Michel-löpning!

Som sagt idag vankades löpning med Michel. Min tightaste träningsvän ever! Vi har verkligen upplevt så mycket roligt löparmässigt tillsammans.
Numera bor han (tyvärr) i Tyskland. Denna helg så var han dock på en snabbvisit i Stockholm och såklart så träffades vi för lite intervaller på Sollentuna-vallen.
Solen gassade på ordentligt och det var riktigt kämpigt kan jag meddela.
5 stycken tusingar...ångest som vanligt inför varje set men ack så skönt efteråt.
Jag sprang efter passet nästan hela vägen hem och landade på totalt 2o km denna fina söndagsförmiddag. Riktigt härligt och ikväll ska jag träffa Daniel. Det kommer inte finnas mycket tid att ses nu innan jag drar till Spanien om en vecka, efterssom jag jobbar 53 timmar natt i veckan som kommer. I stort sett: Äta, träna, sova, pussa på hundar (och Daniel) :)
SEN ESPAÑA!!! Om jag längtar?!

Recovery...

även idag kunde jag inte motstå frestelsen att slinka in på Hemköp och köpa denna svalkande dryck efter 2 mil i benen utan vätska... Den är fantastisk!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Vilodag=fixardag

Idag unnade jag mig en behövlig sovmorgon, det var nog faktiskt fler än jag som uppskattade att få ligga och dra sig denna lördagsmorgon... ;)


Till frukost; godaste coltingpannkisarna!


Varje dag numera, älskar de! Efter detta så har jag bland annat varit på Ikea och hunnit rensa vinden och garderoben, befriande känsla! Eftersom spring-benen fått vila idag så hoppas jag att de ska vara redo för intervaller i morgon med min fina vän Michel som jag inte har sett på evigheter, Ser framemot!!:) - Posted using BlogPress from my iPhone

Att träna på semestern

...jag längtar! ...och Spanien väntar!
När jag åker till Spanien så brukar jag träna mer än någonsin.
Jag vet att många gör tvärtom på semestern, inget är rätt eller fel, på semestern skall man göra precis det man vill. Just i spaninen så får i allafall jag äntligen mer tid till att träna och behöver inte känna mig stressad över tidskrävande måsten som jobb och skola..weeei!
Jag behöver heller inte turista runt eftersom spanien är som mitt andra hem (vi har, och har haft i hela mitt liv, en lägenhet där)

Annars så måste jag säga att jag inte tycker att det är helt lätt att alltid få in träningen under olika semesterar. Det beror bland annat på vad ens resesälskap anser om träning på semestern.
Om de inte är lika träningfrälsta så måste man ju kompromissa.
För att då hinna med inbokade utflykter och aktiviteter så kan, tycker jag, träningen kännas stressande, trots att det är semester

Jag kan även känna dåligt samvete om jag låter min träning påverka semestern för mycket. Samtidigt så vet jag att ett eventuellt träningsuppehåll i allra högsta grad också påverkar eftersom träningen även påverkar mitt humör;). Jag blir glad av att träna, och ett glatt resesällskap är väl också bra? ;)
Jag kan bara föreställa mig hur stessigat det kan bli om man även är småbarnsförälder...

Det mesta går oftast med planering... tidiga morgnar, innan middagen, kanske på stranden när de andra solar, gym på hotellet? eller simma i havet?
Åker man till en stortstad kan det kanske bli knepigare. Visst löpningen är ett suveränt sätt att utforska nya ställen... men i en stad så kan jag oroa mig för att springa vilse och det känns sådär om man reser med andra som väntar på en.
Jag måste i allafall hylla min kille (som inte är lika träningsfrälst som jag) som alltid stöttar mig i min träning. Han suckar inte över att jag vill få in träningen på semestrar, han vet att det är viktigt för mig. Han erbjuder sig ofta att vara till hjälp på olika sätt. Det är kärlek.

Det känns ändå efter dessa reflektioner rätt skönt att jag har just Spanien framför mig just nu, ett chill-tränings-utbud utan dess like... perfekt uppladdning inför min kommande tävlingsmånad, september!
Jag vill dock poängtera att det är viktigt att man gör det man vill på semestern oavsett vad de andra tycker. Så även om det inte blir perfekt, skippa inte träningen helt om det är så att du vill träna. Det är den du är och man ska syssla med sådant som man tycker om och mår bra utav.
Ett passande citat ur yogaskriften Bhagavad Gita är definitivt på sin plats! :)

"Det är bättre att leva sitt liv eget liv på ett ofullkomligt vis än att leva en fulländad imitation av någon annans. "

Superjuice efter superpass

Jag sprang en fin 25:a idag ensam i sommarvädret.
Jag tog varken camelpacken eller vätskebältet med mig utan tänkte att "det nog var lugnt"...Jag gillar att känna mig helt fri. Jag vill helst ha så lite som möjligt både i kläd- och prylväg med mig när jag springer. Jag hade dock visakortet med mig.
De första 15 gick bra sen började jag känna mig mer och mer törstig. Jag kände mig saltig i ansiktet och rundan började kännas mindre och mindre behaglig.
Jag tog steg för steg och bestämde mig för att jag åtminstone skulle avsluta rundan vid hemköp, som en slags belöning.
När jag väl var framme vid Hemköp, efter att ha varit ute och sprungit i 2h och 20 minuter, så rusade jag in. Jag ryckte desperat till mig min favvis "efter-långpass- dryck" brämhult och en Ramlösa... Sedan fick jag syn på paulins superjuice, så den åkte också ner i korgen. Jag kände mig DESPERAT!!! Som om jag inte druckit på flera dagar.
Jag misstänker att gårdagskvällens bikramyoga hade ett finger med i leken. Vätskekontot låg nog inte på plus om man säger så...

