|
skip to main |
skip to sidebar
Nummerlappen är uthämtad, kläderna framlagda, middagen äten, resorben drucken, Garminklockan laddad. Frukosten inhandlad och nya strumpor inköpta.
Andas. Nu är det nära.
Alla detaljer börjar bli klara.
Nu är det bara att packa väskan som återstår.
Jag är pirrig. Jag har ingen aning om hur det ska gå i morgon!
Det finns vissa saker som talar emot att det blir någon supertid i morgon MEN.. Det finns även saker som jag ser som extra positiva, som att jag har varit skadefri hela våren och att jag har laddat och förberett mig extra bra nu den här sista veckan. Jag har även fått till ett långpass nästan varje vecka och många fartpass under våren. Dessa positiva aspekter är de som jag tar med mig i morgon. Det andra struntar jag i. Bara positiva tankar nu! Jag hoppas att det är MIN dag i morgon!
Förberedelserna har verkligen varit i full gång ikväll.
Jag fick ett tips från ett grymt marathonproffs om att sätta mig i en bastu idag som en förberedelse inför maran på lördag. Syftet är att vänja sig vid värme.
Direkt när jag hörde det så blev jag så sugen! Det kändes väldigt lockande att få stilla nerverna och kompensera mitt för närvarande träningsfria liv med ett bastubad. Direkt när jag kom hem packades därför väskan full med "hemma-spa-produkter" och jag traskade iväg till sats! I början var det SÅ skönt i värmen men efter ett litet tag var det mindre skönt och hjärtat bankade febrilt därinne bakom bröstkorgen. Det är ansträngande att basta länge men jag stod ut ett bra tag. Fin i håret av inpackningen och peelade ben fick jag på köpet! Bingo!
Nu känner jag mig mjuk i kroppen och jag har "laddat på kroppen" igen med kokosnötjuice och saltgurka, yammi!
Jag börjar känna mig riktigt pepp. Jag känner att jag har fått till detaljerna riktigt bra nu under den sista uppladdningen!
Jag blev även lite extra pepp efter att ha läst den grymma inspiratören, bloggaren och glamlöparen Petra Månströms intervju med mig i hennes välbesökta marathonblogg!
Nu ska jag få till lite sömn också, ladda väl!
Inför större lopp som marathon så brukar jag ta hand om mig själv lite extra veckan innan.
Jag brukar göra hårinpackningar, vaxa benen, sitta i fotbad, måla naglarna, äta bra mat, sova, vila osv.
Många gånger har jag även haft något extra speciellt inbokat.
Inför Berlin marathon i höstas var jag t.ex. hos frisören bara ett par timmar innan planet lyfte och året innan dess var jag på massage.
Idag har jag varit på en ansiktsbehandling på acnespecialisten! Jag går ju dit kontinuerligt för att min hy mår riktigt bra utav det. Vilket inte är konstigt då de utför de bästa ansiktsbehandlingara i stan!
Grymt duktig, kunnig och trevlig personal. Mysiga lokaler och bra produkter. Jag kan varmt rekommendera de!
Eftersom det troligtvis vankas mycket sol och löpning nu framöver så är det dessutom helt klart dags att börja skydda huden. Det värsta jag vet är ett rött nylle :) Så med mig hem fick det bli en bra solskyddsfaktor. Vanliga skydd är inte alls bra för min hud då de bara täpper till och så känns det kletigt. Så det ska bli intressant att prova acnespecialistens produkt då jag har varit nöjd med alla andra produkter därifrån! Nu ska jag vaxa benen innan jag kryper till kojs... i morgon ska jag hämta nummerlappen...då kommer det verkligen gå upp för mig hur nära Sthlm maraton verkligen är nu! :)
- Posted using BlogPress from my iPhone
Japp, så är det!  Just nu har jag precis varit på en ansiktsbehandling på acnespecialisten här vid stadion. I morgon ska jag hämta ut nummerlappen här och på lördag när jag kliver av på denna station så kommer nervositeten sitta någonstans uppe i halsen tror jag. Inför milslopp brukar jag inte vara så värst nervös, men ett marathon! Det kan ju för tusan gå hur som helst. Man vet aldrig innan hur det ska gå!! Det är klart att man blir lite nervös!:-) just nu känner jag mig dock fortfarande lugn... Ett par dagar av chill innan det är dags! - Posted using BlogPress from my iPhone
Sådärja. Nu är jag nog rätt tom på kolhydrater. Morgonen inleddes med 5 km löpning i ett lugnt tempo. Nu ska jag börja fylla på med kolhydrater och sedan bara vila mig i form tills på lördag. Jag ska ta det så lugnt så lugnt och i eftermiddag åker jag in till stan och blir ompysslad genom en ansiktsbehandling. Så härligt! Det gäller att ladda på flera plan!:-) Jag var föresten inne på Hemköp nyss och köpte lite smått och gott, titta vilken snygg design påsarna till naturgodiset har fått!  Ha en bra dag! - Posted using BlogPress from my iPhone
Ikväll har jag sprungit det sista tempo-passet innan Sthlm marathon på lördag.
