snick-snack-runda och dagsdistansen är jag också rätt nöjd med tillslut :)
Tack för ikväll Thomas! Nu ska jag dricka glögg och äta pepparkakor, lill-lördag o allt ;)

En avbruten långpanna

Idag 06:00 mötte jag upp Minna för ett långpass innan frukost. Jag älskar dessa tidiga morgonpass i mörker!
Det hela började bra och jag noterade nöjt att "det där spända" som jag känt i vaden i någon vecka hade dämpats. Skönt, då var det nog bara en överansträngning från indianhoppen!;)
Det var dock inte frid och fröjd för det, efter ca. 5 km så kom istället illamåendet från hell! Jag fick yrsel och det kändes som om hela min kropp var i nån sorts obalans. Jag blev rädd för att jag skulle svimma, obehagligt. Jag sa till Minna hur jag kände och att jag inte orkade prata just nu. Jag hoppades på att det skulle lägga sig, men icke. Jag ville bara hem till sängen, blunda och inte ta in några som helst intryck. Så det fick bli så. Jag knäppte av mig min garminklocka och gav den till Minna och sa att hon nog måste fortsätta utan mig. Det kändes pisstråkigt men det var ändå bara ett träningspass. Minna plingade på dörren drygt en timme senare för att lämpa över garminklockan och jag såg lite avundsjukt vilken fin distans hon fått ihop. Jag var såklart glad för hennes skull trots att jag verkligen också skulle velat "vara med". :)
 Jag tror faktiskt att det hela berodde på vätskebrist. När jag tänker efter så drack jag dåligt igår. Jag körde ett tufft spinningpass på kvällen som resulterade i en imponerande pöl på golvet;) och sedan bastu på det...
sorry kroppen!



Nu har jag boostat kroppen med vatten och resorb och känner mig som en ny människa!:) Gosat med mina älskade små kompisar har jag också gjort:) de finns där och överöser mig med kärlek i alla lägen, man blir bortskämd!:)




Posted using BlogPress from my iPhone

Spinnat

I kväll så har jag varit på puls-spinningen med Jessica!


Det var som vanligt roligt att träffa Jessica, med henne blir det alltid många skratt! :) Passet kändes bra förutom att pulsen inte riktigt var som vanligt. Mellan intervallerna sjönk den som en sten i vatten och jag kunde inte heller få upp den lika högt som jag brukar under ett spinningpass! Efteråt väntade bastun, otroligt gött måste jag säga!:) i love it! - Posted using BlogPress from my iPhone

En bra vinter

Jag är väldigt glad över att vintern inte riktigt kommit igång ännu.
Jag tycker nämligen att det vore rätt skönt med en grön jul. Efter två tuffa vintrar så känns det helt enkelt bra att fortfarande kunna springa på barmark. Visst är snölöpning mysigt och vackert men det har helt klart sina nackdelar.
Jag känner mig just nu så galet träningsmotiverad. Det var länge sedan som jag hade ett "sånt där segt pass" och det var länge sedan som jag kände mig omotiverad eller att sängen eller soffan lockade mer.
Idag så ska jag dock vila från löpningen och köra spinning med Jessica! Jag ser verkligen framemot det, första plugga lite och gå till tandläkaren!

Tänkvärt

Drömmorgon!

Klockan 6 i morse satte benen av in mot stan. Det var alldeles mörkt ute och längs pampas, där det inte var upplyst, skulle det faktiskt ha passat bra med en pannlampa. Ca. 1 mil senare så väntade bubbelpool och bastu på radisson, följt av en takeawayfrulle från uppercrust innan det bar av till skolan!


Ett fantastiskt sätt att få starta denna vecka!- Posted using BlogPress from my iPhone

Bloggpaus

Det blev visst en oplanerad bloggpaus i helgen. Jag har haft rätt mycket att göra och tiden har helt enkelt bara sprungit iväg.
Det har varit trevliga aktiviteter, så jag klagar inte. Jag har bland annat sprungit drygt 2,5 mil, fikat med vänner, käkat tre-rätters med Sofia och varit på hennes brorsars spelning... ja, och vips helt plötsligt var det söndag liksom, bara sådär :) ...inte bara söndag utan även första advent! Jösses hur gick detta till?! Denna höst har verkligen rusat fram!

Jag har förövrigt haft en ganska tuff mängdvecka när det gäller löpningen. Jag vet inte om det beror på mängden men det känns lite mysko i höger vad. Det högg liksom till lite lätt när jag gjorde ett indianhopp och har suttit i sedan dess. Jag kommer därför byta ut 1-2 pass mot spinning den kommande veckan och hoppas på att det skumma lägger sig!  - Posted using BlogPress from my iPhone