Nu så är jag dock välvätskad, jag tror aldrig att det tidigare varit så gott med dricka!
- Posted using BlogPress from my iPhone

Heeelt underbart...

Alldeles för lång tid sen sist (9 dagar sedan!) som jag var på yogan, som jag längtat! Mötte upp min jobbarkompis Pernilla. Jag lovordade yogan ganska rejält sist vi sågs så hon var sugen att testa. Skulle yogacentret behöva en säljare så skulle jag garanterat vara rätt kvinna för jobbet!;) Pernilla är tredje personen som hängt med mig på yogan efter att jag entusiastiskt berättat om min nya älskade träningsform:)


Det som jag bland annat uppskattar när det gäller yogan är "nuet". Yogan kräver enormt mycket fokus och jag gillar att gå in i yogan totalt och släppa allt annat. Riktigt härligt!
- Posted using BlogPress from my iPhone

Dagens!

Efter att ha läst Ingmaries inlägg idag så kom jag och tänka på en text från författaren och föreläsaren Leo Buscaglia som jag tycker är värd att sprida.
Tidigare, under en tuff period i mitt liv,skrev jag ut denna text och hade den uppsatt på insidan av min garderobsdörr. Det var inte bara själva orden, meningarna i sig, som jag tyckte/tycker är fantastiska. Utan jag såg även ett annat budskap som gav mig styrka. -Att det är okej att vara svag och ledsen. - Att även om man mår dåligt så behöver man åtminstone inte lägga ner sin energi på att streta emot och vara så rädd för de känslorna utan istället acceptera de.
Det var min tolkning då, ni andra kanske inte alls gör denna koppling och tolkning. Det är upp till var och en. Här är texten.

"Att skratta är att riskera att verka löjlig
Att gråta är att riskera att verka sentimental
Att sträcka ut en hand mot en annan människa är att riskera att bli involverad
Att uttrycka sina känslor är att riskera att visa upp sitt rätta jag
Att lägga fram sina ideal, sina drömmar inför en publik är att riskera att förlora dem
Att älska är att riskera att inte bli älskad tillbaka
Att leva är att riskera att dö
Att hoppas är att riskera att bli förtvivlad
Att försöka är att riskera att misslyckas
...Men risker behöver tas, för den största risken man kan ta i livet är att inte ta några risker alls. En människa som inte riskerar någonting, gör ingenting, har ingenting och är ingenting.
H*n kanske undviker lidande och sorg men hon kan inte lära, känna, förändras, växa, älska och leva. H*n är en slav, fastkedjad i sin känsla av trygghet
Bara en människa som tar risker är FRI. "

Kvällsjogg...kostfunderingar

Hej fina bloggläsare! :)
Snart tänkte jag ta på mig löparskorna och ge mig ut på en kvällsrunda.

Idag har jag kommit fram till att nattjobbandet har påverkat min kost ganska negativt och jag måste se till att det fungerar bättre framöver. Innan sthlm-maran hade jag så himla bra kostvanor och jag mådde verkligen toppen. Att rutiner, eller avsaknad av rutiner, kan ha så stor inverkan och påverkan på något egentligen så basalt som ens kost?!

Äntligen en lungnare vecka

Efter att ha jobbat drygt 50 timmar natte-tid i veckan som varit så välkomnar jag nu äntligen en lugnare vecka som endast innefattar drygt 20 timmars jobb (dvs två nätter).

Det innebär såklart ett mer flexibelt upplägg gällande träning men också mer tid för vila och återhämtning. Jag ser framemot utdragna frukostar i soffan framför nyhetsmorgon eller kanske med en tidning på innergården i morgonsolen...

Sen så tänkte jag ta hand om mig själv lite extra också, ego-time de la lux! Ansiktsmasker, fotbad, ögonbrynsfärgning, peeling, benvaxning, hårinpackning... you name it! ;) Underbart!

Välkommen veckan! :)

Jobba,träna äta...

...den här helgen är det det enda som jag gör.

Jag är förövrigt helt tagen av tragedin i Norge. Så när jag kom hem från jobbet i morse så fastnade jag framför nyhetssändningarna... sen var det inte helt lätt att somna som ni förstår...ush..!

När jag sedan vaknade vid halv fem (...och fortfarande var jättetrött) så hade jag planerat intervaller.Jag åt inget utan drog direkt för att hinna. Det var nog de sämsta intervallerna ever. benen kändes jättetunga och jag fantiserade om vätska hela passet. Jag är dock nöjd med passet ändå. Jag hade ju inte mer kraft idag helt enkelt, det går förhoppningsvis bättre nästa gång!