Det var en så ljummen och härlig sommarkväll.
Ni vet en sådan där sommarkväll som man drömmer om alla de där kalla vinterdagarna. När ögonfransarna har blivit alldeles vita av frost efter bara någon ynka kilometer ute i löparspåret.
Idag var nästan allt ljuvligt, förutom att det är rätt äckligt när man får flugor i näsa, ögon och mun. BLÄ!! Då tänker jag att en snöflinga i munnen ändå är bättre. Okej, nu känner jag att jag spårar i väg lite...tillbaka till dagens pass!
Idag hade jag passet klart för mig, tempo men flytfart.
Dvs inget maxande men ändå trycka på.
Andningen skulle vara ansträngande men ändå rytmiskt och kontrollerat.
Jag skulle snegla på klockan ibland men mest låta känslan styra.
Som ni märker, jag hade koll på vad som skulle göras idag och själva syftet med passet var att få in ett bra konditionspass med bra teknik inför lördag och inför vilan. Under passet skulle jag vara noga med att behålla fokus framåt och blicken högt. Det kändes bra hela vägen och blev totalt 5 km på 22 min och 13sek vilket ger en snittfart på 4:26/km.
När de fem tempo-kilometerna var sprungna stannade jag till, bytte till en lugnare och mer harmonisk spellista på spotify inför nedvarvningen, tittade upp och möttes av denna vackra vy över lötsjön. Förtrollande vackert ju! Jag hade sedan en sån mjuk och härlig känsla i kroppen när jag rullade därifrån i ett skönt nedvarvningstempo. Endorfinerna fräste runt i kroppen och jag undrar hur det ska gå att varva ner och somna om en stund. Jag känner mig nämligen hur pigg som helst, så blir det när man kutar tempo klockan 21:00 på kvällen:)
Hur har ni andra gjort, sprang ni också denna härliga och soliga tisdagskväll?
Egentligen så påverkar den här kolhydrattömningen mig inte alls. Det är inte jobbigt, jag känner mig inte hungrig eller yr utan har precis samma energi som vanligt. Det enda är att jag måste påminna mig själv; "juste, den här frukten eller brödbiten ska jag inte äta idag". Det är det som är det svåra, att komma ihåg att jag kolhydrat-tömmer.3-) Skönt att det inte är gott kaffe som man ska vara utan!:-)  Nu ikväll blir det sista tempopasset inför Sthlm-marathon! Sedan blir det lugnt och sansat med fokus på att samla kraft!- Posted using BlogPress from my iPhone
Kolhydrattömma eller inte, det är frågan?
Grymma Sara ställde frågan i det föregående inlägget om varför jag kolhydrattömmer och jag tänkte försöka svara på detta. En jättebra fråga som helt klart är en het fråga bland marathonlöpare!
Vissa äter mer kolhydrater än vanligt under hela maratonveckan från och med måndag.
Andra äter som vanligt och menar att det sker en naturlig kolhydratladdning iallafall då de inte förbränner lika mycket som vanligt, på grund av den reducerade träningsmängden/vilan inför själva loppet. Själv har jag provat på lite olika sätt och kommit fram till att jag nog gillar kolhydrattömning och sedan kolhydratladdning närmare loppet allra bäst.
Många är hursomhelst överens om att man vill starta ett maraton-lopp med höga glykogen-nivåer.
Min plan inför lördagen är att tömma kroppen på kolhydrater måndag, tisdag och halva onsdag. Därefter ska jag inta mer kolhydrater. Här är det viktigt att inte överdriva och trycka i sig för mycket i hopp om att det ska generera till bra/mer energi. Jag måste passa mig lite där, jag tycker att det är lätt hänt att det blir lite för mycket i takt med en ökad förväntan och lite nervositet inför vad som komma skall.
Det som är spännande och värt att ta upp är att vissa hävdar att tömningen av musklernas kolhydratförråd genererar till att man sedan kan lagra in extra
mycket kolhydrater när man börjar äta mer av det igen dagarna före maraton. :)
Jag vet även att många är helt emot kolhydrattömning, de menar att de blir yra och mår dåligt av det.
Så är det inte för mig, jag fungerar som vanligt. Jag var dock lite fundersam inför spinningen ikväll, att känna sig energilös under ett spinning-pass känns så menlöst men det visade sig inte vara något problem. Jag kunde trampa på precis som vanligt, fick till höga pulstoppar och kände mig full med energi. Kanske beror det på att jag vanligtvis inte äter så överdrivet mycket kolhydrater och att min kropp därför är van vid att använda fett som energikälla. Skulle jag fylla på med mycket kolhydrater redan från måndagen så tror därför att jag inte skulle må särskilt bra. Jag skulle känna mig uppsvälld och tung. Så detta med hur man laddar är individuellt, därför kommer jag inte dissa någon annans sätt att ladda. Det gäller att prova sig fram. Vad passar för er?
...och på väg på spinning.  Japp,så är livet just nu för en marathonlöpare som kolhydrattömmer!:-) - Posted using BlogPress from my iPhone
I morse ringde väckarklockan 07:00. På en söndag.
Det sista långpasset inför Stockholm Marathon skulle springas.
Med mig hade jag Daniel som sällskap, vilket gjorde det lättare att ta sig upp.
Vi pallrade ner mot stationen, köpt oss en varsin kaffe och en bar på 7/11 och åkte sedan pendeltåg en bra bit.
Under våren har jag faktiskt sprungit nästan alla mina långpass på nya ställen. Jag har sett så otroligt fina platser av Sthlm som jag kanske aldrig hade fått uppleva om det inte vore för löpningen. Hela sommaren kommer jag att fortsätta att med detta att springa på nya ställen! För det är på sommaren som man får passa på, när det är varmt ute så är det ju lättare att åka pendeltåg, bussar och tunnelbanan till nya platser. I alla fall om man heter Lina och hatar att frysa :)
Jag förstår att man kan undra vad vitsen var med att springa så tidigt idag?
Jo det var så att jag hade andra planer för dagen. Jag skulle träffa min kompis Jonna redan vid 12-tiden. Så då var detta den bästa planen.
Nu i efterhand är jag t.om ännu mer nöjd över att passet blev av i morse, när himlen fortfarande var klarblå och solen sken. Jag blev faktiskt lite brun till och med. =) Resten av dagen har det spöregnat! Då är man liksom lite extra nöjd över att "redan ha sprungit".
Nu väntar marathon-veckan! Tänk vad kul det ska bli att få kuta på Sthlms gator på lördag tillsammans med massa andra! Wohooo! :)
På väg på utflykt! Nu ska sista långpasset innan Sthlm marathon springas i helt nya omgivningar! Löpning är verkligen allt annat än enformigt.
Ryggan är fylld med vätska och energi och det enda som saknas är löparglajjorna som glömdes hemma, solen skiner och himmelen är klarblå! Helt underbart!- Posted using BlogPress from my iPhone
I morse efter mitt morgon-löparpass åkte jag in till stan för att möta upp min fantastiska vän Sofia. Trots att jag egentligen "bara" har känt Sofia i några år så känns det som om jag har känt henne i hela mitt liv, helt underbart! Idag var vi inbjudna till "Loppi Event Active and Fun".
Ett träningsventet för kvinnor som höll till på fantastiskt fina och nyrenoverade Rica Hotel som ligger vid Hötorget
Eftersom jag är en riktig frukostmänniska spanade jag självklart in frukostmenyn och konstaterade att en frukost på hotellet blir det helt klart inom kort.
Under eventet fick vi bland annat prova på powerträning och zumba. Jag har aldrig provat zumba och tyckte att det var riktigt kul! Vi lyssnade sedan på tre kvinnor som genomgått livstilförändringar tack vare viktväktarna och lyssnade även på representanter från B.A.B.Y som var där och berättade om deras nätverk.
Med oss hem fick vi en schysst goodiebag med bland annat bars från Rezstart och viktväktarna! Perfekt som färdgodis under framtida långpannor! Tack för idag Loppievent !
Efter eventet fräste jag och Sofia runt i stan och shoppade och solade uppe på kulturhuset!
Nu måste jag sova! Sista långpasset inför marathon blir det i morgon!
Igår sprang jag loppet milspåret, ett försommrigt 10km lopp längs djurgårdskanalen. Ingela, en tjej från jobbet, skulle också springa och vi gjorde sällskap dit efter jobbet. Väl på plats mötte vi upp Daniel och började värma upp. Det började dugga och var lite småkallt ute och inte alls så därsomrigt som det brukar vara på milspåret, men dock ett ganska svalt och behagligt löparväder. Efter en liten uppvärmning var det dags att ställa upp sig på startlinjen. De första kilometrarna var det ganska trångt i synnerhet med tanke på den smala gångvägen. Jag kände mig dock stark och benen pinnade på... till en början... Sedan började det gå allt tyngre och tyngre och jag kände mig ganska seg i benen och hade ingen riktig studs under den andra halvan av loppet. Jag hade även svårt att behålla fokus då tankarna flög iväg åt alla möjliga håll. Jag sprang i mål på drygt 43 minuter. Det verkar vara den tiden som jag gör på alla milslopp för tillfället.Det lockar ju såklart att göra personbästa nån gång men i nuläget så känner jag mig inte alls i någon persar-form utan är glad över att kunna springa på 43 minuter! Jag tror även att det är bra att inte persa för nära maran ändå. Kanske skulle jag då riskera att bli övermodig och det är ju alltid lite risky inför en mara. Jag har respekt för distansen och vill inte gå ut för hårt nästa vecka. Näe, nu tar jag helg, bloggevent och långpass står bland annat på agendan! Skönt att vara ledig!  - Posted using BlogPress from my iPhone
Efter jobbet begav jag mig in till kungsträdgården där jag var inbjuden till en härlig "Kokosfest" som anordnades av Holistic. Det var verkligen både trevligt och gott för en kokosfrälst som jag! Under kvällen bjöds det bland annat på ekologisk Rawfood uppfriskande kokosshots och rosévin!