Nu så är jag återigen på väg till natt-jobb... jag känner mig trött... min kropp har nog inte riktigt vant sig vid detta ännu, alltså att jobba natt...känner mig lite sliten, vissen....

Två nätter till... sen så ska jag sova, läääänge, minst 10 timmar i sträck.... -Posted using BlogPress from my iPhone

Lopp-planer

Jag har legat och softat på en filt i solen en stund (tack för idag vädergud!) och började fundera och drömma mig bort lite till framtida lopp. Det kan mycket väl hända att det dyker upp några andra lopp också men dessa lopp ska jag utan tvekan springa i år:

Tjejmilen, 3:e september, 43 dagar kvar (anmäld),

Kistaloppet, 10 september, 49 dagar kvar (ska anmäla mig),

Berlin Marathon, 25 september, 65 dagar kvar (anmäld)

Att tävla och att vara anmäld till lopp motiverar! Jag ser verkligen framemot dessa tre löparfester. September-månad då hoppas jag på toppform!

Kom igen väderguden!?

Igår sov jag bort hela dagen efter jobb- natt, då var det visst strålande sol hela dagen fick jag höra i efterhand. Idag var jag ledig hela dagen och hade planerat en lång, lång solskensrunda... Och vad hör jag när jag vaknar om inte smattrande ljud mot fönsterbläcket. Självklart blev det en 25:a i regnet ändå... Men inte helt rättvist eller hur!?


Försökte kompensera det hela med en sommrig hälsodrink efter rundan..alltid någe, saker och ting blir vad man gör det till;)@ - Posted using BlogPress from my iPhone

Skitrunda!

Galet positiv rubrik va?!;)
Efter jobbnatt så var jag alldeles seg när det vankades "planerad löparrunda".
Helt ärligt, jag ville absolut inte springa i överhuvudtaget! Att jag ändå tänkte trotsa de känslorna och ge mig ut ändå, det irriterade mig.
"Varför kan jag inte bara skita i löpningen idag?" Frågade jag mig själv.
Svaret fanns där inne, med en ynklig röst, "för att jag lovat mig själv.... att inte låta trötthet efter ett jobb få inkräkta på min löpning".
Det var liksom dealen som jag gjort upp med mig själv när jag tackade ja till att jobba nätter.
Jag övertalade mig själv med " att det säkert skulle kännas bättre när jag väl kom iväg"


Svaret är att det inte kändes ett dugg bättre! 12 km med håll i magen och total oflyt i steget! Men(!) efteråt mina vänner, var jag galet nöjd med mig själv!
Jag tror att det behövs sånna här dagar ibland. Det finns nog en mening med de också, de liksom viskar till en att inte ta något för givet...det behöver man påminnas om ibland.
-Posted using BlogPress from my iPhone

3 veckor

Det är nu tre ynka jobbveckor kvar tills min semester. Faktiskt min första riktiga semester denna sommar. Visst var jag ledig en del i juni, det blev att jag jobbade typ deltid, men då var jag ändå "tillgänglig". Det fanns hela tiden i bakhuvudet att om jobbet ringde så var jag beredd på att hoppa in. Om tre veckor så kommer jag inte att vara tillgänglig alls och det är en himla skillnad faktiskt. Då åker jag äntligen till vår lägenhet i södra Spanien. Träningsmöjligheterna där är goda eller rättare sagt fantastiska, ett löparparadis utan dess like!
Tränar ni på semestern?

Springa baklänges?

Jag tycker att stilett-klacks-löpning är helt sjukt och detta känns också bra konstigt, baklängeslöpartävling ?


Sugna? ;)
Är det detta som man menar med "think outside the box"? ;)

Plötsligt händer det..

Ikväll så var jag återigen på min yoga.

Jag gillar faktiskt att vara nybörjare. Det är kul på så sätt att jag varje gång gör nya upptäckter och märker att jag förbättras.

Idag var det första gången som jag kunde utföra positionen kamelen(ustrasana) helt och hållet till exempel. Jag har aldrig nått fötterna tidigare. Jag har alltid tyckt att bakåtböjningarna känts tuffa och blivit yr utav de. Idag nådde jag hälarna utan några problem och det kändes helt fantastiskt.

Förövrigt så har det varit en bra träningsvecka, totalt 9 h och 13 minuter. Varav 65.65 km löpning och tre timmar yoga. Veckan som kommer blir tuff, fem jobbnätter, men jag ska strukturera upp det hela, inget stör min träning;)

Sjukt nöjd!

I morse var jag uppe i ottan skulle man kunna säga, kl. 6 ringde väckarklockorna. Jag pallrade mig upp, satte på kaffet och la mig och snoozade. Dödstrött! Efter lite kaffe och en lättare frukost så kände jag mig dock redo och piggare för att klockan 7 möta upp Peter och senare även Sara. Så skönt att komma i gång så tidigt, en riktigt bra start på denna lördag!


Det finns även helt klart en tillfredsställelse i att klockan 9:00 (en lördag!) åter vara hemma och redan ha fått till ett riktigt bra pass! Totalt drygt 19 km löparglädje blev dagens dos!
- Posted using BlogPress from my iPhone

Do it!