Jag träffade flera trevliga personer, bland annat Petra och Jenny, två grymma löpare och bloggare som förövrigt båda två ska springa Sthlm marathon nästa vecka, så det blev en del spring-prat! :)
Under kvällen fick vi veta mer om vad som är bra med just kokos, dvs dess olika användningsområden och vilka effekter som den har på vår kropp. Jag har sedan länge själv använt kokosoljan i matlagning och druckit kokosvatten efter yogan så jag kände redan till att kokos har många hälsosamma fördelar!
Kokosoljan är även bra för hud och hår, och ikväll fick jag även veta att oljan dessutom kan användas som naturligt solskyddsfaktor (Spf 10-15). Det hade jag ingen aning om!
Jag som älskar allt som har med kokos att göra började direkt nät jag kom hem mumsa på kokoschipsen som fanns i den välfyllda goodiebagen. Otroligt gott!
Det ska bli spännande att prova kokossockret framöver, någon som har provat?
på Holistics kokosfest!  - Posted using BlogPress from my iPhone
Det är nu mindre än två veckor kvar tills Sthlm-marathon och jag känner inte alls att jag har laddat på något särskilt sätt... ännu.
Samtidigt så finns det ju så många olika skolor om hur man ska ladda, så hur vet man att man inte har råkat ladda precis rätt utan att man egentligen hade planerat för det? Yey ;-)
Skämt o sido. Detta tänkte jag reflektera lite kring här och nu.
Det förespråkas ofta att man ska lätta på träningen inför ett marathon.
Jag vet inte hur många gånger som jag har fått höra att det är nedtrappning som gäller de sista tre veckorna innan loppet.
Eftersom jag inte känner att jag har tränat så mycket som jag brukar så tar det dock emot att trappa ner för mycket redan nu. Vad blir det kvar då?... och hur kommer det att påverka mig psykiskt om jag drar ner på en träningsmängd som jag inte är helt tillfreds med?
Det är "kul" att lätta på träningen och låta formen toppas när man känner att man har utsatt den för riktigt hårda veckor av fysisk ansträngning. Skulle jag vila i tre veckor nu tror jag däremot att benen skulle riskera att bli sega.
Jag vet inte om det stämmer men ibland frågar jag mig och funderar om det inte kan vara så att en del motionärer kanske ibland drar ner onödigt mycket på sin träning, alldeles för tidigt, inför ett marathon? Jag tror att det eventuellt fungerar bättre om man ligger på riktigt höga träningsmängder. Vad tänker ni om detta? Är det någon som har någon erfarenhet att dela med sig av?
Eftersom jag nu, denna gång, inte har haft några särskilt hårda träningsveckor bakom mig den närmsta tiden, så provar jag att leva och träna som vanligt även denna vecka. Det känns lite som ett experiment men det känns samtidigt som det enda rätta.
Det längsta långpasset sprang jag den 9/5, dvs tre veckor innan start. I helgen blev långpasset 22 och den kommande helgen räknar jag med ett pass runt 20 km. Jag känner att kroppen är så van vid långpass nu och då ska den minsann också få sitt långpass =) Men det kommer att springas lugnt och sansat och utan fartökning. Desto tuffare tempo blir det ändå nu på torsdag då jag ska kuta milspåret (lopp).
När det gäller den sista veckan så tror jag dock att det är bra om jag “vilar mig i form”. Jag tänker att det är bra att vara utvilad och sugen på att springa när man väl ställer sig på startlinjen inför ett marathon men den här gången får det räcka med en vecka.
Det ska verkligen bli spännande att se vad det blir av det här marathonet, det är ett som är säkert! :)
Japp, så kan det gå när man sover längre än vad man hade tänkt samtidigt som att man har planerat att springa ett långpass direkt när man vaknar ;-)  Efter 22 kilometer så kommer ovanstående yoghurt med nötter,frukt och bär smaka gudomligt! - Posted using BlogPress from my iPhone
Idag sprang jag mitt första fem-kilometers lopp på mycket länge. Skärholmsloppet bjöd verkligen på en tuff och utmanande bana med många backar men jag kände ändå att jag hade ett flyt loppet igenom trots att jag i och för sig tappade en del tempo under kilometer 4. Höjdpunkten var då man sprang genom gallerian i Skärholmen. Det var roligt! Jag sprang i mål på 20:36 vilket jag är väldigt nöjd med, i synnerhet med tanke på att detta inte var ett lättsprunget lopp. :-) Nu får löparbenen vila framför Eurovision hemma hos mamma och Anders. Riktigt mysigt!  - Posted using BlogPress from my iPhone
Nu jäklar ska det bli åka av :-)  - Posted using BlogPress from my iPhone
Ojojoj... ibland händer det mycket på en gång.