Jag träffar ibland människor som drömmer om att springa ett marathon, eller ett lopp i överhuvudtaget, men som helt enkelt inte riktigt vågat ta steget

Ganska nyligen berättade en löparvän för mig att hon nog gärna skulle vilja springa en mara egentligen, men är lite rädd för att misslyckas.
Men...ta det inte så allvarligt tycker jag!:) Jag tycker att man ska se det som en rolig grej. Speciellt när det gäller första maran. Jag kände mig stentuff bara av att ha tagit mig runt när jag sprang min första mara (...och jag hade inte sprungit/tränat sedan februari, där kan man snacka om dåligt förberedd)

Ska man gå och tänka att "man kanske inte kan" så går bara tiden. Vad väntar man på? Vill man något så måste man våga. Att det känns lite läskigt och pirrigt är helt normalt... men varför skulle man inte kunna? Vill man så kan man (så länge man är frisk och så) Att gå och vänta och oroa sig är att slösa bort flera chanser och upplevelser på vägen.

Låt helt enkelt inte rädslan för att misslyckas leda till att du avvisar möjligheterna till att lyckas! Kör bah! ;)

Ursvik- premiär idag!!:)

Efter att jag stukade foten, ett par dagar innan Sthlm-marathon har jag varit "rädd" för att springa terräng."En stukad fot stukas lätt igen." Det har jag fått höra både en och två gånger, så jag har inte vågat ta risken.

Idag så skulle jag få trevligt sällskap på min löparrunda utav Peter...och han föreslog Ursvik. Jag hann såklart per automatik tänka "men... Jag kanske trampar snett!!!" men jag insåg med det samma att jag inte kan undvika mitt löpar-paradis för alltid.
Jag får helt enkelt fokusera lite extra på vart jag sätter fötterna. Sagt och gjort och är lika med härligt!
Nu sitter jag på pendeln på väg på nattjobb. Jag var nyss inne på hemköp och köpte lite nyttigt snarr, något måste man ju få i sig under småtimmarna!:)




- Posted using BlogPress from my iPhone

Löpar-cravings

Under mina långpass så blir jag väldigt ofta desperat sugen på brämhults apelsinjuice.
Det är inte så att jag bara tänker " att det skulle vara gott" utan jag kan helt enkelt inte släppa tanken, begäret känns så starkt.
Idag var det en sån dag så efter 17 km var jag bara tvungen att göra en blixtvisit i hemmet för att hämta upp visa- kortet innan jag fortsatte min långrunda.




Efter 25 km (2h23min) väntade äntligen, äntligen, äntligen belöningen inne på Hemköp och den smakade såklart fantastiskt gott!! :)
- Posted using BlogPress from my iPhone

En enda lång plåga..

Härligt endorfinhög steg jag ut från yogarummet ikväll. Två killar stod brevid mig när plötsligt den ena utbrister:
" detta är verkligen bara en enda lång plåga, det här är verkligen inte kul alls, men det sägs ju vara bra..."
Jäklar vad vi har olika uppfattning om detta tänkte jag genast. Jag kände nämligen total lycka både under och efter passet.
Den enda ynka frustration som jag kände under yogan var över min orörliga vrist, den som jag stukat tidigare, ni vet. Det gör ont när jag sitter i typ skräddarställningar och den begränsar mig på så sätt lite, men jag märker ju framsteg, så det går år rätt håll, och det är ju huvudsaken.



Efter passet slank jag med yogamattan under armen in på 7/11 och köpte nyaste numret av runners world varpå expediten skakar lätt på huvudet och säger:
" träning, träning, träning, varför finns det?"
"För att det är så härligt!"svarade jag och log.
Hon kollade på mig med en förvånad blick.
Men så är det, träning är LYCKA för mig!
Inte all träning kanske, men jag har hittat mina träningsformer och de gör mig, utan tvekan, till en lyckligare människa!
-Posted using BlogPress from my iPhone

Chill efter löpning

Åter hemma efter en 11 km lugn och fin joggingrunda. Jag ska erkänna att jag faktiskt känner mig galet populär här hemma ;) De gillar i allafall att trängas med mig i soffan! :)
- Posted using BlogPress from my iPhone

Trött som få!

Jag hade ju tänkt att sociallöpa med drygt troligtvis ca. 30 andra ikväll... men efter en hackig sömn idag protesterar kroppen.
Jag har knappt ätit något och jag vaknade nyss.

Så när en vän, som också tänkt springa, började vackla så krävdes det inte mycket för att jag också skulle backa...vi missar säkert något jättetrevligt;) men, men;) Vi springer en lugn trött-mösse-runda tillsammans istället..;) Jag har för övrigt blivit fast beslutsam om att köpa mig ett par löparglajjor snarast, möjligast efter att ha provat mammas coola, röda! Jag vill ha!
- Posted using BlogPress from my iPhone

Långpass ikväll, vill du hänga på?

Många av er intar säkert just nu erat morgonkaffet, jag själv ska hem och sova efter en vaken natt på jobbet.
Senare när jag vaknat till liv igen så ska jag troligtvis, förhoppningsvis svira om till löparoutfit och bege mig till Rotebro för ett gemensamt långpass som jag tycker låter trevligt.

Intiativtagaren Roger skriver så här:
Jag söker återigen glada långpass sugna löpare för att springa i stora delar OS banan från 1912, med vissa hemliga förändringar. Tyvärr är stadion stängd så vi avslutar passet vid någon pendeltågsstation i Sthlm.
Passet blir lite längre denna gången mellan 25-30 km. Sträckan går att anpassa bara ta med en SL biljett.
Farten anpassas så att alla hänger med. "
Så ta med vätskebältet och ditt glada humör.
( FYI: Halvmaradistansen kommer att passeras vid tekniska högskolan)

Vill ni hänga med så är det alltså 18:30 som gäller vid pendeln i Rotebro! Jag hoppas¨på att jag ska pallra mig dit! :)

Seg..och trött

Seg och trött är två bra beskrivande ord för denna söndag.
Jag har känt mig mer eller mindre som en zombie hela dagen. Efter att ha ätit frukost så drog jag mig tillbaka till sängen, jag kände mig helt utmattad och fattade ingenting. Vart var energin egentligen?

Efter ett par timmar så fick jag dock ångest för att jag låtit "hela dagen gå" och satte igång och storstäda i 2 hela timmar, hehe...det kändes faktiskt mycket bättre efteråt och lägenheten luktar nu nyskurat, så härligt! Jag fick även lite mer energi efter städningen och i kväll blir det natt-jobb, så dags att tagga till!
Förövrigt så kan jag passa på att berätta att jag blev både glad och lite rörd över Thomas-blogginlägg från igår. Fina, snälla Thomas, tack desamma! Du sprider rätt mycket glädje du med ska du veta:)
Foto: Skön glidarbild på Thomas ;)

Bra dag trots uteblivet ursvik all in

Det kändes trist att inte kunna vara med på Ursvik all in idag.
Jag kan inte riskera att skada mig nu. Jag måste därför träna smart och långpass i terräng just nu vore allt annat än smart just nu.
Så jag bestämde mig för att se framemot mitt pass som väntade senare på kvällen i stället.
På stranden idag så bestämde sig även Daniel och Uffe för att hänga på.
Toppenkul att oväntat få förgylla rundan med trevligt sällskap:)
kilometermässigt landade jag på 17 km. Life is good, löparkänslan var verkligen på topp!




Senare på kvällen väntade först hundprommis och sedan balkonghäng(inte på min tyvärr, jag har ingen balkong) med god middag toppat med päronglass.
Sommardagar säger jag bara, visst är det fantastiskt härligt, jag kan bara inte få nog!

Njuter...

...njuter av sommaren vid vattnet..


I eftermiddag blir det intervaller!- Posted using BlogPress from my iPhone

Kom igång, nybörjartips!

Jag vet att det är både inbitna löpare och nybörjare som läser min blogg. Då och då får jag mejl från nybörjare som vill ha tips och motivation för att komma igång med sin löpning. Därför tänkte jag tillägna ett inlägg, med 10 nybörjartips, till er som fortfarande är ganska nya på löpning.

Nr1: Ha tålamod.
När man börjar löpträna måste man ha tålamod. Den första tiden så känns det för många riktigt segt och tungt. Var beredd på det och acceptera det, kroppen måste helt enkelt få vänja sig vid den nya aktiviteten.
Nr2: Gå inte ut för hårt.
För många människor är det "allt eller inget" som gäller. Jag är nog själv ofta en "allt-eller-inget-människa" så jag förstår tänket. Tyvärr så leder det, beträffande löpning, ofta till skador, utmattning eller till att man faktiskt tillslut tröttnar och inte pallar och därför lägger ner alltihop. Jag har hört många nybörjare säga "På måndag startar jag, då är det 5-7 dagar innan frukost som gäller" och jag tänker genast "hjälp" Hitta en bra balans istället och bygg på. Så klart att du kan springa många dagar i veckan till slut, men inte från dag ett. Så plussa på försiktigt och var lyhörd på din kropps signaler. Tids nog kommer kroppen att gilla läget .
Nr3: Hitta en löparvän.
Att springa tillsammans med andra ibland kan vara
både vara peppande och trevligt. Trevligt under lugna distanspass eller långpass att ha någon att prata med och peppande på snabbare pass som kan kännas riktigt tunga.
Nr4: Anmäl dig till ett lopp.
Att springa lopp ibland är väldigt roligt och man får massor med motivation och inspiration. Det är kul att ha något att träna inför och roligt att testa formen då och då. Så våga anmäla dig. Påminn dig om att du springer för din egen skull och loppen handlar inte alltså inte om att bevisa något för någon annan.
Nr5: Variera.
När du har kommit igång med löpningen så är det bra att variera, både för psykiskt och fysiskt. Variera olika rundor, distanser och hastigheter.
Nr6: Ha rätt utrustning.
Bra skor och kläder tycker jag känns väldigt viktigt för en behaglig runda. Den viktigaste prylen för mig är dock gps-klockan. Jag har inget bra svar på hur jag klarade mig innan jag skaffade den.
Nr7: För träningsdagbok.
Antingen på webben eller i almanackan, då ser du ju svart på vitt hur duktig du varit när du kollar tillbaka på din träning.
Nr8: Spring med musik.
Helt klart en smaksak. Vissa älskar att springa med musik andra tycker att det bara är störande och hör hellre fågelkvitter. Jag tycker att musik är skönt på ensamma pass, särskilt om jag känt mig lite omotiverad innan.
Nr9:Gläds över dina framgångar.
Även om ditt mål är att springa en halvmara eller ett marathon så glöm inte att glädjas över dina framsteg. Första gången du springer 1 mil är till exempel värt att fira även om ditt slutgiltiga mål råkar vara en halvmara. Så fira mera!
Nr10: Värm upp och varva ner.
Just varva ner har jag märkt att många nybörjare tenderar att göra tvärtom med. När de närmar sig hemmet eller slutet på rundan så spurtar de allt vad de kan. Det är okej på lopp men inte så bra annars. Låt kroppen istället få varva ner på slutet, lugna hjärtat och samla inte på dig mjöksyra som sedan blir kvar.