Igår kväll efter jobbet sprang jag med min kollega Ingela. Jag hade som tur var med mig mobilen eftersom mäklaren ringde då det inkom bud på lägenheten. Så rundan fick reduceras och jag for hemåt i rapidfart. Vid 21:30 satt vi på mäklarens kontor och signade papper. Jag får bo i min fina, fina lägenhet i två månader till sedan är det dags att gå vidare i livet.
Pga. denna intensiva afton blev det inget bloggande och det var svårt att somna igår. Jag fick in ett spinningpasss efter jobbet idag i allafall och nu så är det dags att krypa till kojs.SÅ TRÖTT.. i morgon ska jag springa Skärholmsloppet 5 km och vill vara någorlunda utvilad. Det är inte så långt men ett bra fartpass inför stundande sthlm marathon :)
Jag börjar se framemot sthlm maran, det ska bli kul!
Nu är det alltså bara 2,5 vecka kvar tills jag ska springa Stockholm marathon.
Även om jag inte känner mig i någon superform så vet jag vikten av bra "marathonförberedelser".
Inför ett marathon är träningen innan såklart viktig men ett marathon är dessutom en mental resa och därför gäller det att även vara mentalt förberedd!
Att springa ett marathon är en kraftansträngning och det gäller att veta vilka tankar som man kan plocka fram när/om man stöter på motgångar under loppet.
En sak är säker, man kommer att bli trött under tävlingen. Jag vet inte hur många gånger under lopp som jag har haft en övertalningskampanj om att jag " inte ska sakta ner". Då en del i mig har hävdat "äsh sakta ner, det vore ju skönt" samtidigt som en annan del i mig har skrikit "svackan går över, snart känns det bättre, du kan!"
Inför ett lopp måste jag ladda upp och boosta mig själv innan för att inte ge vika för tröttheten för jag vet att loppet känns tråkigare om man tappar fart och motivation. Dessutom gillar jag inte att känna mig besegrad av negativa tankar utan jag gillar att känna att jag kan pressa mig och att tänka att jag "är kaptenen", att jag är den som styr.
Samtidigt så måste man vara realistisk och "kompis" med sig själv.
För ibland går det inte att inte "ge vika", ibland sätter det fysiska stopp.
Under Berlin marathon förra året fick jag t.ex rejält med kramp. Då fanns det inte mycket annat att göra än att stanna och massera benet. Istället för att låta detta bli en dålig upplevelse/erfarenhet så känner jag mig nu i efterhand stärkt av den. Jag VET att jag gjorde mitt bästa och DET stärker mig. Det gör att jag litar på mig själv vilket är en otroligt trygg och skön känsla när jag står på startlinjen framöver.
En viktig ståndpunkt som jag har är att jag inte klankar ner på mig själv när det gäller löpningen, jag har gjort upp en schysst deal med mig själv om att alltid stå "på min egen sida". Annars kan jag likaväl lägga ner, jag gör ju detta för att jag tycker om det och för att jag tycker att det är kul!
Jag ser inte heller en motgång inom löpningen som ett personligt misslyckande utan mer som ett oönskat resultat och faktiskt ännu en nyttig lärdom. Jag försöker lära mig av eventuella misslyckanden, och slås inte ner av de. Jag tänker att det nog är omöjligt att aldrig stöta på motgångar, i så fall så får man nog sluta att utmana sig... och det vore ju trist? :).
Att anta en utmaning innebär att det finns en risk att inte lyckas, men kanske är man redan en vinnare som vågade anta den? Jag tycker det!
Jag anser även att det finns så oändligt mycket njutning i en fullbordad prestation och vore allt enkelt och självklart så skulle det inte kännas lika roligt när man väl lyckas prestera på topp!
Förstår ni hur jag tänker? Vad säger och tycker ni om detta?
Jag tycker att löpning är så bra när man är lite smånervös inför något. Det får mig att slappna av och att skingra tankarna. Idag så kommer det ett par personer som vill se min lägenhet innan visning. Egentligen är jag inte direkt nervös, jag menar jag är inte orolig att det inte ska bli någon försäljning, men en viss avspänning känner jag absolut, jag menar det är ju en stor sak att sälja en lägenhet som man älskar och som har varit ens mest trygga plats i sex år. Nu är jag på väg till jobbet men i eftermiddag så är det dags.  ...och under visningen ikväll kutar jag en runda, fungerar löpningen avstressande för er också?- Posted using BlogPress from my iPhone
Eftersom helgen bjöd på rätt intensiv träning beslutade jag mig för att ta en vilodag idag.
Det beslutet tog jag redan igår så jag var helt inställd på det.
Hur länge man bör ta det lugnt för att kroppen ska hinna återhämta sig tänker jag dels beror på träningens varaktighet och intensitet men givetvis även på hur pass vältränad man är.
Under de år som jag har tränat så har jag verkligen mer och mer förstått vilodagarnas viktiga funktion.
Idag fanns det därför inte en tanke på att ens springa någon ynka kilometer.
Jag tänker att vila/återhämtning fyller två funktioner.