Lycka till fina medlöpare!
Har ni något som ni tycker saknas, i så fall, kommentera! :)

Härlig kompott!

Ännu en het svensk sommardag. Jag började dagen med sovmorgon till klockan 10, herregud vad jag behövde det. Det är sällan som jag sover ut numera. Jag ställer ofta väckarklockan för att jag vill hinna med en massa saker.

I morse däremot så hade jag inte ställt klockan utan vaknade av att min vän Anna ringde eftersom vi hade pratat om att eventuellt ses och äta "cafe´-frukost" som vi brukar göra då och då, himla mysigt ju. Det är något speciellt med att träffa en så nära vän så där tidigt på ett cafe´. Fast idag så bestämde vi oss för lunch på cino vid ett-tiden istället. Helt perfekt, jag hann då äta frukost hemma (godaste colting-pannkisarna), rasta hundar, springa drygt 8 km och duscha innan, himla bra morgon!

Vid fyra-tiden så var det dags för dagens andra pass, då jag drog jag iväg på 90 minuters fantastisk yoga. Det är så häftigt, det är som att jag upptäcker nya saker på yogan varje gång.

På pendeln hem så ringde Sofia som överraskande nog befann sig på ärenden i Sumpan, jippi, blev så glad(!), så det blev en salladsrulle/middag på pizzerian i solen. Det var tråkigt att vi bara hann hänga en timme dock, eftersom jag skulle iväg på lite jobb, men bättre det än inget alls...

Min dag alltså; en härlig kompott av sovmorgon, hundar,löpning, yoga och häng med två av mina absolut underbaraste vänner som jag aldrig någonsin kommer att ens drömma om att sluta hänga med... man kan ha det sämre, helt klart ;)

Frågor

Jag har nog vänt lite på dygnet och har fastnat framför datan lite för länge, det resulterade i att jag började svara på ett sånt där blogg-fråge-formulär ;)
Hur gammal är du om fem år?
32…
Vilken är den senaste filmen du sett?
Ush det var en film som jag inte alls gillade men som jag inte minns namnet på.
Föredrar du att ringa eller skicka sms?
Det beror på vilket humör jag är på och vad det gäller.
Vilken ögonfärg har du?
Blå
När vaknade du idag?
Vid drygt 9-tiden
Vilken är din favorit plats?
Jag har många! Men måste säga spanien, där jag har spenderat stora delar av mitt liv. Jag fastnade också för en plats där jag var förra sommaren i Italien med Daniel, en by som heter Saturnia. Varma källor och fantastiska vyer och så gillar jag mitt hem också, när det är städat :)
Vilken plats föredrar du minst?
Offentliga toaletter och sunkhak.
Hur stor är din säng?
120… har ett så kallat sängskåp ;)
Har du stationär eller bärbar dator?
Bärbar… skulle inte få plats med något annat, compact living! ;)
Hur många kuddar har du i sängen?
2
Vilka städer har du bott i?
Stockholm och Oxford(england) en period.
Föredrar du skor, strumpor elr barfota?
Det beror på vad jag gör.. Löparstrumpor är dock ett måste i löparskon!
Är du social?
Jag gillar verkligen att umgår med människor som jag tycker om. Men jag tycker dessutom verkligen om och har ett behov av att vara helt själv ibland. Jag är dessutom hellre ensam än spenderar tid med puckon;)
Vilken är din favoritglass?
Cart d´or Stratchitella… jag gillar mest choklad/vanilj-glassar inte så mycket fruktsmaker.
Vilken är din favoritmat ?
Chicken tikka masala! ;) Kör ofta takeaway och byter ofta ut riset mot quinoa!
Tycker du om kaffe?
I LOVE KAFFE… ett evigt beroende.
Vad dricker du till frukost?
Kaffe och vatten och färskpressad juice ibland på helgen
Sover du på någon särskild sida?
Närmast väggen.
Kan du spela poker?
Näe…har absolut inget tålamod för sånt.
Är du beroendemänniska?
Beroende av vad? Kaffe,löpning, och flux munskölj...jag är nog beroende av rätt mycket när jag tänker efter ;)
Vill du ha barn?
Ja, absolut!
Kan du några andra språk än svenska?
engelska och lite spanska
Har du någonsin åkt ambulans?
Ja när jag var liten och hade slagit huvudet;)
Föredrar du havet eller en pool?
Havet alla gånger!
Vad spenderar du helst pengar på?
Mig själv såklart;)
Vilket är ditt favorit program på tv?
Jag ser ytterst lite på Tv… jag har sällan varken lust eller tid.
Sover du med gosedjur?
Näe…har inget sånt behov ;) Däremot så har jag två levande gosedjur, Tim och Love ;)

På tal om det, nu måste jag nog sussa ändå... Natti natti!

Vilodag...från träning

... men inte så illa för det= 2 timmar hos frisören, flip-flopp och jordgubbar ;)...

-Posted using BlogPress from my iPhone

Tänkvärt citat

"Some people are happiest when they have something to be unhappy about.


Let them have it.
Not you."

"Det glittrar jättemycket i dina ögon Lina, vad är det som har hänt, berätta??!"

Utbrast Minna när vi möttes upp tidigare idag för en mila-runda.

-Gör det?!" svarade jag förvånat.
-Ja verkligen, du verkar så himla glad över något? Du måste berätta; vad är det som har hänt?!! Fortsatte hon något ivrigare.
-hm...ja, jag är ganska glad faktiskt" sa jag och kände efter.
"Det kanske är yogan?" Svarade jag lite skämtsamt och skrattade till, men insåg samtidigt att det låg lite sanning i det.

Visst det är mycket annat som känns bra just nu också, men yogan är definitivt en viktig del. Varje gång jag hittar något som jag fastnar för så kan jag nästan känna lite att "shitt, tänk om jag missat detta?". Nästan som lite ångest. Då påminns jag om varför det är så viktigt att vara öppen inför det som är nytt och främmande. Man måste utforska världen för att hitta det som passar för just en själv, annars kanske man går miste om något värdefullt som man inte visste fanns.

Jag tänker på uttrycket "Man måste åtminstone prova". Det är ett ganska bra utryck, man ska inte vara så snabb med att dissa saker, framförallt inte innan man har givit det en ärlig chans.

Det finns dock även ett annat uttryck som också är viktigt att bära med sig och det är: "en gång är ingen gång". Ibland måste man ge saker ytterliggare chans för att det ska vara helt rättvist. Ibland måste saker och ting få växa fram helt enkelt. Man kan tex inte prova att springa en gång och förvänta sig att man kommer att älska det med en gång.

Varför detta känns angeläget just nu är på grund av yogan. Jag är så glad att jag gav det en till chans. Första gången (för flera månader sedan) yogade jag ju på ett annat ställe och den instruktören som ledde klassen då hade en trist attityd. Det påverkade hela klassen och såklart även min första yoga-upplevelse. Jag kände mig inte alls glad under passet och min vän Jonna, som också var med, upplevde samma sak; vi blev som nykomlingar inte trevligt bemötta.

Kanske hade instruktören, av någon anledning, en dålig dag? Kanske mådde hon dåligt över någonting privat? Sånt kan hända, men det var synd och orättvist att det i såfall skulle få påverka VÅR första introduktion och känsla till yogan. Jag tycker heller inte "att ha en dålig dag" eller "att ha gått upp tidigt" som folk kastar ur sig i tid och otid när de beter sig illa är tillräckligt goda ursäkter för ett dåligt bemötande eller beteende.
Det kanske är en förklaring men är absolut inte acceptabelt för det. Varför ska man låta folks "dåliga dagar" få göra ens egen dag dålig? De kan väl hålla deras dåliga dagar för sig själva, inte komma här och förstöra;)

Jag är hursomhelst glad över att jag inte lät det bli den enda gången som jag provade att yoga. Någonting fick mig att prova igen och nu kan jag inte tänka mig att vara utan det...jag tror dessvärre att sats-kortet ligger rätt risigt till i nuläget. Som student måste man prioritera. Hur mycket jag än gillar shapepassen och pulsspinningen på sats så vinner yogan med hästlängder. Jag gillar träning som inte bara ger en vältränad kropp utan som också
samtidigt ger mig en upplevelse. Visst shapepassen och spinningen var också upplevelser, men inte riktigt lika mycket som yogan, för just mig. Såklart är detta helt individuellt. Jag dras
helt enkelt,förutom löpning,mot upplevelser som simning i havet, vågsurfing, skidåkning och sist men inte minst numera yoga i värme, barfota på en matta! I löööv it!

Därför är jag lycklig Minna, för att jag följer mitt hjärta och gör saker som just jag älskar, flera dagar i veckan dessutom! Lyx!

Ny vecka..

8 timmar och 10 minuter, så såg förra veckans träningsmängd ut, drygt 53 km löpning och resten yoga, yoga,yoga! :) yogan känns, förutom att jag fullkomligt älskar det vid det här laget, som utmärkt rehab för min stukade fot som fortfarande inte känns helt bra. Jag tänker främst på balansövningarna, det stärker ju upp fotlederna.