Först och främst rent fysiologiskt. Eftersom träning i sig är nedbrytande är det viktigt att ge kroppen sin chans att bygga upp sig igen för att sedan kunna bli ännu starkare. Om man inte låter kroppen vila tillräckligt så kan den "brytas ner" och kanske blir man skadad eller förkyld..
Jag tycker även att återhämtningen är viktigt mentalt. När jag vilar tänker jag att det händer bra saker i min kropp. Det får mig ofta att bli taggad och motiverad till nästa pass.
Jag blir inte rastlös av vilan, jag tycker att det är lätt att fylla tiden och hitta på annat. Det enda tråkiga är ju att mitt favvopass spinning på sats är just på måndagar, så helst av allt hade jag faktiskt valt en annan dag...men men... ibland så kan man inte få till allt!:)
Nu ska jag sussa.. börjar bli riktigt trött trots att klockan inte ens hunnit bli 22:30 =)
Natti!
Idag, söndag, känns det rätt bra när jag summerar träningen för det blev en lyckad träningsvecka. Spinning, långpass, tempo och distans i en salig blandning.
Jag har två pass i veckan som jag alltid strävar efter att få till medans jag är mer flexibel med de resterande passen.
Mina två viktigaste pass, eller nyckelpass som det ibland kallas, är långpasset och tempopasset (kvalitetspasset). Det gäller att skapa sina egna nyckelpass utifrån det som man tror kommer att vara avgörande för ens insats och för det som man vill uppnå med sin löpning/träning.
Eftersom just jag är anmäld till två marathonlopp i år så behöver jag springa långpass. Det gäller ju att vänja kroppen vid långvarig löpning dvs att kroppen ska bli van att arbeta under en lång tid. En förberedelse för muskler, leder, hjärta, lungor och hjärna med andra ord.
Långpassen springer jag i ett lugnt tempo och ofta i sällskap.”Snacktempo” är det som gäller! Jag tänker dock att det inte räcker att bara springa långpass, eftersom jag tycker om tempo. Därför vill jag varje vecka även få in snabbhetspass. De senaste veckorna har jag kört tempo 5 km en gång i veckan men det kan likväl bestå av intervaller! Nyckelpassen har jag fått in bra de senaste veckorna vilket känns bra.
Nu ska jag ladda om inför en ny vecka. Jag kommer att börja veckan med en vilodag. Inte my cup of tea men det är viktigt att kroppen får återhämta sig efter helgens träningspass!
Jag ser mig själv som en ganska spontan och flexibel person i många lägen.
Men...samtidigt har jag lärt mig att det som planeras blir gjort.
Det vet jag framförallt från min tid som student och från min tid som löpare.
Det kan ofta behövas en plan för att saker och ting ska bli gjorda och framförallt för att få saker och ting att hålla länge. Vill man uppnå något så kan det vara avgörande många gånger att tänka hur man ska nå dit, vad som blir ens första steg osv.
Det kan givetvis vara väldigt inspirerande att sitta och prata om visioner och drömmar men om man inte agerar så kanske det inte blir till verklighet.
Därmed inte sagt att jag alltid har en plan med allt. Inför Sthlm maraton t.ex har jag inte haft någon riktig plan alls och det är så mycket annat som har distraherat mig nu under våren. Fast nu mina vänner, har jag faktiskt en plan för de resterande 22 dagarna innan loppet. Jajjamensan, bättre sent än aldrig! :) Jag ska köra på nu i 10 dagar och sedan chilla ner en del i 12. Det tänker jag ska ge mig mental styrka, självförtroende och kanske lite superkompensation?
Kosten ska vara av bästa sort och jag ska ta hand om mig själv!Kanske står jag där på startlinjen och känner mig jättetaggad...jag menar 22 dagar är ju ändå 22 dagar! :)
Idag var det inte bara årets varmaste dag hittills utan även årets längsta långpanna!
Att det skulle bli så pass långt var inget som jag hade planerat innan.
Jag hade tänkte att jag skulle landa någonstans mellan 20-25 km. Med mycket vätska, grymt sällskap i 20 km och med någon gel som slank ner så gick det vägen. Efter 25 km så kände jag bara för att fortsätta så så blev det.
Stockholm marathon närmar sig med stormsteg och mentalt sätt så känns det väldigt bra att ha fått in ett längre långpass. Jag har annars inga riktiga förväntningar på Sthlm marathon. Självklart så hoppas jag att det ska gå bra och självklart kommer jag att göra mitt bästa... men att klå Berlin-tiden på 3:19 känns inte så realistiskt just nu. Jag är alltid i bättre form i september, då berlin marathon är!
Nu känns benen alldeles varma och så morgon ska de definitivt få vila från löpning!
 |
| Jag hoppas att jag får vara så här glad under sthlm-marathon även detta år! :) |
En shortsbränna har jag fått också :)
Har ni tränat i solen idag?