Efter långa sträckor löpning så blir jag jättetrött i min stackars fot. Jag kan även få ont under löpningen om jag springer lite snabbare och trycker ifrån mer. Detta är orsken till att jag har "terräng-förbud" just nu. Jag som älskar att springa i skogen, i Ursvik. Men min fotled är alldeles för instabil. Trampar jag snett nu så tror jag faktiskt att ledbandet skulle kunna gå av... men jag är glad, för benhinnorna känns inte alls just nu, och i och med detta så funkar det utmärkt att springa på astfalt. Så länge jag kan springa, skit samma var, så är jag glad!

Det tråkiga med terräng-förbudet är dock att jag inte kommer att kunna vara med på nästa veckas Ursvik all in. Det var förra året som jag kom med den briljanta ide´n att springa alla slingor i ursvik ;), tillsammans med Thomas, Suss, Alex och Miranda så skrev vi om evenemanget på våra bloggar. Totalt dök det upp ca. 50 stycken glada löpare :) På lördag är det alltså dags igen men jag måste som sagt stå över. Jag har fått avstå från mycket roliga löparevenemang redan i år och från flera lopp som jag tänkt att springa. Men jag deppar inte, jag vägrar att deppa över det just nu. Jag tycker både löpningen och yogan är helt fantastiska aktiviteter att få ägna mig åt och jag kan inte få nog, så länge jag får göra det så är jag glad !

Feeling hot, hot, hot...

SÅ VARMT, överallt!!I gårdagens inlägg skrev jag att jag kände mig svullen i kroppen. Jag vet inte om det kan kopplas samman med att jag även svettades 1000 gånger mer under förmiddagens yoga?! ;) Skönt var det allafall, jag tycker om att svettas under träning, det känns så renande. En sak som jag måste tänka på är dock att jag inte förlorar för mycket vätska, vilket jag tror jag gjort den senaste veckan eller i allafall att jag har typ "tvättat ur"kroppens mineraler och salter. I det fallet hjälper det ju inte att dricka mer vatten, då riskerar man faktiskt att förvärra situationen. Tecken som tyder på brist är att jag häromnatten vaknade upp med en hemsk kramp i vadmuskeln. Det var evigheter sen det hände sist. Jag har också känt av lite krypningar i händerna. Min åtgärd var att fort inta resorb, men är det det bästa? Finns det något annat? Hur är det med saltgurka typ? Hur brukar ni göra?



- Posted using BlogPress from my iPhone

Ca. 1,5 timme=8 km

Idag har jag haft en riktig fuldag. Ni vet en sån där dag när man bara känner sig off och när allt känns fel. obekväma kläder och fel "allt". Att sedan sitta i en varm kvalmig buss på väg hem från jobbet gjorde inte att känslan i kroppen blev bättre direkt, kände mig alldeles svullen och varm i kroppen. Jag bestämde mig för att springa några km och sedan ta en dusch i hopp om att få den obekväma känslan att försvinna.

Jag sprang lite på måfå och hamnade efter 4 km vid sjöarna. Nere på lilla bron mellan sjöarna så såg jag en liten tjej stå och titta ner på vattnet. Jag fortsätter ett par meter innan jag hinner tänka " vänta lite, var hon ensam? Tänk om hon trillar i!" jag vänder om och springer tillbaka och fram till den lilla flickan för att kolla läget. Jag ser ingen vuxen i närheten. Jag försöker fråga henne vem hon är där med men hon var så liten och kunde inte många ord. Jag insåg att jag helt plötsligt ofrivilligt fått världens sötaste lilla tjej på halsen. Hon verkar uppskatta mitt sällskap och skrattar när jag pratar med henne, skitsöt verkligen! Hand i hand går vi och letar och letar... Jag frågar på minigolfen om de sett någon orolig förälder men icke. Överallt letar jag

"Hur gör man när man hittar barn" tänker jag, ringer polisen? Jag har ingen mobil med mig heller...
Efter många om och men frågar jag flickan igen" var är mamma?" "hemma" säger hon och pekar åt ett håll... " kan jag inte få säga hej till din mamma?" frågar jag... Det visar sig då tillslut att den lilla tjejen kan vägen hem, grymt för att vara så liten! Tillslut kommer vi in på en gård. Vi möter mamman som precis kommer ut från en port. Hon ser lättad ut när hon ser oss och berättar att hon nyss kommit hem och att syskonen skulle ha passat henne... men att hon måste smitit ut... Jag blir också rätt lättad. Jag vinkar hejdå till min nyfunna lilla vän och fortsätter min runda... Som totalt inkluderat "barnpassningen" tog ca. 1,5 timme... lite för länge i förhållande till fredagsplanerna, men spillirill ;)

Så kan det gå på en helt vanlig löparrunda vettni. ;) Jag kände mig förövrigt som en ny människa efter passet. Mycket gladare i både kropp och knopp jämfört med tidigare idag, tänk vad lite löpning, dusch och god mat (indisk take-away) kan göra. Magi!


- Posted using BlogPress from my iPhone