Jag tog helt klart rätt beslut när jag klev upp i morse efter att väckarklockan hade ringt. En timme tidigare än vad den egentligen skulle ha gjort om det inte var så att jag hade bestämt mig för att springa en sväng. Det var det ljuvligaste morgonpasset på länge. Det luktade sommar när jag klev ut från porten, himmelen var klarblå, gräsmattorna gröna, jag hade ingen löparjacka utan endast en t-shirt, solen sken, fåglarna kvittrade, det var tyst och lugnt och jag såg ett rådjur! Sånt gör mig lycklig. När jag klev in i porten hemma återigen kände jag mig både tacksam, nöjd och glad! Tänk att få en sådan här underbar timme på morgonkvisten!  - Posted using BlogPress from my iPhone
Det sa bara pang och så var det helt plötsligt kanonväder ute! Wow!!! Jag har sett flera stycken traska runt i shorts, så underbart härligt! Eftersom jag ville träna med hög puls idag så fick det dock bli träning inomhus i form av spinning. Jag är numera försiktig med att lägga in hård löpning för nära inpå ett genomfört lopp. Jag vet att skaderisken är lite högre just då och det tråkigaste som finns är att ha ont när man tränar. Jag tycker ju väldigt mycket om spinning så det var inte så motigt att pallra sig till sats trots finvädret. Spinningpasset gick riktigt bra! Jag var uppe i över 90% av maxpuls och den känslan avskyr jag och älskar på samma gång. Jag menar, det är ju verkligen jobbigt fysiskt och man känner varenda sekund att man bara vill sänka intensiteten men samtidigt så njuter jag av någon märklig anledning av att ta ut mig så där fullständigt. Jag får en kick av det! Efter passet var mina ben som spagetti men jag varvade ner med 5 km löpning utomhus i allafall! Alltid något!  Har ni tränat idag? - Posted using BlogPress from my iPhone
Jag får ofta frågor om hur jag lägger upp min träning. Det finns inte ett svar på den frågan.
Det beror bland annat på när jag får frågan, alltså när på säsongen.
Hur mitt liv ser ut för övrigt.
Om jag har skadekänningar.
Om jag ska tävla.
Osv.
Just nu befinner jag mig lite överallt.
Stockholm marathon närmar sig med stormsteg samtidigt som att det har varit mycket annat dessa månader som nytt jobb och en lägenhetsförsäljning på g.
Mitt träninsfokus och min ork har inte varit vad den brukar.
Jag har tränat lite på halvfart men ändå accepterat detta.
Jag verkar heller inte ha tappat allt för mycket fart och jag hoppas att min träning som jag ändå har gjort ska ge mig en trevlig maraupplevelse i sthlm om ett par veckor.
De återstående veckorna ska jag dra på lite med träningen för att sedan varva ner veckan innan. Efter Stockholm marathon ska jag ladda om och sommarträna!
Det är det bästa jag vet och jag är ganska säker på att jag kommer att kunna fokusera mer och träna lite mer resultatinriktat då. Förhoppningsvis är lägenhetsförsäljningen klar till dess och så har jag kommit in mer i jobbet. Det är min plan.
Jag tänker att det är viktigt att vara "kompis med sig själv. Det kan låta självklart men ibland så måste man faktiskt försöka påminna sig själv om detta. Det är lätt att bli självkritisk. Inte bara när det gäller träningen utan även när det gäller övriga områden i livet.
Vad som händer är nog att de (ofta) inbillade kraven och förväntningarna från andra människor tar överhand eller att ens egna krav på sig själv gör det. Att vara orättvist självkritisk och dömande mot sig själv är ofta nedbrytande och vi ska ju bygga upp oss livet igenom, vara glada och må bra!
Eller hur?! :)
Så inget nedklankade om att "man borde tränat mer".
Jag förstår mig själv, jag ser våren som en fas eller period sedan lyfter jag blicken framåt! :)
Att lyfta blicken och se "sommar" är en rätt behaglig tanke! Väldigt behaglig till och med!
Shortsväder är bland det bästa som finns!
Är just hemkommen från Kungsholmen runt!
En riktig solskenshistoria. Idag var det nämligen första dagen som jag kände att " wohooo nu är det typ sommar" ! Vilken värme! Första dagen i shorts! Bara en sådan sak får ju en att bli glad!
Loppet gick bra.
När jag vaknade i morse var jag så trött att jag knappt visste vad jag hette.
Jag kröp nästintill upp och åt frukost och sedan gick jag och la mig igen och somnade om.
Daniel skulle också springa loppet men han var lika trött han.
När det var 30 minuter kvar tills vi skulle lämna hemmet fick jag lite småpanik och den halvtimmen vi hade på oss gick allt i rapidfart.
Vi hade inte heller hunnit in till runnersstore för att hämta nummerlappen igår vilket blev lite av ett stressmoment då jag oroade mig för hur vi egentligen skulle hinna allt?
Ja, ni vet toabesök, värdeinlämning, uppvärmning osv. Det är en hel del att pyssla med inför ett lopp, det är ett som är säkert. Skulle man missa något av dessa viktiga detaljer skulle allt kunna vara kört!
Allt löste sig dock och någon minut innan startskottet skulle bränna av stod jag redo i startfållanoch kände mig glad över att vara på plats. Speakern räknade ner och solen strålade ner på oss löpare!
Det var en så härlig sommrig känsla!
Snart smällde det till och så iväg!
De första 3-4 km låg jag riktigt bra till, runt 4:05 per km.
Det kändes stabilt och jag kände mig fokuserad. Jag fick lite vittring på att närma mig förra årets pers på 40:43 men det visade sig bli en lite för tuff utmaning idag.
De tunga, långa och sega backarna under loppets andra halva tog verkligen musten ur benen och de drog ner tempot. Jag undrar faktiskt vad min puls var uppe i när jag sprang i den sega backen vid 8 km? Min andning tydde på att den var rätt hög! Jag sprang där min långsammaste kilometer för dagen på ca. 4:30. När klockan slog 43:04 krossade jag i allafall lättat mållinjen!
Jag skiter faktiskt i att det inte blev pers idag, jag kämpade och gjorde mitt bästa! Det är det som är viktigt! Dessutom tycker jag att det är vansinnigt kul och taggande med lopp! Jag känner mig alltid väldigt hög på livet efter en kraftansträngning som denna! Jag vill liksom ha mer! Jag ska gå in och anmäla mig till nya lopp i kväll! - Posted using BlogPress from my iPhone
Vad tränar ni i helgen?  Själv ska jag springa Kungsholmen runt i morgon. Jag var har varit ute och morgonjoggat nyss och benen kändes alldeles stumma. Som vanligt inför lopp med andra ord?! Det känns aldrig annars så segt och stumt som dagarna innan ett lopp (läs: känner efter för mycket). Är detta något som ni känner igen er i? Nu väntar ett par timmars jobb innan jag styr kosan mot runners store och nummerlappsutlämningen!- Posted using BlogPress from my iPhone
Hej kompisar! Har ni hängt med på att det är maj-månad nu? personligen tycker jag att den här våren har gått fortare än någonsin! Det är som sagt redan maj och jag fattar absolut ingenting. Herregud, det är ju bara en månad kvar till Sthlm marathon!!! Vad hände? Hur gick detta till? Ett år har gått sedan sist! Visserligen sprang jag inte loppet då. Jag ställde in redan kvällen innan pga smärta i skenbenet. Men jag minns allt som om det var igår. Hur jag velade innan. Hur fina människor stöttade mig i att ta det motiga beslutet att inte delta.  Att bestämma sig så sent som kvällen innan var inte roligt! Men, men .. Det är samtidigt något som de flesta som tävlar råkar ut för ibland. Nu är det snart, hur som helst, dags igen! I år känner jag mig i nuläget ganska otaggad inför Sthlm marathon. Det har ju varit fokus på mycket annat den här våren. Fokus har legat på mitt nya jobb. Jag har tränat men inte i närheten av den mängd som jag låg på för något år sedan. Sthlm marathon kommer hur som helst att springas även om jag satsar på "mål-tider" senare i sommar! Bra tider triggar och peppar men själva marathonfesten i sig lockar också. Jag tycker att det är så roligt och häftigt att stå i startfållan inför ett marathon. Stämningen, gemenskapen, pirret. Tusental människor som ska springa längs gatorna i varierande tempo, det är häftigt!! Det är coolt. Det är glädje!- Posted using BlogPress from my iPhone
14:31: status *degar i sängen och tänker att jag borde pallra mig upp.*
Vanligtvis kör jag oftast långpasset på helgen men eftersom jag ska springa ett milslopp denna helg så får det bli idag istället, vilket passar rätt bra, då vi är lediga idag. :-)
Långpassen är ett av mina nyckelpass, det vill säga ett pass som jag vill få in varje vecka och som är lite viktigare än distanspassen. Mitt syfte med långpassen är att vänja kroppen och musklerna att jobba länge och att även stärka senor och ligament vid långvarig aktivitet.
Att ha tränat en del uthållighet tänker jag är mycket värt under ett marathonlopp.
Jag tror att många kan klara ett marathon utan långpassen och med mindre träning men för att kunna hålla ett jämt och bra tempo så tänker jag att det underlättar att ha vanan med långpass inne.
Mina långpass brukar vanligtvis landa på kring 18-25 km.
Idag blev det 25 km solskenslöpning. En grymt mysig upptäckt var att det gick kanon att springa i ursvik motionsspår! Inte geggigt eller blött. Det var den första rundan i ursvik för i år! (Ursvik är ett härligt skogsområde med flera motionsspår)
När man väl har lagt sig för "att vila en stund" efter ett långpass är det alltid lika svårt att ta dig upp igen.
Jag tycker att man blir så härligt avslappnad efter långpass... och så skyller jag på hundarna. De är så söta och keliga att det ibland bokstavligt talat är omöjligt att ta sig upp!
Dessutom så måste de ju få lite kvalitetstid med deras matte efter att hon varit ute och fräst runt i löparspåren i 2,5 timme :)
- Posted using BlogPress from my iPhone
| |
.JPG)
